A Wake All Day!

Åren går med drottning Victorias klass består och håller i sig, nu har den återvänt. Vi minns hennes VM 2003, då var hon en okrönt drottning. Nu står hennes namn högt och ärat inom damfotbollen, hon är viktigt betydelse och en lika bra framspelare och avslutare. Men det är rollen hon bär med ära på våra gräsbelagda planer, nu i Kina. Hemma i radhuset i Farsta, finns svaret på varför Vickan nu har blivit bättre än någonsin. Både som fotbollspelare och förebild. För det var länge sen jag var så här stolt över att det går framåt för ens egen förebild och inbringar mycket att ta lärdom av för min egen del. Även om man inte spelar fotboll, varken som elit eller liknande, men spelat såklart jag har. Jag var en vågad mittfältare med speed. För springer mest gör ju dem på mittfältet, för att föra bollen bort från försvararna & till anfallarna. Svaret är ju Moa, och hennes starka kärleken till sin fru. Om jag kan finna en liknande leende på mina läppar en vacker dag, ska jag alltid minnas Vickans, Petras & Monas. När man ser sina egna barn, då förstår man. Så just nu kan jag inte förstå det, men en dag vill jag ta vid och förstå. Jag vill även jag finna den kärlek och den värme, men den är nog sannerligen inte den man finner i första taget, för kärlek är så lätt att ta fel på. Det kan sluta helt i backen, där man inte tänkt sig att vara eller stå och känna dimman intill sig av det man inte vill kännas vid av. Ja, det är många djupa och konstiga tankar som ringlar omkring i mitt huvud, även finns det ju dem som får barn och består vara en aning oförstående, vill dem verkligen ha barnet och inte förstår att det handlar om ett svårt och betungande ansvar som kan bli det mest kärleksfulla i ens liv, jag känner några jag ej tror förstår det. Men även cirkulerar många tankar om mig själv, något jag sannerligen blir galen och innerligt trött på, vill ju inte se så mycket egoism. Men finns det verkligen något att fördriva min tid med, det finns nog inga jobb där ute och om det finns är det nog sannerligen svåra att finna. Så finns det någon annan plan, kan inte sova för att jag inte har gjort mycket under dagen som tar min energi, och råd med att göra ting långt borta är utanför mina gränser i plånboken just nu. Det känns som allt kostar, och sen folk som inte vill se mig klänga runt i hemmet, men det blir så för många, man får ta en tid i hemmet, det finns inte mycket val när man ska söka ett arbete, men är det någon som vill anställa någon som har bestämt sig helt radikalt att dem ska studera, för att ha en chans att göra det dem verkligen brinner för och en chans att mogna upp till. Kanske till dem andras bild av dig och även sin egen. Man kan inte se sig själv i spegeln och hoppas det blir bra tillslut, men jag kämpar för det jag vill nå och jag vet vad det är. Men just nu har jag mest tråkiga timmar att se fram emot känns det som. Så vad ska man igentligen skriva om, när det inte sker mycket på ens dags schema?

//Maria

Tired & Confused, and Proud :O

Har ingen koll på dagarna mer känns det som. Dem olympiska spelen är nu förbi, och ska vi deppa över hur det gick för våra tappra deltagare. Nej, dem gjorde sitt bästa och det räckte inte, för vi hade kanske inte det vi behövde i år. För många saknades mycket, och jag tror man har hört så det räcker att höra om att dem alla inte var något vidare, det har ju typ varit något ont att läsa om våra olympiska spelare, och många av texterna har ju nog varit allt från sanna. Ja, Cluft var ju enligt en tidning ledsen över att det gick som det, men det var hon inte enligt henne själv. Hon är glad för att hon gav sitt bästa, det var ju en ny gren, och hela högen vi skickade ned är nog mestadels vinnarskallar. Dem ger allt eftersom man är lite det själv, hatar att förlora och om jag gör det vill jag bara spela tills jag vinner, vilket kan bli utdraget för mina motståndare. Sen har man även tappat koll på dagarna då jag även är väldigt mycket vaken om nätterna, kan inte få en blund i mina blå ögon, sitter och ser film för att försöka bli trött, visserligen blir jag det, men har även gett mig in i spelet att lära mig danska något jag verkligen vill, något som mitt hjärta säger ja till, velkommen til denmark! Och säga det precis som danskarna det kan jag redan och mycket mer, nu ska man bara skaffa sig en dansk ordbok och en skrivbok så man kan träna på orden, jag vet vad jag behöver, detta är ju ett sätt att fördriva tiden tills det jag sannerligen kan ta tag i mina studier, för trivs inte med hur allt ser ut idag och inte hur jag själv ser ut, lite överviktigt kan man ju sannerligen inte vara i våran värld. Det är ju dem eller mig och oss man ser snett på känns det som, bara för att man inte är slank som en planka, eller för att man har lite hull. Nej, jag har fått nog, vill nästan testa allt, men är glad att några kilon är borta, men det jag bär nu sitter fast, vet ej hur jag ska göra, kan ju inte bara säga – Lämna mig nu, jag har fått nog av er, ja allt. Men det är har jag sannerligen, ska testa en del ting och träning har en stor del i det, men vem vill tusan träna själv och inte ska man tävla mot den man tränar med. Jag ser det mer som en stund då man tränar tillsammans, man peppar energi till varandra att klara lite till, det ska kännas i musklerna nästa dag, nu tar vi tag tills mjölksyran tar sig an oss. Men sen har man även funnit en skådespelerska på andra sidan sundet, ja den danska skådespelerskan Charlotte Fich gör det hon är bäst på, hanterar sina roller med a gift. Men som sagt beundrar jag hennes karaktär Ingrid Dahl i Mordkommissionen ”Rejseholdet” ja, hon finner ju tid till sitt tuffa arbete som den mobila chefen för rejseholdet, som reser runt i danmark och hjälper den lokala polisen med svårlösta mordfall. Men dock är ju inte alla danska mord, för ett har blivit inspirerad av Åmselemorden. Men även mitt i allt detta är hon ensamstående mamma till Tobias och Gry, sedan hon förlorade sin man i en bilolycka, alltså en kvinna att se upp till, för hon ger allt tid till familjen när hon väl är med dem, men även detsamma ger hon för sitt arbete som är något hon verkligen brinner för då hon nu har sitt drömjobb.

//Maria

self-esteem?

Ja. har bara inte orkat skriva några rader här på dem senaste dagarna. Dem Olympiska spelen tar sin början snart, damerna börjar mot Kina imorgon redan. Jag hoppas vi tar deras offensiv, och tar oss ut i den första matchen som det segrande laget. Synd att Hannas skada stoppade henne från spel, men jag trodde inget annat. Jag hoppas och vet att dem är mer laddade med mer energi, skratt & bubblande glädje, än vad som finns på min insida just nu. Man har tankar och grubbel inombords, jag vet vem jag kan prata med, men kan jag nå dig? Jag känner mig orkeslös, jag känner mig så att det inte finns någon återvändo för mig att tappa vikt, jag vet att andra tycker det syns att man är smalare, men varför känner jag inte det själv, det är bara en lägre siffra på vågen, jag vill se att den blir mindre, mkt mindre. Ja, låter som om man tänker som en blivande anorektiker, kanske det kanske. Har tänkt att det låter som det, och det känns som det. Har minskat på maten riktigt kraftigt, känner ingen aptit, när jag bara ser en viktökning, det sista jag vill se just nu. Jag hatar att se mig själv i spegeln, jag lider för att det är jag som jag ser och inte ngn annan. Hade gärna önskat det sistnämnde, jag vill bli smal, mina lår ska vara smidiga, min mage ska vara platt, min rumpa ska vara nätt. Och jag är inte nojjig en gång var jag smal, men sen kom djupa tankar om livet som gjorde mig till ett objekt för fetma, jag så känns det. Säg mig nu att jag inte ska se det så här, mår bra när jag tränar. Men inte kan man ta sitt pick och pack och flytta in på gymmet, då anar man ju oråd. Jag vill inte vara den tjocka maria, som alla tror har storlek 46, nu när 42 sitter lite åt, men det är ännu inte jag, nej det är inte det, jag är ett vrak. Så ska jag iväg och finnas till hands för ett dop imorgon, jag vet ej om jag orkar, jag vet ej vad jag orkar just nu!

//Maria