När ens gamla blogg hade sin egna gamla genuin känsla som den omgav sig till omvärlden. Men ändå hade den sagt sina sista dagar.Men man måste även ibland lämna det som har givit så mkt även om man inte vill. Men jag vill inte alltid finna nya ställen att utrycka mig, vill finna ställen där man blir väl omhändertagen, av kärlek och ömhet, men även dock då kan man känna en viss rädsla, för inte kan det verkligen vara så bra, eller kan det? Can i say to myself that i screw everything just give me something to love.
Man får allt leta efter det värdefulla i livet, en vacker dag fann jag det viktiga i vad fotboll kan ge , man kan se hur laddade dem e som verkligen spelar för att det kul och givande för deras del. Men hur ska man tänka på dem som spelar år ut och år in, och tillslut måste gnistan för att orkar med allt ta slut, gör det inte det te slut i många skeden av livet, alltså tar slut? För allt håller inte på eller håller en i ett järngrepp för nånstans släppar kanterna sitt, och man e lämnad till sig själv där ute i världen, då är det bara att finna svaret på livet som det verlkligen är? Man ser Victoria Svensson & Lotta Schelin , till dem yngre spelarna idag att kraven e allt hårdare, men ändå handlar det om fotboll, men ska man vara ärligt känner man att damfotbollen i sverige e den som ger mest känsla till mig, även om spelet inte håller samma klass som fö
rr alltså 2003, det har gått neråt, men känslan består.Men även ser man alla nya som vill efterlikna sina idoler , ska man inte komma med sitt egna spel? För svaren kommer till en och man måste hålla sig fast vid dem för att verkligen inse att det är dem sanna, man måste kämpa hårdare och mer svett och tårar än förr i världen , för förr i tiden hade allt sin självklara plats för oss alla , även för mig leksakerna skulle vara där och gosedjuren hade sin självklara plats med mig i sängen, och brorsan skulle vara utanför rummet hade man för sig självklart. Det är ens barns självklara tanke , medans en vuxens är en helt annan, man växer upp som individ. Och det är ett av dem största trappstegen man tar i livet sitt alltså att bli vuxen ... Är jag vuxen med dessa rader, nae det kan ingen veta förrän andra tar del av ens liv, ens alldeles egna familj, där man får bygga fram ett eget ansvar och lära andra att göra det, för sina liv, barnen dem viktigaste för våran framtid idag.//Johanna
