Fotball and tears :(

Visst, det yttre speglar insidan, min måtte då inte vara den vackraste just nu. När man vill något hoppas man att det ska gå vägen, och när det brakar samman, kommer vissa i ens omgivning med ord man aldrig trodde man skulle höra. Ärligt talat, jag vill bara bort bort, långt bort, länge, förträffligt länge, det känns ju som om jag är avstängd för att studera. Som om man är portad till att få göra det man det som allra mest i hjärtat just nu gror, bara inte får tas fram i lycka utan i sorg. Jag vill inte visa tårar, utan dem strömmar inom mig, som ett långt vattenfallt utan botten dess avgrund är allt för brant för djup för ens blickfång. Att folk inte kan se vad jag vill och sen bara säga vad dem tror är bäst för mig, herregud, det gör mig som en instängd ja du kalla det vad du vill. Här i detta samhället låt alla ta sin egen väg, alla vill vi olika saker, alla tar olika vägar. Vi går aldrig en rak väg i livet, med studier, kärlek, troligtvis giftermål, barn, barnbarn, och det som vi aldrig kan undvika hur vi än försöker döden. Men alla har vi olika saker runt omkring oss som skänker oss glädje, ja du mitt är alla damfotbollen, musik, mina vänner, studier, att få utveckla mitt egna intellektuella sinne, för text och fakta som virvlar runt omkring som bara skriker om att bli sedd och förstådda. Men orkar vi ta oss till allt. Ja, det vi känner intresse för det är nog allt därför vi har så många olika yrken för att det ska finnas något för oss alla där ute. Att vi alla inte ska vara allt för utsatta, men ändå finns det bägge folk och lag som gör det helt klart. Jag tror just nu att inom damerna är Umeå IK ett utsatt lag, när dem har tappat mer poäng än fjolsäsongen, och inom herrarna är det allt Hammarby, när Rami Shaaban vred sitt knä, men ingen större fara där inte, då det bara verkar som om han är lindrigt skadad, det hoppas jag iallfall. >

//Maria