Stuck!

Jag vet vad jag vill göra, men känns nu som jag inte kommer någon vart. Jag sitter fast och kan varken vända mig om och se den vägen jag ville ta längre, utan måste bara se framåt. Och jag blir rädd inombords, jag vet ej riktigt, om denna vägen kommer leda dit jag vill. Men dag ska den sannerligen det. Jag ska vara stark och hålla ut, men just nu känns det dystert. Men livet är det ibland, det är inte alltid att glida runt på ett bananskal. Ibland får vi ta en krök och se vad som finns bakom den, kanske man ska se efter om det finns en skrivkurs. Hade även varit givande att få utveckla sitt egna skrivande, då man fått höra att man borde bli författare, det kan man ju bli brevid sitt egna jobb. Men som sagt nu cirkulerar tankarna och jag vet varken ut eller in, får ta ett jobb, spara pengarna till studier, framtida boende, alltså ett framtida liv. Kanske man finner kärleken innan plugget, men det ska inte förändra något. Man ska följa sitt hjärta och sin dröm. Man ska inte vika ned sig och det ska inte våra svenska tjejer inom handboll och absolut inte damlandslaget i fotboll heller göra, dem ska visa att dem kan bättre än VM. Nu ska man tänka ut vad man ska göra i Juli, ja som sagt det blir bröllop i rådhuset i kungälv, sen blir det 10 dagar i finland, då får man ta hand om tankarna med dem man älskar mest! <3>

//Johanna