Compete <3

Ja, då tävlar man nu om en laptop med eget tryck, gav det bara en ren chans. Se om det är så kul, men vet aldrig, ger det en chans åtminstone iallfall. Är det inte värt det när all spänning verkar ha runnit förbi en i livet, att vara pank drar åt på alla nerver man har inom sig, även dem man aldrig visste fanns där! Jag håller sannerligen på att bli galen, snart har jag ingen energi kvar, en inkomst av alla möjliga plan är en viktigt del av våra liv, och man blir en aning låst mer eller mindre utan det. Jag kan intyga att man blir en skvatt galen, mer tragiskt för dem som redan verkar vara det. I torsdags var med Ingela på julfest, redan tänker ni, ja det var allt i lagom tid, julklappar har man fixat en del genom att sälja ett antal saker, julkänslan bevarar man med heder, det man ger kan man även få tillbaka. Jag har ju önskningar jag med. Men det var en hel del julsånger, vilket var kul att sjunga med i, det är inte ofta jag tar ton i just juliga sånger. Har nu insett att jag verkligen vill ha singstar ABBA, vem vill inte ha det som älskar filmen mamma mia? Jag har inget riktigt svar på det, förutom att filmen kanske inte föll alla i smaken. Men kul nu att alla kan bli en dancing Queen där hemma, att sitta still i tv soffan är lite svårt! <3 Andra avenyn kan ju inte undgå många, den har jag fångat riktigt först nu i andra säsongen, Dennis är bäst! Göran Karprud är totalt min favorit i andra avenyn, ja kyrkan som dem spelar in i när han jobbar där som sagt är ju min dopkyrka, kul att få återse den ibland!

//Maria
<3

Meryl <3

Jag har fått i mig en idé, som jag alltid inte ska skjuta åt sidan utan ta slag i saken i eller hur man nu ska utrycka sig i det hela.

Jag ska skicka ett litet litet brev med stora ord till Meryl Streep Gummer, ja ni läste rätt, jag vill ha hennes autograf, inse hur mycket jag kommer värdesätta den om det nu blir att jag får ett svar.

Hon är sannerligen en kvinna att se upp till, det kan jag intyga att jag gör med hela mitt hjärta. Jag kan helt enkelt hålla med i Kurt Russels ord rakt riktade till just våran Meryl, alla blir kära i henne och om man inte blir det är det något som är fel, och jag kan intyga och likaväl han att det inte är något större fel på oss. Jag älskar Meryl Streep Gummer, kan bara säga sanningen att hennes familj kan vara lyckliga som har henne vid sin sida var dag.

Man kan bara beundra Meryl för att hon är en dotter, fru, mamma och skådespelerska och nu även en sångerska som fick dras med av i Mamma Mia.

Dotter är hon alltid även om hennes föräldrar dog 2001 och 2004, dem föräldrar har uppfostrat en helt unik kvinna!

//Maria <3

Meryl Streep Gummer <3

Meryl Streep Gummer är något extra och en person som man i hög grad ser upp till Är det inte sant. Jag ser på olika skådespelare/Skådespelerskor på vad dem kan tillföra med sin talang och inte bara med sitt utseende. Ja, när man var yngre såg man ju helt klart med utseendet, då var ju Leonardo Di Caprio. På den tiden var han snygg, men han är även den skådespelare som Meryl Streep tycker mest om, för hon beundrar honom. Visst gör jag det med både Leo och Kate Winslet, som försöker återbygga en karriär efter den stora, ja en av våra mest berömda filmer Titanic. Det blev ju en smäll för dem båda att ta allt som skrevs om dem båda, och inte hade dem innan gjort en film som blev så högt uppskattad. Men som har Meryl Streep gjort det med, men hon har ju rekord med 14 nomineringar vilket är rekord bland alla i skådespelets centrum. Men vet ju vad hon gör och det var inte samma tryck på media när hon började, den största skillnaden märks ju. Hennes barn syns inte media när dem var små,för att hon sa till pressen att hon inte vill att dem fick följa efter dem, men nu är det helt annorlunda, nu följer man ju efter kändisarnas barn hur som helst igentligen. Har du kända föräldrar, så är ju även du i blickfånget. Men Meryl har gjort allt för att inte hennes barn ska ta samma karriär väg som hon själv har gjort, men det lyckades inte med sonen Henry och dottern Mamie. Sonen har satsat på musik och är allt lik sin far, medans dottern Mamie valde samma karriär som sin mor, och även är en kopia. Men med sin fars ögon. Sen dem andra två är det andra val som väger tyngre. Men dem lever nog i bakgrunden av sin mor och storasyster Mamie som hamnar i blickfånget. Ja, barnen gjorde sitt val och Meryl som tappert försökte få Mamie på att utbilda sig till veterinär när hon var ung, men märkte som sagt att tjejen hade något extra. Som hon sade en gång att alla gillar att stå i centrum i vardagsrummet som treåring, men det är bara ett enstaka som får betalt för det sen. Hon vill ju sjunga, ja hon har gått sånglektioner, och det märkte man helt klart i musikalfilmen Mamma Mia, en film jag sannerligen älskar. Man dras med helt enkelt och man kan bara inte förneka det, för filmen är helt klart en film man inte lämnar oberörd. Jag man efterlämnar en hel del skrattssalvor, tårar, och toner. Man sjunger helt klart med, jag sjunger än, och vill bara se den om och om igen. Den är helt klart värd den stunden, jag skall helt klart ha den filmen i min samling. Men även vill jag ha filmerna Sophie´s Val och andarnas Hus, men dem går inte att hitta med svensk text, det finns inget jag hellre vill finna just nu som dem två filmerna.

//Maria

Helvete!

Man känner sig helt klart seg i skallen, eller ska man säga bollen. Ja, det finns många ord på det mesta. Men inte kan man haka sig fast på det, försöker finna min energi, men den verkar vara väck, allt verkar gå åt skogen, allt. Människor tror dem vet allt om allt, herregud, det finns inte någon som kan veta allt. Typ, vet man om helvetet finns på riktigt, enligt mig finns den bara för att få dess troende folk att inte begå synder? Det är ju en djup grund till den kristna tron, att med en god hand med gud hamnar man i himmelriket, men hur tusan funkar det idag när man ber någon dra åt helvete, vill man inte har svar på hur någon kan be någon bege sig till ställe som enligt mig bara finns i tron. Ja, en djup fråga och tanke från min sida, kan man helt enkelt inte bara be människan dra åt skogen, sluta lägg näsan i blöt. Dra åt helvete? finns det inget bättre att säga, det verkar som om folk tror dem kan säga vad dem vill och komma undan med det. Ja, man kan ju inte bara säga vad man vill, men när man väl tycker det är något som inte stämmer inte någons liv, säger man till med omtanke och rädsla för att det hela kan bli värre, det var precis vad jag gjorde, och nu ska jag dra åt helvete, ligger det åt höger eller vänster? För jag tror det är ingen som vet, talesätt är det nog bara, men säga att man inte är någon alltvetare bara för att man säger att man inte tror helvetet finns? herregud, vet du vad en allvetare är, nej men du tror du är en besserwisser! Det är det rätta ordet, på en viss person jag nu brutit alla band med, och jag gör det med nöje, han suger bort allt min energi. Man ska inte styra sin omgivning, man ska leva med den i ett sammanhang. Den lever inte åt dig och inte med dig, om du inte kan följa den rytmen och det den bjuder dig på. Kanske allt snart tar slut?

//Maria

Mamma Mia <3

Man har länge haft filmen Titanic som en storfavorit, men kan ju finna glädje och många tårar till den filmen. Men äntligen har jag funnit min ultimata favorit, det är helt klart Mamma Mia, det är en film som verkligen har allt, som en film ska ha, den var rolig, den var medryckande, den var varm och romantiskt, det finns hur många ord som bubblar inom mig när jag tänker på den filmen helt klart. Jag bara älskar den och när jag säger det här menar jag det sannerligen, med mitt fulla sinne. Men tycker inte Meryl Streep är en helt strålande stjärna, jag blev som helt betagen av hennes utstrålning och hon fångade med mig i filmen. Man ville bara se mer av filmen, men den tog ju slut som alla bra filmer verkar göra. Men som sagt, rytmen av musiken fick man med sig hem, det var ju musik och sång konstant kändes det som. Med många inslag av skratt, då det var humor, med skratt, tårar och glädje och skräck över vad som kommer näst. Men såklart är detta min storfavorit nu, känns som om jag måste se filmen åter igen hela tiden, finns inga gränser på den. Om man säger så, filmen har helt klart en plats i min dvd samling där den en dag ska finnas med, en höjdarfilm, det kan ju vara klassisker av våran tid? Eller är det möjligtvis för stora ord. Men I Love Mamma Mia <3

//Maria <3

Sleeping Illness?

Det där med sömn är det underkastat, inte enligt mig, för mig saknas den just nu. Jag vet ej, men kanske har man vänt på dygnet, men verkar inte så. För man när man väl lagt sig och är trött så har man bara legat och vridit sig själv hela natten, eller är det så ibland att man inte ens märker av att man har sovit, vad finunderligt. Ja, jag vet inget svar på det här, och vill verkligen för en gång skull på länge känna mig utvilad. Men nej, kanske man snart är utmattad är det först då jag kan sova, men hur det blir det sen då? Efter jag väl sovit en natt åter igen, funkar det i rutin, det tror inte jag, inget funkar just nu, känns som om man står på paus i livet som brakar förbi en. Jag missar mycket, ja men en har en viss känsla av att den person förr försökte styra det liv jag ville leva, det är något man inte ska tåla, man vill ju leva sitt egna liv med sina egna beslut, men vad fan, det är inte alltid det går. Ja, jobb verkar det inte heller finnas, tror dem skiter i att höra av sig bara för det. Jag vet ej kanske även för att jag helst vill lägga mig an studier, till att bli något än att bara bli en vanlig trist fabriksarbetare, har testat det och jag kan intyga att det sannerligen inte var min grej. Men jag har testat i alla fall, och då vet man mer svaret på det hela, och äldrevård likaså. Tyvärr, dem får inte använda sig av mina tjänster, finns ju saker som passar vissa men inte för alla. Ja, man har ju börjat spela sims 2 igen för att fördriva den tid man har för mycket av, och träna vill jag inte göra förrän jag har fått sova ordentligt, för gör jag nu någon övning hemma, känns det som om hela världen rasar, man är bara slut i hela kroppen, som visserligen har minskat i vikt. Jag minns ej när jag vägde 76 kg senaste, det var sannerligen nog dock innan 8:an. Ja, det är allt länge sen, för tiden den flyter verkligen förbi en, ja, tiden bara försvinner, och den försvinner bakom tröttheten för mig som inte syns helt klart. För mig känns som det iallafall. Men enligt många är jag inte densamma just nu, men kanske detta är en fas. Ja, nu till damfotbollen, det har ju släppts en bok om Martas seger till att komma från Brasilien till Sverige, ja men kan se det som en seger. Men inte för att vi har världens bästa damfotbollsspelare i Umeå, bara för att i Brasilien så är deras damfotboll sedd som den vi hade på 60-talet, ja det är inte mycket till det yttre, men ändå är deras damlag riktigt vassa i spelet, ja det är ju stor efterfrågan och ja dem brasilianska tjejerna är inte billiga, men ja, det är ju inte Lotta Schelin heller, eller Charlotta som hon igentligen heter. Hon har ju nu skrivit på ett kontrakt för Lyon, hon är nu klubbkamrat med Kim Källström som spelar för deras herrlag. Lotta Schelin har nu en årslön på, 1,5 miljoner, det är mycket för dem damfotbollspelare, en av dem bästa betalda i Europa. Sen är Djurgården i farten i Lördags vann med 4-3 och igår förlorade dem dock mot LdB med 3-2, men som sagt Vickan var bäst i sista matchem kanske för att hustrun Camilla satt på läktaren brevid Dennerby, och även fanns ju lilla Moa där med.

//Maria

A Wake All Day!

Åren går med drottning Victorias klass består och håller i sig, nu har den återvänt. Vi minns hennes VM 2003, då var hon en okrönt drottning. Nu står hennes namn högt och ärat inom damfotbollen, hon är viktigt betydelse och en lika bra framspelare och avslutare. Men det är rollen hon bär med ära på våra gräsbelagda planer, nu i Kina. Hemma i radhuset i Farsta, finns svaret på varför Vickan nu har blivit bättre än någonsin. Både som fotbollspelare och förebild. För det var länge sen jag var så här stolt över att det går framåt för ens egen förebild och inbringar mycket att ta lärdom av för min egen del. Även om man inte spelar fotboll, varken som elit eller liknande, men spelat såklart jag har. Jag var en vågad mittfältare med speed. För springer mest gör ju dem på mittfältet, för att föra bollen bort från försvararna & till anfallarna. Svaret är ju Moa, och hennes starka kärleken till sin fru. Om jag kan finna en liknande leende på mina läppar en vacker dag, ska jag alltid minnas Vickans, Petras & Monas. När man ser sina egna barn, då förstår man. Så just nu kan jag inte förstå det, men en dag vill jag ta vid och förstå. Jag vill även jag finna den kärlek och den värme, men den är nog sannerligen inte den man finner i första taget, för kärlek är så lätt att ta fel på. Det kan sluta helt i backen, där man inte tänkt sig att vara eller stå och känna dimman intill sig av det man inte vill kännas vid av. Ja, det är många djupa och konstiga tankar som ringlar omkring i mitt huvud, även finns det ju dem som får barn och består vara en aning oförstående, vill dem verkligen ha barnet och inte förstår att det handlar om ett svårt och betungande ansvar som kan bli det mest kärleksfulla i ens liv, jag känner några jag ej tror förstår det. Men även cirkulerar många tankar om mig själv, något jag sannerligen blir galen och innerligt trött på, vill ju inte se så mycket egoism. Men finns det verkligen något att fördriva min tid med, det finns nog inga jobb där ute och om det finns är det nog sannerligen svåra att finna. Så finns det någon annan plan, kan inte sova för att jag inte har gjort mycket under dagen som tar min energi, och råd med att göra ting långt borta är utanför mina gränser i plånboken just nu. Det känns som allt kostar, och sen folk som inte vill se mig klänga runt i hemmet, men det blir så för många, man får ta en tid i hemmet, det finns inte mycket val när man ska söka ett arbete, men är det någon som vill anställa någon som har bestämt sig helt radikalt att dem ska studera, för att ha en chans att göra det dem verkligen brinner för och en chans att mogna upp till. Kanske till dem andras bild av dig och även sin egen. Man kan inte se sig själv i spegeln och hoppas det blir bra tillslut, men jag kämpar för det jag vill nå och jag vet vad det är. Men just nu har jag mest tråkiga timmar att se fram emot känns det som. Så vad ska man igentligen skriva om, när det inte sker mycket på ens dags schema?

//Maria

Tired & Confused, and Proud :O

Har ingen koll på dagarna mer känns det som. Dem olympiska spelen är nu förbi, och ska vi deppa över hur det gick för våra tappra deltagare. Nej, dem gjorde sitt bästa och det räckte inte, för vi hade kanske inte det vi behövde i år. För många saknades mycket, och jag tror man har hört så det räcker att höra om att dem alla inte var något vidare, det har ju typ varit något ont att läsa om våra olympiska spelare, och många av texterna har ju nog varit allt från sanna. Ja, Cluft var ju enligt en tidning ledsen över att det gick som det, men det var hon inte enligt henne själv. Hon är glad för att hon gav sitt bästa, det var ju en ny gren, och hela högen vi skickade ned är nog mestadels vinnarskallar. Dem ger allt eftersom man är lite det själv, hatar att förlora och om jag gör det vill jag bara spela tills jag vinner, vilket kan bli utdraget för mina motståndare. Sen har man även tappat koll på dagarna då jag även är väldigt mycket vaken om nätterna, kan inte få en blund i mina blå ögon, sitter och ser film för att försöka bli trött, visserligen blir jag det, men har även gett mig in i spelet att lära mig danska något jag verkligen vill, något som mitt hjärta säger ja till, velkommen til denmark! Och säga det precis som danskarna det kan jag redan och mycket mer, nu ska man bara skaffa sig en dansk ordbok och en skrivbok så man kan träna på orden, jag vet vad jag behöver, detta är ju ett sätt att fördriva tiden tills det jag sannerligen kan ta tag i mina studier, för trivs inte med hur allt ser ut idag och inte hur jag själv ser ut, lite överviktigt kan man ju sannerligen inte vara i våran värld. Det är ju dem eller mig och oss man ser snett på känns det som, bara för att man inte är slank som en planka, eller för att man har lite hull. Nej, jag har fått nog, vill nästan testa allt, men är glad att några kilon är borta, men det jag bär nu sitter fast, vet ej hur jag ska göra, kan ju inte bara säga – Lämna mig nu, jag har fått nog av er, ja allt. Men det är har jag sannerligen, ska testa en del ting och träning har en stor del i det, men vem vill tusan träna själv och inte ska man tävla mot den man tränar med. Jag ser det mer som en stund då man tränar tillsammans, man peppar energi till varandra att klara lite till, det ska kännas i musklerna nästa dag, nu tar vi tag tills mjölksyran tar sig an oss. Men sen har man även funnit en skådespelerska på andra sidan sundet, ja den danska skådespelerskan Charlotte Fich gör det hon är bäst på, hanterar sina roller med a gift. Men som sagt beundrar jag hennes karaktär Ingrid Dahl i Mordkommissionen ”Rejseholdet” ja, hon finner ju tid till sitt tuffa arbete som den mobila chefen för rejseholdet, som reser runt i danmark och hjälper den lokala polisen med svårlösta mordfall. Men dock är ju inte alla danska mord, för ett har blivit inspirerad av Åmselemorden. Men även mitt i allt detta är hon ensamstående mamma till Tobias och Gry, sedan hon förlorade sin man i en bilolycka, alltså en kvinna att se upp till, för hon ger allt tid till familjen när hon väl är med dem, men även detsamma ger hon för sitt arbete som är något hon verkligen brinner för då hon nu har sitt drömjobb.

//Maria

proud <3

Jag kan inte vara mer stolt över mina förebilder än vad jag redan är, jag har valt dem med eftertanke. Dem ska visa dem sidor man själv vill söka efter, dem ska visa modet man söker efter, dem ska visa vem man kan bli om man kämpar och slår sig fram i livet. Ja, Vickan visade mig att man kan bli sedd för personen man är, även om man har dolt något, som ändå alla visste om. Även om jag inte riktigt döljer något helt enkelt. Utan blev stolt när Victoria Svensson berätta öppet om sin sexuella läggning, om kärleken till sin fru, vars namn jag vet, men inte skriver här, med respekt och aktning för hennes privatliv. Ja, även om kärleken att vara mamma till lilla Moa, även om det var hennes fru som födde barnet, det var ett givet val sa hon i intervjun som visade hur fin Victoria är och vem hon är innerst inne. Hon kände sig redo att komma ur det skalet, inte blir hon sämre inom fotboll efter det här. Nej, enligt mig här nu mycket bättre, hon tar ju med sig glädjen hon finner med sin familj till fotbollsplanen sen sprudlar det till i Vickan och mål blir det. Självklart, har ju Vickans fru även sysslat med fotboll ska bli spännande att se vad lilla Moa vill göra, men enligt Vickan vill hon inte se henne sitta allt för ofta framför datorn. Även om det är ett stort problem bland våra ungdomar, dem rör sig för lite, jag själv längtar tills jag ska till gymmet igen! Jag är även stolt att jag har en viss Petra som en förebild, för hon är ärlig ut till fingerspetsarna, om du frågar henne något och vill ha ett svar, räkna med att hon utrycker sanningens ord. Och det är dem som kan svida, men det är dem som man verkligen vill höra. Och hon har givit mycket av dem sanningsenliga orden, och dem bär jag med mig än idag. Sen har jag Mona, att finna en lärare så lik en själv är svårt. Ja, finns det mycket man kan beskriva där med ord. Nu ska man finna kraften åter efter den långa semester resan till Finland, och vem var det som sa att en semester alltid är en semester, man är ju allt sliten när man väl kommer hem. Jag ska ha mig en vila hemma, bara ha det gött och åka korta rundor, en lång resa nu tackar jag helst nej till. Ja, det gör jag sannerligen faktiskt. Men det finns saker jag även saknar och det var mötet med vänner, bekanta, släktingar. Ja, mötet med en viss Felicia, och ha henne i min famn. En liten hjälplös varelse med en tuff start i livet blott två månader gammal, bara några dagar äldre än lilla Moa. Jag längtar tills jag får träffa henne igen, eller så är det att jag känner saknaden efter ett eget litet barn, för det kändes tomt när den lilla familjen hade åkt hem. En vacker dag vill jag allt bli en mamma och två barn är alldeles lagom. <3

//Maria

Heartbroken?

Ja, jag sitter ensam och tänker när jag inte kan sova, så tänker på jag på mig själv markant. Ja, lite egoistiskt kan det allt verka. Men alla vi alla väl och det vill jag med, se vad andra behöver hjälp med, och tro det eller ej, jag kan lätt glömma bort mig mitt i hettans dimma. Ja, som sagt har jag enligt mina egna känslor förspillt tre år av mina studier på Individuella linjen, ja när jag väl tagit studenten. Så kunde jag inte ta språnget ut i livet som alla andra, jag lämnade skolan tomhänt. Ja, det var så det kändes att lämna skolan bakom sig och försöka ta sig vidare, hoppet var som uppslukat ur mitt innanmäte. Jag kände mig tom och gör det än idag, men när jag slutade gymnasiet var det bara en varm lycka inom mig, orden att jag överlevde ser jag virvla förbi i min näthinna. Ja, det var inte den bästa tiden i mitt liv, en mening var dag som sårade och dem glömmer man aldrig. Känns som om man blev förrådd, av min det som skulle vara min egen klass och hela skolan. Ja det var min känsla, vem kan hjälpa att man då hade problem med vikten, det var det som var mest pinsamt med att ha epilepsi. Att man var fet och blev kallad det var dag man satte sin fot i skolans kala korridor. Ja, fasan stärkte mig, men det var ofta jag fick sitta ensam i timmar och bara stirra in en väg och vänta på att lektion som skänkte en liten trygghet skulle ta sin början. Det var en trygghet, men det var ofta man kände sig dum där med. Det var tysta och mörka blickar riktade mot mig. Jag var som en svart skamfläck i varje klassrum vi var i. Jag passade inte in tillsammans med dem. Jag har återfunnit en del, men nu ser jag dem bara som levande varelser, människor och egna individer. Med egna liv, men jag vet vad dem har gjort mot mig, dem lät mig bära en tyngd dem inte kan förstå. Dem fick mig av avsky att prata med folk för jag fick känsla att bli sedd som dum. Men nu vet jag att jag är en egen individ även jag som är här och ska skapa mitt egna liv, och visst vi kan ha fördomar, åsikter om allt häromkring och även om olika personers handlande. Dem var ju bara ungdomar, men kan även idag bli sky förbannad över vuxnas beteende och en viss person har en hel del att förklara för mig och några till, från sitt eget samvete. Då menar jag helt klart en hel del!

//Maria

No Ending <3

Ja, alla ändlösa disskussioner om att damfotboll är den sämsta och värdelös att se, duger inte ens i underhållningsyfte. Ja, det suger musten ur en, att folk inte kan acceptera att våra damer spelar i det bästa damallsvenskan i världen, varför får vi då många utländska spelare då? Ja, det finns många tankar om det, och nu får även damhandbollen involvera mig en hel del. Då damlandslaget har blivit uttagen som ska till Kina och kämpa, ja, dem tar sin början mot Ungern den 9 Augusti kl 04.45 svensk tid. Och som jag hade trott, så ska min syssling Beppo allas våran Theresa Utkovic, med så nu har jag damlandslag i bägge fotboll & handboll att heja fram. Men som kan man och kommer alltid ha en åsikt om damidrott, men den kommer allt att utvecklas vidare, för den gör mer eller mindre. Då man försöker utveckla den med att träningen ska gynna tjejerna och få dem att bli starka med fysiken, men även förhoppningsvis minska riskerna med skador. För damerna har ju mer skador med knäna än vad herrarna har, men är det inte påfrestningen, ska man inte se över hur man unviker just den vanligaste skadan. Ja, det kanske kommer en lösning framöver, man finner tillslut en lösning på det mesta, men åsikten om att lösningen kan vara att lägga ned det hela för det har inget underhållningssyfte, ska jag vara ärlig innerst inne, så är det mer trix med bollen från damerna sida, men då säger väl någon att det måste ju vara det för att få in lite spänning i spelet. Herregud är det inte då den personen som ej har intresse för just deras idrott, men inte ska man vara helt kritiskt i tankarna och ord, bara för dem gör det dem gillar mest. Och vad vi som gillar att se den kanske är lite weird med. Men tusan också det får man ta, jag står för att jag gillar damfotboll, dem står ju allt med i den bästa ligan i världen så dåliga är dem allt inte, och sen blir det fler lag hela tiden. Men allt är ju i utveckling, då menar jag då sannerligen allt, du & jag, dem som tar vid efter oss, kan man lugnt säga att hela världen är i utveckling, kan nog ta i med att det sker konstant. Även när vi minst anar och vi tänker nog sannerligen inte heller på det så särkilt mycket i sinnet. Men som sagt så tänker man relativt mycket på det inom idrott och där är utveckling något man lägger stark grund på, man blir ju bättre inom sin sport och man blir bättre på det man gör. Man utökar sin kapacitet, styrka & uthållighet. Något jag verkligen vill lära mig mer om, att förstå varför, på det jag ingentligen redan förstår men vill se närmre på. <3>

//Maria

Sick, Tired & In love!

Jag är förälskad, men bara i ett antal låtar! Men även är man less på saker och ting. Det är otroligt att man kan det, vilken underbar känsla det strömmar inom en från tårna till hörselnerven. Jo, för att Maria Haukaas Storeng, jag är fångad av charmen från Hold On Be Strong. Jag är allt kär i raderna, såg henne i Allsång På Skansen, iallfall inte den norska allsång på Gränsen! Men vad gör man utan tisdagarna i sitt liv, som det var för tisdagarna med morrie, dem absolut sista som hade stor betydelse rent tankemässigt. För olika saker och ting har det, och just nu är det som ger den känslan till mig fylld med toner. Ja, det går som en dans med allt när man blir benådd med just den perfekta låten, jag har funnit intresse av saker och ting, och det där med kärlek och engagemang börjar ta fart. Ja, med internet kan man göra mycket som är som en magi för blotta ögat. Men det går ju framåt och inte bakåt med dem tingen iallfall. Men även en ren känsla för det där med romantik i lagom dos, det får jag just nu av Ron Pope, hans låt A Drop In The Ocean är allt underbar! <3 Men han har ju looken med. Ja, visst? Men som sagt finns dem som har fångat mig än idag, dem är dem mest betydelsefulla för mig. Inom musik bara, men dem som är mest betydelsefulla i mitt liv, det är bara dem som vet om det i sitt hjärta att dem får känslan och kraften åter av mig, som dem har givit mig. ör utan många av dem hade jag aldrig orkat ta mig dit jag är idag, och med eller utan ska jag ta mig vidare, vill inte sitta fast i denna gropen och vända. Ja, det är så det ska vara jajaj. <3

Future here I come!

//Maria

Fotbollsdamer tävlar - i skönhet!

Jaha, jag som hade räknat med att damfotbollen skulle ta en vändning. Men italien? När dem svenska fotbollstjejerna tävlar om diamantbollen så tävlar dem italienska damerna i skönhet, helt enkelt något som inte har med fotboll att göra. Jag håller allt med Therese Sjögran där att det är löjligt, efter att läst om detta på expressen, visste jag själv då allt som allt inte vart det ska leda. Det är ju idiotiskt, men dem vill ju inte riktigt i italien att damerna ska spela fotboll. Tänk er då en fotbollsgala i Sverige där Hanna Ljungberg, Victoria Svensson, Caroline Seger eller Therese Sjögran tävlar i högklackat istället för vad det har gjort i sina fotbollsskor. Galan hålls på ett diskotek i Stockholm och huvudnumret är när 15 spelare slåss om att bli den sötaste. Spelarna tilldelas smycken som de får bära till kreationerna från en känd modeskapare. På lördag blir det, enligt sajten Damfotboll.com, verklighet i Italien och Milano när den italienska damfotbollsgalan arrangeras.Galan får de svenska spelarna att reagera. Den fick även mig att reagera, herregud det är ju på planen dem ska kämpa inte i olika kreationer och mundering. Man ska ju marknadsföra damfotboll för vad det är, produkten, inte för den inte är en skönhetsparad. Ja, det är löjligt och vi kan vara glada att vi slipper denna typen arrangemang. Malmös Therese Sjögran, som tilldelades Diamantbollen som bästa svenska spelare i fjol – dömer ut upplägget, men är samtidigt inte förvånad. Och inte jag heller, men våra damer har ju även dem kämpat. Det är väl ingen som kan damfotboll som glömmer idén om LdBs damers dress för ett antal år sedan, som inte var mycket att skyla kroppen med. Ja, skandaler ser man lite överallt ju, tro mig.

Damfotbollen ska vara fotboll & inget annat!

//Maria

Finland <3 Men Ingen Linda Sällström?

Nu kan jag intyga om att det kommer bli gött att få åka bort några dagar i en välförtjänt semester som tar sin början den 14:e Juli till Finland, men inte blir nog mycket semester när man har bea bejbi med sig. Det lär ju bli att uppleva en massa saker med bara känslan, när man vill samla kraften. Men ska bli gött att träffa min gudmor, faster, ja Mari! Namnet, jag vet namnet ska påpekas och styrkas upp lilla tjatmaja. Men jag har alltid sagt faster och det är en vanesak, nu ska man få se hennes sommarstuga, har ju bara sett det på papper, ja arkitektritningarna, det var inte min grej. Tur att jag inte smart nog för att bli det och att det inte heller är min grej, att bygga upp vårat samhälles byggnads konstruktur. Ja, det finns mycket annat jag vill syssla med, vill ju inte göra något var dag och bara tänka. Jaså, det var bara detta som dög för mig, varför följde jag inte min drö, varför lade jag min framtid i andras händer. Och lät den förgås, nej det ska den sannerligen inte göra, jag vill göra något som är viktigt och känner att friskvård & Hälsa, börjar bli allt mer viktigt i vårat destruktiva samhälle. Ja, hjärt & kärl sjukdomarna ökar ju och det är ju idag en av våra vanligaste sjukdomar, gentemot cancer, som är den vanligaste i Australien. Men nu har vi inte våra fötter på deras mark, utan vi lever i sverige, i den norra och än så länge lite kyliga delen. För hettan har vänt sverige ryggen nu, när vi alla har semester verkar det som och man är ledig. Men det är nog allt som jag läste i tidning om metrologiska ting, vädret blir sämre när det drar för helg och ledighet. Ja, kan allt intyga att det stämmer i vissa fall, men man får allt göra det bästa av det hela. Jag sitter just nu och funderar ut vad man ska packa ned och inte packa ned, i resväskan sin, ja, man får ju tänka på vad man ska göra, och vad man ska leva i för miljö. Och även räkna med vädret, men jag med min mage, lär det ju bli en kompensation att få ta med sig pampers! Men som sagt, det ska bli gött, hur magen än mår så. Men Ingen Linda Sällström i sikte, den starka målgöraren i Djurgårdens älskade damer, ja ärligt hon är ju från Finland. <3

//Maria

The Red Ribbon ... <3

Ja, då fann dem lyckan, dem tog steget man väntat på. Nu har min farbror allt stadgat sig, han och satu har gift sig, Såklart var det inget storslaget, inte heller ett pampigt bröllop, det räckte med rådhuset. Den där närheten till alla var faktiskt värmande. Det var kärlek, vänskap och en hel del romantik i rummet där. Det var sannerligen fint, och fyllt med värme. Det var sannerligen varmt den dagen, det fick man se med allt snurrande och virande med bröllopsringarna. Men nu sitter dem allt på plats. Efter ett antal år tillsammans som sambo, och föräldrar, blev dem nu även man och hustru, såå fint! Men som sagt vill även jag en vacker dag ta det steget, men har ingen vid min sida, känns som det inte kommer vara så. Men som sagt kan lyckan allt vända. Man gifter sig inte bara för man är kär, man ser sin med part även som sin bästa vän att dela sina goda och dåliga stunder med, ja, dem har man sett och mött. Men i mitt fall har jag nog allt fått göra det ensam. Jag orkar inte med det hela, men tar en dag i taget, för det finns andra saker jag vill finna med. Jag vill studera men har sagt det ett antal gånger, men det är som en slags terapi att säga hela tiden eller intala mig innerst inne att det är det jag vill. Då har jag inte lagt den drömmen åt sidan som i filmen gracie som är ofantligt bra, där en tjej som förlorar sin bror i en bilolycka tar hans plats i killaget för att hedra hans minne och för att hon verkligen vill spela fotboll, då det inte finns ett tjejlag. Hon ville verkligen och satte in glöden hel hjärtat på det, ja nu spelar ju hela 5 miljoner tjejer i USA fotboll. Tiderna förändras allt, det är ju positivt. Men som sagt har damlandslaget deras vunnit totalt fyra gånger sedan 1991, men dem stora vinnarna är nog allt tyskland. Dem är allt flerfaldiga mästare dem ja. Men hon hörde av sin bror och intalade det till sig själv, att hon kan göra allt, men man gör det helt klart på sitt egna lilla vis, en vacker dag är man där, då andra har haft hoppet åt dig, och vissa kan bara ha vänt dig ryggen. Ja, har ett speciellt minne i mitt rum, från ett lag som inte vände någon ryggen, där alla var en del av kampen. Min första olympiad på katrineberg, den glömmer jag aldrig. Vi var allt serbien/Montenegro, man minns av vi kämpade tappert vi var sida, och ingen gav sig. Var det någon som inte vågade fanns det en annan som gärna tog vid. Man visade att vi var där för att vinna eller försvinna. Ja, du vi vann hela kampen och hela olympiaden, kampanda & glöd det var det hela handlade om. <3

//Maria

Olympic Games <3

Bara 18 spelare får vara med i OS-truppen. Därmed var mångsidigheten nyckelordet när Thomas Dennerby presenterade vilka spelare han satsar på i Kina. Frida Östberg, till exempel, är satt som mittfältare i Dennerbys trupp, trots att hon huvudsakligen är back i Umeå. Och blir det mittfältskris kan forwarden Victoria Svensson räkna med att bli nedflyttad efter att Dennerby talat sig varm om hennes egenskaper som mittfältare. Men var det inte om jag inte minns helt galet och förvrängt, inte så att Victoria Svensson spelade en mittfältsroll i VM som gick av stapeln 2007 även det i Kina. Hon uttalade sig då om att kunde spela där men hellre gillade att vara anfallare. Där hon helst ser sig själv. Ja, men hon trivs som en defensiv mittfältare. - Vi räknar kallt med att det kommer hända saker på vägen. Någon vaknar upp och är sjuk, eller någon blir skadad. Då är det viktigt att vi har spelare som kan spela på flera positioner, säger Dennerby.Han har också valt spelartyper efter det motstånd som väntar i OS. Därför var till exempel Umeås veteran Karolina Westberg given i truppen.- Westberg är mycket stark på huvudet och fantastisk på att försvara mot felvända anfallare. Därför är hon till exempel optimal att ha i backlinjen mot USA, säger Dennerby. Några smärre överraskningar släppte inte Dennerby, Hanna ljungberg är med trots hennes skadeproblem hela våren. Ja, trodde det skulle bli motsatsen att hon inte skulle med till Kina, men hanna är damlandslagets chansning iår. Dem har råd med en och det blev Hanna. Hon klarar inte idag 90 minuters spel, men det kan bli annorlunda om en månad då det verkligen gäller. Grundtanken är att ha henne på bänken och att hon kan komma in och förändra matchbilden med sin styrka i boxen.

Hedvig Lindahl är given i målet, men vem som ska backa upp henne är oklart. Besked får vänta till 23 juli, eftersom Dennerby vill avvakta och se om Caroline Jönsson, Malmö, visar starka formtendenser efter sin korsbandsskada. Annars tar Kristin Hammarström, Örebro, platsen som andramålvakt.Sverige får också med sig tre reserver till OS, som kan kastas in med 24 timmars varsel om någon blir skadad. Förutom målvaktsreserven togs de två övriga platserna av Johanna Almgren, Göteborg, och Lisa Dahlkvist, Umeå.Sverige inleder mot värdlandet Kina den 6 augusti, följt av Argentina den 9:e och Kanada den 12:e.

Truppen i sin helhet:

Målvakter: Hedvig Lindahl, Linköping, Kristin Hammarström, Örebro/Caroline Jönsson, Malmö.

Försvarare: Karolina Westberg Umeå IK, Stina Segerström, Örebro, Anna Paulson, Umeå IK, Sara Thunebro, Djurgården, Sara Larsson, Linköping, och Charlotte Rohlin, Linköping.

Mittfältare: Caroline Seger, Linköping, Frida Östberg, Umeå IK, Josefine Öqvist, Linköping, Therese Sjögran, Malmö, Linda Forsberg, Djurgården, och Nilla Fischer, Malmö.

Anfallare: Lotta Schelin, Göteborg, Jessica Landström, Linköping, Hanna Ljungberg, Umeå IK, och Victoria Svensson, Djurgården.Reserver: Johanna Almgren, Göteborg, Lisa Dahlkvist, Umeå IK, Madelaine Edlund, Umeå IK, och Hammarström/Jönsson.

Edlund är reserv på hemmaplan.

Vem av Hammarström och Jönsson som får vara reserv bestäms den 23 juli.

//Maria

Memories? God or Bad?

Ja, när man snackar minnen, skrattar man glatt inombords men även fälls den en och annan tår. Över det som varit och gjort så att allt blivit som det blivit, man kan ju inte lämna något ogjort. Man får gå vidare med allt i bagaget, det samma gäller studier, familj. Ja, då menar jag även sakerna vi vill ha ogjorda. Som det där med att förstöra för en annan individ, var dag man möter någon skolan ska det ju var till en inspiration för att lära sig saker och få utvecklas som person, gentemot andra och för dem kommande studierna. Men nu tar man en sak i taget, alla är ju inte redo för att lära sig plugga. Ja, ni säger det samma så fort ni har gått något år på denna skolan, ja min högstadie tid, det var inte en tid för mig att minnas. Ja, det är ju inte mer än rätt att för vidare ändringar på schemat, men dem fick jag försöka luska ur alla på egen hand. Ingen sa det självtamt, utan med tvång. Jag var den ingen verkade dra sig till, för när man väl gjorde det var det gliringar, onda ord som sved i själen, jag såg mig själv i dem orden. Som en bitch, en pantad person som inte passade in, men hela klassen såg ju galen ut så fort man bara la en anblick på den. Men som sagt tänker man tillbaka dit så fort jag hört ett namn från den tiden svepa förbi, hittar någon som man verkligen mött i korridorerna, och på dem alltför stirriga lektionerna. Ja, man minns väl högstadiet, men lågstadiet, var ju inte så bra den heller igentligen om man tänker efter men man minns den. Jag var allt den där blyga tjejen, men det fanns orsaker bakom det med. Det finns en förklaring till allt runt omkring oss, nästan iallfall. Vissa undantag, iallfal när en klass som missar alla ord och hån jag fick ta emot, och sa att jag inte skulle skolka så mycket men jag var ju rädd för skolan. Sen mobbade dem en annan vid ett tilfällle och hela klassen blev kallad, och jag sket i det. Jag kände mig kränkt som en egen individ, jag minns ju att man vart hemma den 11 September, men fanken glömmer det om inte dem som är födda än, men även dem får ju ta del av det, genom text och bilder, och andras minnen. Ja, det finns mycket att minnas vid, men alla utvecklas vi ju olika, alla är ju inte mogna för att veta vad dem vill med sina liv, när dem börjar gymnasiet och lämnar högstadiet bakom sig. Ja, vissa behöver ju ber ut sina vingar och se sig om och tar reda på saker man vill och lära känna sig själv. Och finna dem där sanna vännerna, jag inte hade mött på högstadiet, men det finns undantag. Men alla är ju dem på olika håll dem med. Nu går vi framåt och inte bakåt, låt oss göra livet till ett äventyr värt att levas, du får bara en chans. <3

//Maria

Still awake :/

Ja, du ännu är jag vaken och ögonen är fullt halvvakna, medans kroppen min går på sparlåga. Att få tíll min sömn på den senaste tiden har inte varit den enklaste saken, men man har kommit underfund med en hel del saker man ska klippa vissa band i sitt liv med. Och kan helt enkelt såra med att vissa är mänskliga, och jag har gjort mitt val. Men inte säger jag det högt genom dessa rader vems band jag vill bryta, men hon ska ta mig fanken inte vet vart jag ska söka med mit liv och vad jag vill göra, för det blir bara då att jag ger upp min dröm och sticker ut med svansen mellan benen. Ja det är sant och hemskt att någon kan inbringa den känslan till någon, så den inte vågar visa sin sanna sida, utan den personen bara ska se den sidan den har sett för många år sedan och inte har sett utvecklingen, utan den sitter fast i det förflutna. Ja, det irriterar mig en aning, det kan jag helt avreagera mig med ord, man ska ju ha en vass tunga för att klara sig livet, inte kraft i sitt slag. Utan man vinner slaget, men kanske inte kriget. Ja, därför ska man nu anförtro sig allt mer åt den vännen som är söt och den som är som en klippa, ja det är allt dem som speglar av sig i sina namn, men hon som är söt är även hon en klippa i stormen att luta sig mot. Men det finns visserligen flera vänner, men dessa bär på erfarnheter av livet som vi unga kan ta lärdom av, ja helt klart. Dem äldre ger sina erfarenheter till dem yngre och vi för dem vidare, men vi inkluderar våra tankar. Men just nu orkar jag inte tänka så värst mycket, jag vill bara sova men känns som om jag inte riktigt finner mig själv komma till den där rofyllda känslan. Då jag bara kan borra ned mig bland alla kuddar i sängen och tumlar runt i täcket och känna att jag nu kan sova tryggt, varmt och gott. Det är ju det vi vill ge våra barn, som jag som gjorde ett vuxentest och för att på skoj se hur gammal jag är inombords, på mitt sätt att vara, tackar som bockar, jag är då redan 31. Det är ju ett antal år kvar dit, som sagt, victoria svensson är redan där men inte jag. Och mitt yttre ser dock mycket yngre ut, och det vill jag vårda, så jag vill nog även bara en hastig tanke nu, läsa något med friskvård och hälsa. Det är viktigt del av våra liv. Hälsan, träning och kost. Ja, se alla som idrottar, dem tänker ju på det dagligen, då ska vi alla försöka göra det med. Bara för att kunna prestera bätttre, medans vi andra gör det för ett välmående liv.

//Maria

Counting down .... <3

I morgon lördag får Sverige bekänna färg inför den hägrande OS-turneringen när världsettan USA står för motståndet på Norrvalla IP i Skellefteå. Pia Sundhages lag visade god form mot Norge i onsdags då de vann med övertygande 4-0, mensvenske förbundskaptenen Thomas Dennerby hoppas och tror att hans lag ska kunna tillfoga amerikanskorna ett sällsynt nederlag.Thomas Dennerby satsar på linköpingsduon Sara Larsson och Charlotte Rohlin som innerbackspar mot amerikanskorna. Sara och Lotta har hållit mycket hög nivå i Damallsvenskan och som samspelt par har de bidragit starkt till Linköpings förlustfria rad.Caroline Seger var avstängd i EM-kvalet mot Irland, men finns nu med på innermittfältet där hon har sällskap av balansspelaren Nilla Fischer. Therese Sjögran och Jessica Landström tar hand om yttermittfälts-positionerna och på topp startar Lotta Schelin och Victoria Svensson. Josefine Öqvist (ljumskskada) kommer inte att spela och Linda Forsbergs (sjukdom) medverkan är också osäker.Pia Sundhage mönstrar samma startelva som besegrade Norge senast. Två av de fyra målen då kom i slutminuterna efter ett imponerande inhopp Angela Hucles. Hon gjorde själv ett mål och var också den som jobbade fram det fjärde målet som gjordes av Abby Wambach.Sundhage har av naturliga skäl gott självförtroende inför mötet med Sverige och hennes förhoppningar inför OS handlar om att komma högst upp på prispallen.- Vi vill ha guldmedaljen, men vi måste vara koncentrerade och ge allt i varenda ögonblick för att lyckas, säger hon. I morgon, med avspark klockan 18, får vi en fingervisning om styrkeförhållandet lagen emellan. Och sen jag som troligtvis missar hela matchen för man ska bege sig till göteborg under dagen, man ska ju på bröllop i rådhuset. Ja, det är jag som ska skina i rosa .. <3

//Maria

Rami <3

Japps, då har det skett. Man trodde det skulle vara lindrigt, men icke. Rami Shaaban är borta ett halvår från fotbollen på grund av skadan han ådrog sig i matchen i Onsdags, då han skulle sparka ut bollen efter cirka halvtimmes spel på Örjans vall i Halmstad. Så fastnade han med foten i gräset och knäet vreds till. Rami fick ombedelbart ont och hammarbys ledarstab beslutade att han skulle röntgas och undersökas på sjukhus istället för på plats på arenan. Efter den undersökningen kunde man konstatera att det inte rörde sig om nårgra skelettskador och det var först efter magnetröntgen i Stockholm den misstänkta korsbandsskadan bekräftades. Dem misstänkte en korsbandskada, och rami själv trodde på det. Men själv är han lugn efter beskedet om skadan, och har väntat sig att det var korsbandet som var sönder. Han säger att det kändes när det hände, men han har inte varit med om en sådan skada innan. Men efter beskrivingar som han hört så var det han misstänkte, så han hade förberett sig för beskedet. Nu gäller det för honom att tänka positivt och se framåt för att bli starkare inför nästa säsong. Men som sagt det blir nu färre hotellnätter och han får mer tid för familjen. Med sin flickvän Frida och deras lilla son Noah som i dagsläget är 3 månader, men även får han mer tid med sonen Gabriel. det är ju tid man ska sätta guldkant på. <3

//Maria

Fotball and tears :(

Visst, det yttre speglar insidan, min måtte då inte vara den vackraste just nu. När man vill något hoppas man att det ska gå vägen, och när det brakar samman, kommer vissa i ens omgivning med ord man aldrig trodde man skulle höra. Ärligt talat, jag vill bara bort bort, långt bort, länge, förträffligt länge, det känns ju som om jag är avstängd för att studera. Som om man är portad till att få göra det man det som allra mest i hjärtat just nu gror, bara inte får tas fram i lycka utan i sorg. Jag vill inte visa tårar, utan dem strömmar inom mig, som ett långt vattenfallt utan botten dess avgrund är allt för brant för djup för ens blickfång. Att folk inte kan se vad jag vill och sen bara säga vad dem tror är bäst för mig, herregud, det gör mig som en instängd ja du kalla det vad du vill. Här i detta samhället låt alla ta sin egen väg, alla vill vi olika saker, alla tar olika vägar. Vi går aldrig en rak väg i livet, med studier, kärlek, troligtvis giftermål, barn, barnbarn, och det som vi aldrig kan undvika hur vi än försöker döden. Men alla har vi olika saker runt omkring oss som skänker oss glädje, ja du mitt är alla damfotbollen, musik, mina vänner, studier, att få utveckla mitt egna intellektuella sinne, för text och fakta som virvlar runt omkring som bara skriker om att bli sedd och förstådda. Men orkar vi ta oss till allt. Ja, det vi känner intresse för det är nog allt därför vi har så många olika yrken för att det ska finnas något för oss alla där ute. Att vi alla inte ska vara allt för utsatta, men ändå finns det bägge folk och lag som gör det helt klart. Jag tror just nu att inom damerna är Umeå IK ett utsatt lag, när dem har tappat mer poäng än fjolsäsongen, och inom herrarna är det allt Hammarby, när Rami Shaaban vred sitt knä, men ingen större fara där inte, då det bara verkar som om han är lindrigt skadad, det hoppas jag iallfall. >

//Maria

Thoughts!

Ja, tankarna sitter djupt, men på något sätt kommer jag ta mig förbi dem. Jag viker inte ned mig har ju saker att se framemot som sagt, bröllop på lördag då det även är landskamp mellan Sverige och fruktade USA, ja du, Pia sundhages landslag. Det kommer allt bli en rafflande och en spännande match. Men även ska man snart 1½ vecka till finland, då man nu i veckan fann en syssling på facebook, ja det var verkligen kul. Men det var inte mycket ord vi kunde förmedla till varandra men ändå man har utökta släkten inom ens egna vetskap. Men som sagt det ska bli kul att åka bort, lämna sverige bakom sig ett litet tag, bara samla krafter, för det finns mycket jag ska göra. Men en utbildning ska jag ha, sanna orden och minns dem med behag. För mig är det sanning, jag ska inte bara tack och ta emot för det jag har idag, jag ska finna mer och jag ska utveckla mig själv. Men nu har jag ett bakslag, det får vi ju allt ta ibland, det går inte alltid som en räls. Men idag har jag även badat, det var lite kallt, se var jag inte helt hundra på att bada men men, det var i en sjö, det var kallt i början men sen var det ok, då man tog flera ihändiga simtag. Jag älskar vatten.

//Maria

Why?

Varför känns det som om jag har misslyckats i mina framtidsplaner just nu, varför tar jag detta nederlag så hårt. För jag hade inte hade något annat i tankarna, och helt plöstligt ska jag fokusera på något annat. Radikalt sagt så kan orkar jag inte det just nu, blir sedd som en liten misslyckad person, tack så mycket. Av en viss person, och rent ut sagt, så sätter det känslomässiga spår. Jag vet ej hur man ska ta kritiken hon ger mig, som jag nu vill säga så gör jag som jag själv vill. Jag ska söka tills jag kommer in, för det är ju i dem trakterna jag vill bo, då är skolan det ultimata alternativet. Jag älskar skolan, miljön, lärarna, naturen och omgivningen. Ja som sagt finns det inte en annan skola jag vill gå på just nu, jag har kollat runt, men kom på returen tillbaka hit. Men säg vad du vill,alla får ju säga vad dem, men man får väl inte säg det i vilket känslo tillstånd den drabbade befinner sig i. När man känner sig nere vill man ha ett stöd, men ens vänner bor långt bor, här har jag dig Ingela, men jag vill ha dem andra vid min sida med . <3>

//Maria

Yes?

Ja,du vilket namn ska du bära fram tills dina sista dagar? Den tanken finns där för mig, djupt inne. Jag vet att Maria är det namnet jag först tänker på när jag ser mig själv, men vill nog allt se om jag kunde var en annan person med ett annat namn. Det blev inte mycket skillnad, jag är densamma. Jag är Maria och ingen aning, Johanna, det namnet kommer därefter, det kommer ju alltid att vara med mig med. Men kanske inte som mitt tilltalsnamn, men tror nog att det är ett av namnen jag har i förval om jag får barn i framtiden, sen är Moa ett fint namn med. Men ibland tar man ett galet steg för att göra livet lite roligare än vad det verkligen yttrar sig till att vara. För visst det är inte enkelt, men inte ska man ligga på golvet och kräva omvårdnad, jag vill nog på något vis utbilda mig och jobba med dem som har ett funktionshinder, så att dem finna tryggheten med ett jobb, ett eget boende, och en bra fritid. Men jag vet ej riktigt just nu för att jag har fastnat och vet ej om jag kommer ur denna gropen, men på något vänster vet jag att jag inte ska ge mig, bara för att jag har den dröm ska inte andra rasera den för mig!

//Johanna eller Maria

Scream!

Nu vet man hur hösten ser ut och jag vill ju bara skrika ut för att det sket sig, men fanken med. Ska söka igen, jag ska gå där en vacker, dag jag ska ha min behörighet. Jag ska lämna detta stället bakom mig, med alla dess minnen och mycket mer. Jag blev helt klart inte antagen till katrineberg, men nu har hela hösten på mig att jobba fast ekonomin så man har råd med det hela, för det är allt inte så billigt. Sen samtidigt höra att man inte ska söka, men det känns inte som det är jag då. Jag vill ha mer valmöjligheter, utvecklas mer, än vad jag gör utan helt klart. Jag vill visa vad jag kan och jag vill studera. Men får nu ta det om ett år, och skam den som ger sig. Det kvittar ju vilka betyg du har innan du söker, du är ju där för att finna dem. Men är jag menad till att finna dem, det verkar inte som det just nu, nästa höst då är det dags att bege sig av till katrineberg, om det går, men annars får man väl ge sig. Man får väl försöka hitta ett jobb i en annan trakt, och sen flytta därefter. För bo kvar här det vill jag inte heller göra som sagt. Jag vill bort från staden och vissa folk som inte förstår!

//Johanna

Tensed!

Jag är spänd ända ut i fingerspetsarna, och nervositet över vad som ska ske är stor. Vad sker till hösten, blir det en tid åter igen för mig på katrineberg? Man känner sig ju lite misslyckade inombords när man har en dröm men inte blir utvald och får stå vid sidan och se den passera en. Det är en känsla jag inte vill ta vid, jag vet att den är hemsk och just nu är den väldigt nära. Jag vet vad jag vill, en liten sak ska inte hindra mig, men folkhögskola passar mig, högskola gör det inte. Jag vill ju inte stressa fram det hela, vill ta en dag i taget. Men kan inte göra det förrän jag vet vad som ska ske när sommaren avtar. När värmen närmar sig hösten kyla, visserligen ska man inte tänka på det nu, men jag måste. Det är något som kommer finnas där tills jag finner mitt svar, jag vill läsa allmän, jag vill verkligen. Och jag behöver det, för jag vet det och ja så enkelt är det. Det är det jag vill av egen vilja, jag vill möta folket som finns där, jag vill finna mina betyg, jag vill möta nya vänner, jag vill möta en ny värld. Miljön är ju välbekant, men inte dem nya ansiktena samlat med dem gamla, som ger en trygghet, vill ju inte att allt ska vara nytt i en rasande takt. Jag vill ju möta miljön åter och åter igen, jag är helt enkelt kär i den. Vem kan inte älska Halland, en av dem finaste vyerna vi har att se i Sverige, där havet möts i halmstad och Falkenberg, dem städerna som fångade mig i sin charm. Men alla tycker inte dem hade det, men jag instisterar dem har det. En glöd av sommargäster helt klart, men halmstad är fint på sommaren och likaväl Falkenberg, men allra bäst är det när sommargästarna lämnat trakterna och begett sig hemåt.

//Maria

No Aptit!

Ja, jag vill veta hur min höst ska se ut, vad den ska ge till mig och vad jag ska ge tillbaka. Men just nu vet jag fanken ingenting. Jag sitter nålad och aptiten är som bortblåst, låt mig få känna lycka. Som sagt jag är på helspänn. Men den har inte funnit mig än, vill ju bara får studera, låt mig få komma in på Katrineberg. Det är där mina tankar cirkulerar, runt, runt i mina tankar, som aldrig tar slut. Man har en plan, men ska den gå i stöpet nu. Det känns som om man inte ska få ha en plan, där man ska leva utan. Men man kommer ingenvart varken med eller utan, man måste ha en grund att gå på. Det känns som om det mesta just nu är lagt på is, då menar jag hal is. Vad ska jag göra med livsplanen om det nu går av stöpet, ska jag stoppa ned huvudet under sanden. Eller ska man vinka med den vita flaggan sin och utropa med hes röst - I Surrender! Nej, nu får jag sluta tänka så här. Men intyga kan jag att aptiten mitt i all ångest över vad som kommer är någon annanstans. Jag vet vad jag vill, men vad gör jag om det inte blir så. Vill ju få kunna studera mig till dem betygen jag inte har.

//Johanna

Alone!

Just nu får jag inte in ordet Kärlek, jag vet inte hur jag ska få bukt med det stora i livet. Just nu känns det hopplöst, ska jag vara ensam och barnlös! Eller är jag för ung för att ens tänka tanken. Nämen att jag har dem tankarna jag är ju bara 21, iallafall 22 om en vecka. Men jag kan inte undgå dem dem finns där så fort man hör talas om det stora fenomenet. Jag vill ju även jag finna den och ta del av den, men kan jag det? Man hör hela tiden att det finns någon för oss alla där ute, gör det verkligen det. Finns det en svensk man där ute för mig, som tar mig för den jag är och jag gör detsamma. Just nu känns det hopplöst. Jag pratar med killar, men det verkar som om sex är ett stort tankecentrum för en del, men jag är inte ute efter bara det. Det kommer, men jag vill finna kärlek. Nu verkar man allt djup, men det är nog den man är menad med att finna och sig själv. Kärlek finns där ute, men är otroligt svår att finna. Jag har drömmar med mitt liv, båda vad jag vill göra med och hur jag vill dela det. Jag ser mig själv vänta på kärleken vid den vita stenkyrkan i en vit skimrande klänning, och en vit slöja som smeker min nacke, men kan det verkligen bli verklighet. Att få se mig själv där, med en tår av lycka i ögonvrån. Av att även jag har tagit del av kärleken. Mina vänner sitter ju redan med sina respektive, men vad gör jag, som vimlar runt ensam i mörkret. Ska inte jag på tur finna någon att dela min sida med, att finna och ge tröst och omtanke med. Det är ju både att ge och ta, men jag är inte en som vill sitta där på ålderdomshemmet och tänka på mitt liv som singel, det borde ju verka dumt. Jag sitter här med mina skrimrande blåa ögon och ser ut i ensamheten. Är det ingen där ute som vill finnas där för mig och som låter mig finnas där för honom. Någon som vill dela med sig av sin dyrbara tid i livet?

//Maria

Out of the game ....

Ja, det blev inget guld för vårat herrlandslag i EM i Alperna. Det blev inte ens en kvartsfinal, det blev abrupt slut matchen mot Ryssland, som dem var tvungna att vinna. Och där vi hade kunnat gå vidare med lika. Men dem körde över oss med hela 2-0, man ville tillslut inte se matchen mer, det blev på något vis pinsamt. Dem hade spelat ett hyvsat bra EM fram tillls nu, då dem ej tog till vara på någonting verkar det som. Det blev ingen fotboll av det, vad var Zlatan, Svensson och ljungberg och alla dem andra. Nu är dem visserligen besvikna på förbundskaptenen Lagerbäck, men han gjorde ju bara sitt bästa. Det är alltid dem man klandrar allt på, visserligen kan även jag utpekad, klandra mig på Dennerby när det går lite bakåt i utvecklingen för damerna. Men som sagt alla har vi inte bra dagar, dem dåliga måste ta sin plats dem med. Annars hade det nog varit tok på för lätt för oss alla att ta oss fram i livet. Som sagt det är kul när det går bra i fotboll, men det är inget vidare när dem förlorar. Det är inte ens kul att förlora själv, jag vet hur det känns och det svider. Men en vinst är aldrig fel. Minns när vi vann hela tröstcupen på katrineberg, vilken glädje. Men som sagt man ska sprida glädjen med laget, och även där har lagkaptenen en viktigt roll, Victoria Svensson gör det galant, Fredrik Ljungberg lika så även om det blev några hårda ord under matchens gång. Men som även jag har fått förmedla den rollen, det var mäktigt att vara lagkapten, men som sagt det är bara ännu en viktig roll på den du redan har med positionen. Alla positioner är viktiga i ett lag, det är ju det som bygger samman allt till ett lag, det handlar ju om världens största lagsport.

//Johanna

Worldplayer?

Hur utser man en världsspelare? Är det bara genom att se vad spelaren kan utföra på planen, i hettans timma. Ja, i så fall kanske Marta har det där extra men även ska man ju kunna locka ungdomar och unga tjejer till damfotboll, men när man ser Marta få ett rött kort i den senaste matchen för Umeå IK så började jag tänka till. Är hon kanske rent ut sagt, tekniskt bra fotbollspelare på damsidan. Men ger hon en bra bild, jag tycker den framsidan kommer ifrån andra hörn. För pratar vi damfotboll idag är det Hanna och Marta det handlar om , men dem är inte allt. Jag vill ju ha fram fler som är viktiga för dessa två spelare. Vad hade vi varit utan våran defensiva mittfältare Victoria Svensson, eller ska jag se mittfältarna Nilla Fischer och Therese Sjögran. Ja, det finns även bra namn att lyfta fram även inom anfallet. Lotta Schelin är allt ett stort namn att lyfta fram, men även har vi backarna. Men tyvärr står damlandslaget utan den bästa, det är ju helt klart Hanna Marklund. Men även där har vi en hel andra namn att ta fasta på. Vi har såklart Anna Paulsson som under OS-kvalet blev trackad för att hon spelade med mössa. Men det är la inte hela världen, vi tog oss till dem Olympiska spelen, vi slapp se ett storslaget fiasko. Men jag känner att det kommer saknas något i laget när dem där tjejerna från 2003 slutar och låter dem nya ta vid. USA:s damlag har ju redan tappat ett stort namn, det är ju Kristine Lilly, men som sagt dem är ju starka, men även dem får nu ta kritik. Ja du dem har ju Pia Sundhage, som även är ett stort namn för damfotbollen som Marika Domanski Lyfors, dem är våra veteraner. Men kan man verkligen se hela sammanhanget så, dem har varit med och skapat och byggt på damfotboll, men även Vickan och Hanna har varit med på den fronten. Men än så länge finns det mycket kvar att göra för damfotbollen. Dem hade inte samma rättigheter som herrarna och det är från det hörnet det största motstånds punkten finns, dem gamla herrarna som bara vill se elit fotboll för herrarna för det är inte där våra kvinnor hör hemma.

//Johanna

Fotball thougts ...

Är Marta Vieira da Silva verkligen världens bästa fotbolls spelare, kanske i världen, men jag vet ej om jag själv kan se henne som den bästa i mina ögon. Det är någon som ger en bra bild till våra unga tjejer vad damfotbollen handlar om, och ger dem gnistan till att verkligen våga satsa. Men samtidigt veta att det kan bli tufft. Det är mycket som kan cirkulera i ens tankar, men som sagt varför inte ta fram våra svenska spelare som en bra förebild för våra tjejer. Vi har ju landslagets defensiva mittfältare Victoria Svensson, och Hanna Ljungberg som är bra grund. Vi har dem starka gamla namnen som sagt. Men dem riktigt starka är dem som var med och nu tränar våra nya, Marika Domanski Lyfors som är förbundskapten för svensk damfotboll, efter sin tur till kina. Även har vi Pia Sundhage, en bra forward, men hon är nu tränare för det hotade laget i väster, USA! Men som sagt, dem flesta tränarna för våra damlag är nu herrar är det inte någon som har tänkt på det. Men en dag tar en del kvinnor vid det rodret med, Vi hade ju Pia och Marika för damlandslaget förr, och alla vet hur det gick. Bättre har dem aldrig varit. Dem har en bit kvar, som sagt har många tankar om hur damfotbollen ser ut idag och varför, och även undrar man över vad man ändra. Men som sagt, jag kan nog inte ta vid men kan ändå för fram ett budskap, att även damfotbollen spelar roll! För att våra tjejer ska våga satsa och känna att dem har tid och kraft, även stödet ska finnas där. Men som sagt är det många där ute som ser det som herrarna sport. Det är fel, fotbollen är till för alla, då menar jag alla!

//Johanna

Anger!

Ja, vem fan är det dd? Det var inte min vän, för henne har prata med i förtroende. Den som bär en lögn, bör släppa den nu innan den blir för stor att bära. Man ska inte bära lögner inombords, det tynger ned en likaväl som ilskan, över att det är en sådan sits. Där vi är tre som är sårade, gud detta kommer helt klart gå runt, och någonstans kommer den sluta. Det kommer nog svida en aning, och helt bra är det inte. För jag vet att fler rykten lär komma och dem kommer handla om oss. Men som är ju många tankar mitt i em-vimlet kanske inte guld värda. Men känner att jag måste slutförhandla allt detta och hitta lönngropen. För det är någon som har ljugit, jag är drabbad, likaväl petra, och sofia vet jag innerst inne. Men det finns ju folk där ute man inte har på rätsidan, och kan såra en. Man vill ju ha uppmärksamt, det vill vi ju alla ha på något vis. Men ibland kan det bli helt galet fel i jakten på den och den tröttar ut en och tillslut finner man den där lögnen. Det kanske inte är så i alla fall men ändå. Det är det som cirkulerar i mina tankar just nu, det är fullt av dem, för någon kan det vara som jag litar på, kan jag säga allt till mina vänner, eller ska dem vända på sanningen och se den sidan dem vill se? Jag vet att jag lider, men vill se ett slut i tunneln av allt detta, just nu är jag en aning desperat att finna den skyldiga. Men har lovat Petra att inte göra det, det blir bara strul då.

//Johanna

Anger within me!

Nu vill jag bort till en värld där problem inte finns, Petra, vi måste prata en gång till. För att få det är världen, för just nu vet jag att du tänker prata med fel person. Det är inte från det hållet vi först trodde det skulle komma från, men även hon har även gjort fel. Men det är även fel att sprida ett rykte och sen när den drabbade får höra nys om det. Ja, då drabbar det det ju alla om den som släppte bomben får den tillbaka. Men det finns ingen sådan värld, vi stöter alla på hinder med problem vi ska lösa för att ta oss vidare till nästa steg. Visst får man själv bearbeta att man är en av dem oskyldigt drabbade i hela denna smeten, det är jag som fått tro en sak om en annan, som bara vill mig väl! Jag kan inte säga något om denna saken, men vet ej vad jag ska ta mig vid av ilskan som finns inom. Ska inte ta den mot den som startat det hela, men innerst har min vän haft fel ända från början. Jag är även ingen som gillar att ta bort vänner, men känner jag att det är nog och dem ger mig en konstigt känsla så har jag gjort det, men det är även bara med en tjej tyvärr bara. Men jag vet att vi alla har våra brister och vi är alla inte perfekta. Vi har saker vi behöver träna på, saker vi få kämpa för att få fram till rampljusen av våra liv, som vi skapar med vad vi gör, hör och vad vi säger. Vi skapar våran egna historia. Något viktigt för andra att vid med och av. Jag tror vi kan ta och ge av varandra, men vet nu att alla inte kan det. Dem ska vända på sanningen och göra livet lite hårdare för andra och med mer tårar, även en hel del ilska. Som sagt jag är helt slut på detta, helt less. Trodde att vännen min var mer mogen än vad hon nu har bevisat!

//Maria

Tragic ...

Nu sitter man ännu och väntar på det förbannade skrivbordet, vi sa ju att vi kan hämta idag förmiddag och då ringer vi ju såklart. Men då är dem inte hemma. Herregud, jag behöver verkligen det skrivbordet och lite svart färg , så den smälter in i inredningen min. Smaksak, det är gött att man iallfall får inreda sitt sovrum som man själv vill i svart och vitt, och kan intyga att det är min smak som avspeglar sig i mitt rum. Även måste man inhandla sig en ny tv verkar det som när den man har inte vill funka ordentligt som den ska göra. Men hur lätt är det att hitta en billig LCD tv igentligen, man vill ju bara ha en fungerande tv. Men infinner känslan att en begagnad är lika bra som den jag har redan har för då har någon slitit ut den åt mig, skitkul. Eller hur? Jag vet jag kan väl få slita på mina ting själv. Varför ska det verka som om det mesta tar en evighet, men det bara har gått någon dag, det är helt otroligt! Jag vet jag verkar tjatig, men vill bara att det ska ske något positivt, som om kärleken är funnen innan man fyller 22. Det får då allt gå en rask takt, men även det får ta den tid det tar. Vill ju en dag se mig själv i ett hem med min egna familj, och även jag har nog allt drömmarna om att en dag bli gift. Är det inte vanligt att ha dem tankarna har ju haft dem sen jag var liten, det är bara en dröm än så länge. En dröm som man har hållit vid liv. För det är väl det man ska göra med drömmar, man ska inte bara ge upp dem och lägga dem vid sidan om vägen när man går vidare med sitt liv, och bara tänka tillbaka på det sorgliga ögonblick då man övergav sin dröm. Ett sådant ögonblick vill jag inte ha med mig i bagaget och jag orkar inte höra av folk i min närhet att jag inte klara av någonting, ni har då inte sett vad jag kan eller så vill ni inte se det. Jag bara är någon som är lat och sitter vid en vägkrök och väntar på att något ska ske med mitt liv. Nej, det är ju hemskt tragiskt, jag ska slåss med mina näbbar och klor, för dem som tror att dem vill att jag skulle passa med LSS, kan ta ett steg bakåt. Kan inte spela att jag vill ha pengar som en annan människa i världen har mer rätt än vad jag har att ta, om man ska börja med LSS ska man nog ha mer än bara en koncentrationssvårighet? För då hade ju en stor del av svenska folket suttit där, tro mig. Vi har alla problem med koncentrationen ibland. Men som sagt mitt liv är upp till en förändring även om det kanske inte känns så i detta hus och hem just nu. Jag känner mig helt klart liten!

//Johanna

The Lie!

Är det rätt att vilja ge glädje, är det rätt att veta att du kanske inte alltid får tillbaka. Men som sagt kan vi alla glömma bort hos själva ibland, det är något jag enkelt kan göra, mina vänner betyder allt! Det kan jag intyga, man ska vara rädd om dem vänner man har. För du kanske inte finner några fler, som står dig otroligt nära. Det är ju även där som kemin ska funka. Det är ju inte bara i ett förhållande, även om det där spelar mkt stor roll om vad som kommer ske mellan dem olika parterna. Jag känner just nu att mina tankar leder till en person, och det enda jag vill just nu är jag att jag ska få träffa honom öga mot öga. Så det blir mer personligt, som du sa Petra jag kan inte misslyckas det är väl så man ska tänka på när man ska ge sig in i en ny lek, på mkt allvar. Det är inte bara att passa det vidare, för man kan inte komma undan allt. Det komme tillslut bara tillbaka till en. Precis som en lögn, den blir bara större och du känner tyngden av den och ångesten över att du inte ska försäga dig, gör att du glömmer vad du ljög om. På en lögn kommer du helt klart inte långt, det gör man på sanningen. Den funkar alltid bäst i alla lägen, men ibland kan det allt vara svår att greppa och ta emot, det blir då som ett slag mot magen. Ja, det har vi ju nämnt men i detta fallet blir det nog allt inte ett rött kort, det blir bara en ångest grop inombords. Kan helt enkelt säga nu att det finns några personer jag saknar så mkt så det gör ont inombords. Sen har jag smärtan efter sanningen då jag vet vem som bar fram lögnen!

//Johanna

Fotball .. <3

Ja, då var den matchen avklarad. Men det verkade allt inte som om det var vårat herrlandslag som Spanien fruktade. Dem fruktade Zlatan, men efter 45 minuter byts han ut mot Markus Rosenberg. Det var ju inte det enda negativa bytet, utan i den byts Henrik Larsson mot Kim Källström, men det sistnämnda kunde varit det vi hade behövt men vi behövde ingen annan än Zlatan. Och han fick känningar i sitt knä, han verkar ha en inflammation, så det känns som om hans em nu är hotat. Vi märkte det med hans avgång till bänken då vi tappade farten och lät in ett mål i slutminuten, då var det så att vi förlorade denna matchen mot Spanien. Men man ska väl vara glad att det inte var något dåligt lag, för det är ju dem bästa lagen vi spelar mot. Och förlora mot något av dem bästa är väl inget att deppa helt över. Även våra herrar är där för att vinna och ta sig ett steg närmare guldet, det guldet vi ännu inte har. Det är det guldet våra killar vill ha, likväl vet vi att damerna är ute efter ett guld själva iår. Kom igen Lasse, våga chansa, det gör ju Dennerby lite! Det fick man se i VM, då han var tvungen till det med alla skador. Ett OS-guld och dem har gnistan och även har dem den rätta styrkan, med många gamla spelare tillbaka på planen igen. Och då är dem även bättre än någonsin. Men det som gör mig förbannad just nu är Marta, det är ju fotboll dem spelar. Men borde inte hon tänka lite på fairplay, istället för att fastna i en situation med Emma Wilhelmsson då marta inte kom loss, när marta inte kom loss så fort som hon ville så tappade hon besinningen och gav Emma en touch med foten mot magen. Men i mångas ögon visade det rött, och domaren drog fram det röda kortet. Och det var det enda rätt och även tyckte marta det. Så hon stod ju inte där utan ånger, utan hon och Emma förstod att det rann över i stridens hetta. Som sagt då kan allt ske, men det kan helt klart inte var det enklaste att vara den bästa i världen inom sin sport och då känna pressen från motspelare som vill ta henne om man kan säga så. Men det finns knep för allt. Jag vet det, och har sett henne spela med egna ögon och vet att hon har det där extra. Men som sagt någon där ute kommer ju vid där hon sen slutar.

//Johanna