proud <3

Jag kan inte vara mer stolt över mina förebilder än vad jag redan är, jag har valt dem med eftertanke. Dem ska visa dem sidor man själv vill söka efter, dem ska visa modet man söker efter, dem ska visa vem man kan bli om man kämpar och slår sig fram i livet. Ja, Vickan visade mig att man kan bli sedd för personen man är, även om man har dolt något, som ändå alla visste om. Även om jag inte riktigt döljer något helt enkelt. Utan blev stolt när Victoria Svensson berätta öppet om sin sexuella läggning, om kärleken till sin fru, vars namn jag vet, men inte skriver här, med respekt och aktning för hennes privatliv. Ja, även om kärleken att vara mamma till lilla Moa, även om det var hennes fru som födde barnet, det var ett givet val sa hon i intervjun som visade hur fin Victoria är och vem hon är innerst inne. Hon kände sig redo att komma ur det skalet, inte blir hon sämre inom fotboll efter det här. Nej, enligt mig här nu mycket bättre, hon tar ju med sig glädjen hon finner med sin familj till fotbollsplanen sen sprudlar det till i Vickan och mål blir det. Självklart, har ju Vickans fru även sysslat med fotboll ska bli spännande att se vad lilla Moa vill göra, men enligt Vickan vill hon inte se henne sitta allt för ofta framför datorn. Även om det är ett stort problem bland våra ungdomar, dem rör sig för lite, jag själv längtar tills jag ska till gymmet igen! Jag är även stolt att jag har en viss Petra som en förebild, för hon är ärlig ut till fingerspetsarna, om du frågar henne något och vill ha ett svar, räkna med att hon utrycker sanningens ord. Och det är dem som kan svida, men det är dem som man verkligen vill höra. Och hon har givit mycket av dem sanningsenliga orden, och dem bär jag med mig än idag. Sen har jag Mona, att finna en lärare så lik en själv är svårt. Ja, finns det mycket man kan beskriva där med ord. Nu ska man finna kraften åter efter den långa semester resan till Finland, och vem var det som sa att en semester alltid är en semester, man är ju allt sliten när man väl kommer hem. Jag ska ha mig en vila hemma, bara ha det gött och åka korta rundor, en lång resa nu tackar jag helst nej till. Ja, det gör jag sannerligen faktiskt. Men det finns saker jag även saknar och det var mötet med vänner, bekanta, släktingar. Ja, mötet med en viss Felicia, och ha henne i min famn. En liten hjälplös varelse med en tuff start i livet blott två månader gammal, bara några dagar äldre än lilla Moa. Jag längtar tills jag får träffa henne igen, eller så är det att jag känner saknaden efter ett eget litet barn, för det kändes tomt när den lilla familjen hade åkt hem. En vacker dag vill jag allt bli en mamma och två barn är alldeles lagom. <3

//Maria

Heartbroken?

Ja, jag sitter ensam och tänker när jag inte kan sova, så tänker på jag på mig själv markant. Ja, lite egoistiskt kan det allt verka. Men alla vi alla väl och det vill jag med, se vad andra behöver hjälp med, och tro det eller ej, jag kan lätt glömma bort mig mitt i hettans dimma. Ja, som sagt har jag enligt mina egna känslor förspillt tre år av mina studier på Individuella linjen, ja när jag väl tagit studenten. Så kunde jag inte ta språnget ut i livet som alla andra, jag lämnade skolan tomhänt. Ja, det var så det kändes att lämna skolan bakom sig och försöka ta sig vidare, hoppet var som uppslukat ur mitt innanmäte. Jag kände mig tom och gör det än idag, men när jag slutade gymnasiet var det bara en varm lycka inom mig, orden att jag överlevde ser jag virvla förbi i min näthinna. Ja, det var inte den bästa tiden i mitt liv, en mening var dag som sårade och dem glömmer man aldrig. Känns som om man blev förrådd, av min det som skulle vara min egen klass och hela skolan. Ja det var min känsla, vem kan hjälpa att man då hade problem med vikten, det var det som var mest pinsamt med att ha epilepsi. Att man var fet och blev kallad det var dag man satte sin fot i skolans kala korridor. Ja, fasan stärkte mig, men det var ofta jag fick sitta ensam i timmar och bara stirra in en väg och vänta på att lektion som skänkte en liten trygghet skulle ta sin början. Det var en trygghet, men det var ofta man kände sig dum där med. Det var tysta och mörka blickar riktade mot mig. Jag var som en svart skamfläck i varje klassrum vi var i. Jag passade inte in tillsammans med dem. Jag har återfunnit en del, men nu ser jag dem bara som levande varelser, människor och egna individer. Med egna liv, men jag vet vad dem har gjort mot mig, dem lät mig bära en tyngd dem inte kan förstå. Dem fick mig av avsky att prata med folk för jag fick känsla att bli sedd som dum. Men nu vet jag att jag är en egen individ även jag som är här och ska skapa mitt egna liv, och visst vi kan ha fördomar, åsikter om allt häromkring och även om olika personers handlande. Dem var ju bara ungdomar, men kan även idag bli sky förbannad över vuxnas beteende och en viss person har en hel del att förklara för mig och några till, från sitt eget samvete. Då menar jag helt klart en hel del!

//Maria

No Ending <3

Ja, alla ändlösa disskussioner om att damfotboll är den sämsta och värdelös att se, duger inte ens i underhållningsyfte. Ja, det suger musten ur en, att folk inte kan acceptera att våra damer spelar i det bästa damallsvenskan i världen, varför får vi då många utländska spelare då? Ja, det finns många tankar om det, och nu får även damhandbollen involvera mig en hel del. Då damlandslaget har blivit uttagen som ska till Kina och kämpa, ja, dem tar sin början mot Ungern den 9 Augusti kl 04.45 svensk tid. Och som jag hade trott, så ska min syssling Beppo allas våran Theresa Utkovic, med så nu har jag damlandslag i bägge fotboll & handboll att heja fram. Men som kan man och kommer alltid ha en åsikt om damidrott, men den kommer allt att utvecklas vidare, för den gör mer eller mindre. Då man försöker utveckla den med att träningen ska gynna tjejerna och få dem att bli starka med fysiken, men även förhoppningsvis minska riskerna med skador. För damerna har ju mer skador med knäna än vad herrarna har, men är det inte påfrestningen, ska man inte se över hur man unviker just den vanligaste skadan. Ja, det kanske kommer en lösning framöver, man finner tillslut en lösning på det mesta, men åsikten om att lösningen kan vara att lägga ned det hela för det har inget underhållningssyfte, ska jag vara ärlig innerst inne, så är det mer trix med bollen från damerna sida, men då säger väl någon att det måste ju vara det för att få in lite spänning i spelet. Herregud är det inte då den personen som ej har intresse för just deras idrott, men inte ska man vara helt kritiskt i tankarna och ord, bara för dem gör det dem gillar mest. Och vad vi som gillar att se den kanske är lite weird med. Men tusan också det får man ta, jag står för att jag gillar damfotboll, dem står ju allt med i den bästa ligan i världen så dåliga är dem allt inte, och sen blir det fler lag hela tiden. Men allt är ju i utveckling, då menar jag då sannerligen allt, du & jag, dem som tar vid efter oss, kan man lugnt säga att hela världen är i utveckling, kan nog ta i med att det sker konstant. Även när vi minst anar och vi tänker nog sannerligen inte heller på det så särkilt mycket i sinnet. Men som sagt så tänker man relativt mycket på det inom idrott och där är utveckling något man lägger stark grund på, man blir ju bättre inom sin sport och man blir bättre på det man gör. Man utökar sin kapacitet, styrka & uthållighet. Något jag verkligen vill lära mig mer om, att förstå varför, på det jag ingentligen redan förstår men vill se närmre på. <3>

//Maria

Sick, Tired & In love!

Jag är förälskad, men bara i ett antal låtar! Men även är man less på saker och ting. Det är otroligt att man kan det, vilken underbar känsla det strömmar inom en från tårna till hörselnerven. Jo, för att Maria Haukaas Storeng, jag är fångad av charmen från Hold On Be Strong. Jag är allt kär i raderna, såg henne i Allsång På Skansen, iallfall inte den norska allsång på Gränsen! Men vad gör man utan tisdagarna i sitt liv, som det var för tisdagarna med morrie, dem absolut sista som hade stor betydelse rent tankemässigt. För olika saker och ting har det, och just nu är det som ger den känslan till mig fylld med toner. Ja, det går som en dans med allt när man blir benådd med just den perfekta låten, jag har funnit intresse av saker och ting, och det där med kärlek och engagemang börjar ta fart. Ja, med internet kan man göra mycket som är som en magi för blotta ögat. Men det går ju framåt och inte bakåt med dem tingen iallfall. Men även en ren känsla för det där med romantik i lagom dos, det får jag just nu av Ron Pope, hans låt A Drop In The Ocean är allt underbar! <3 Men han har ju looken med. Ja, visst? Men som sagt finns dem som har fångat mig än idag, dem är dem mest betydelsefulla för mig. Inom musik bara, men dem som är mest betydelsefulla i mitt liv, det är bara dem som vet om det i sitt hjärta att dem får känslan och kraften åter av mig, som dem har givit mig. ör utan många av dem hade jag aldrig orkat ta mig dit jag är idag, och med eller utan ska jag ta mig vidare, vill inte sitta fast i denna gropen och vända. Ja, det är så det ska vara jajaj. <3

Future here I come!

//Maria

Fotbollsdamer tävlar - i skönhet!

Jaha, jag som hade räknat med att damfotbollen skulle ta en vändning. Men italien? När dem svenska fotbollstjejerna tävlar om diamantbollen så tävlar dem italienska damerna i skönhet, helt enkelt något som inte har med fotboll att göra. Jag håller allt med Therese Sjögran där att det är löjligt, efter att läst om detta på expressen, visste jag själv då allt som allt inte vart det ska leda. Det är ju idiotiskt, men dem vill ju inte riktigt i italien att damerna ska spela fotboll. Tänk er då en fotbollsgala i Sverige där Hanna Ljungberg, Victoria Svensson, Caroline Seger eller Therese Sjögran tävlar i högklackat istället för vad det har gjort i sina fotbollsskor. Galan hålls på ett diskotek i Stockholm och huvudnumret är när 15 spelare slåss om att bli den sötaste. Spelarna tilldelas smycken som de får bära till kreationerna från en känd modeskapare. På lördag blir det, enligt sajten Damfotboll.com, verklighet i Italien och Milano när den italienska damfotbollsgalan arrangeras.Galan får de svenska spelarna att reagera. Den fick även mig att reagera, herregud det är ju på planen dem ska kämpa inte i olika kreationer och mundering. Man ska ju marknadsföra damfotboll för vad det är, produkten, inte för den inte är en skönhetsparad. Ja, det är löjligt och vi kan vara glada att vi slipper denna typen arrangemang. Malmös Therese Sjögran, som tilldelades Diamantbollen som bästa svenska spelare i fjol – dömer ut upplägget, men är samtidigt inte förvånad. Och inte jag heller, men våra damer har ju även dem kämpat. Det är väl ingen som kan damfotboll som glömmer idén om LdBs damers dress för ett antal år sedan, som inte var mycket att skyla kroppen med. Ja, skandaler ser man lite överallt ju, tro mig.

Damfotbollen ska vara fotboll & inget annat!

//Maria

Finland <3 Men Ingen Linda Sällström?

Nu kan jag intyga om att det kommer bli gött att få åka bort några dagar i en välförtjänt semester som tar sin början den 14:e Juli till Finland, men inte blir nog mycket semester när man har bea bejbi med sig. Det lär ju bli att uppleva en massa saker med bara känslan, när man vill samla kraften. Men ska bli gött att träffa min gudmor, faster, ja Mari! Namnet, jag vet namnet ska påpekas och styrkas upp lilla tjatmaja. Men jag har alltid sagt faster och det är en vanesak, nu ska man få se hennes sommarstuga, har ju bara sett det på papper, ja arkitektritningarna, det var inte min grej. Tur att jag inte smart nog för att bli det och att det inte heller är min grej, att bygga upp vårat samhälles byggnads konstruktur. Ja, det finns mycket annat jag vill syssla med, vill ju inte göra något var dag och bara tänka. Jaså, det var bara detta som dög för mig, varför följde jag inte min drö, varför lade jag min framtid i andras händer. Och lät den förgås, nej det ska den sannerligen inte göra, jag vill göra något som är viktigt och känner att friskvård & Hälsa, börjar bli allt mer viktigt i vårat destruktiva samhälle. Ja, hjärt & kärl sjukdomarna ökar ju och det är ju idag en av våra vanligaste sjukdomar, gentemot cancer, som är den vanligaste i Australien. Men nu har vi inte våra fötter på deras mark, utan vi lever i sverige, i den norra och än så länge lite kyliga delen. För hettan har vänt sverige ryggen nu, när vi alla har semester verkar det som och man är ledig. Men det är nog allt som jag läste i tidning om metrologiska ting, vädret blir sämre när det drar för helg och ledighet. Ja, kan allt intyga att det stämmer i vissa fall, men man får allt göra det bästa av det hela. Jag sitter just nu och funderar ut vad man ska packa ned och inte packa ned, i resväskan sin, ja, man får ju tänka på vad man ska göra, och vad man ska leva i för miljö. Och även räkna med vädret, men jag med min mage, lär det ju bli en kompensation att få ta med sig pampers! Men som sagt, det ska bli gött, hur magen än mår så. Men Ingen Linda Sällström i sikte, den starka målgöraren i Djurgårdens älskade damer, ja ärligt hon är ju från Finland. <3

//Maria

The Red Ribbon ... <3

Ja, då fann dem lyckan, dem tog steget man väntat på. Nu har min farbror allt stadgat sig, han och satu har gift sig, Såklart var det inget storslaget, inte heller ett pampigt bröllop, det räckte med rådhuset. Den där närheten till alla var faktiskt värmande. Det var kärlek, vänskap och en hel del romantik i rummet där. Det var sannerligen fint, och fyllt med värme. Det var sannerligen varmt den dagen, det fick man se med allt snurrande och virande med bröllopsringarna. Men nu sitter dem allt på plats. Efter ett antal år tillsammans som sambo, och föräldrar, blev dem nu även man och hustru, såå fint! Men som sagt vill även jag en vacker dag ta det steget, men har ingen vid min sida, känns som det inte kommer vara så. Men som sagt kan lyckan allt vända. Man gifter sig inte bara för man är kär, man ser sin med part även som sin bästa vän att dela sina goda och dåliga stunder med, ja, dem har man sett och mött. Men i mitt fall har jag nog allt fått göra det ensam. Jag orkar inte med det hela, men tar en dag i taget, för det finns andra saker jag vill finna med. Jag vill studera men har sagt det ett antal gånger, men det är som en slags terapi att säga hela tiden eller intala mig innerst inne att det är det jag vill. Då har jag inte lagt den drömmen åt sidan som i filmen gracie som är ofantligt bra, där en tjej som förlorar sin bror i en bilolycka tar hans plats i killaget för att hedra hans minne och för att hon verkligen vill spela fotboll, då det inte finns ett tjejlag. Hon ville verkligen och satte in glöden hel hjärtat på det, ja nu spelar ju hela 5 miljoner tjejer i USA fotboll. Tiderna förändras allt, det är ju positivt. Men som sagt har damlandslaget deras vunnit totalt fyra gånger sedan 1991, men dem stora vinnarna är nog allt tyskland. Dem är allt flerfaldiga mästare dem ja. Men hon hörde av sin bror och intalade det till sig själv, att hon kan göra allt, men man gör det helt klart på sitt egna lilla vis, en vacker dag är man där, då andra har haft hoppet åt dig, och vissa kan bara ha vänt dig ryggen. Ja, har ett speciellt minne i mitt rum, från ett lag som inte vände någon ryggen, där alla var en del av kampen. Min första olympiad på katrineberg, den glömmer jag aldrig. Vi var allt serbien/Montenegro, man minns av vi kämpade tappert vi var sida, och ingen gav sig. Var det någon som inte vågade fanns det en annan som gärna tog vid. Man visade att vi var där för att vinna eller försvinna. Ja, du vi vann hela kampen och hela olympiaden, kampanda & glöd det var det hela handlade om. <3

//Maria

Olympic Games <3

Bara 18 spelare får vara med i OS-truppen. Därmed var mångsidigheten nyckelordet när Thomas Dennerby presenterade vilka spelare han satsar på i Kina. Frida Östberg, till exempel, är satt som mittfältare i Dennerbys trupp, trots att hon huvudsakligen är back i Umeå. Och blir det mittfältskris kan forwarden Victoria Svensson räkna med att bli nedflyttad efter att Dennerby talat sig varm om hennes egenskaper som mittfältare. Men var det inte om jag inte minns helt galet och förvrängt, inte så att Victoria Svensson spelade en mittfältsroll i VM som gick av stapeln 2007 även det i Kina. Hon uttalade sig då om att kunde spela där men hellre gillade att vara anfallare. Där hon helst ser sig själv. Ja, men hon trivs som en defensiv mittfältare. - Vi räknar kallt med att det kommer hända saker på vägen. Någon vaknar upp och är sjuk, eller någon blir skadad. Då är det viktigt att vi har spelare som kan spela på flera positioner, säger Dennerby.Han har också valt spelartyper efter det motstånd som väntar i OS. Därför var till exempel Umeås veteran Karolina Westberg given i truppen.- Westberg är mycket stark på huvudet och fantastisk på att försvara mot felvända anfallare. Därför är hon till exempel optimal att ha i backlinjen mot USA, säger Dennerby. Några smärre överraskningar släppte inte Dennerby, Hanna ljungberg är med trots hennes skadeproblem hela våren. Ja, trodde det skulle bli motsatsen att hon inte skulle med till Kina, men hanna är damlandslagets chansning iår. Dem har råd med en och det blev Hanna. Hon klarar inte idag 90 minuters spel, men det kan bli annorlunda om en månad då det verkligen gäller. Grundtanken är att ha henne på bänken och att hon kan komma in och förändra matchbilden med sin styrka i boxen.

Hedvig Lindahl är given i målet, men vem som ska backa upp henne är oklart. Besked får vänta till 23 juli, eftersom Dennerby vill avvakta och se om Caroline Jönsson, Malmö, visar starka formtendenser efter sin korsbandsskada. Annars tar Kristin Hammarström, Örebro, platsen som andramålvakt.Sverige får också med sig tre reserver till OS, som kan kastas in med 24 timmars varsel om någon blir skadad. Förutom målvaktsreserven togs de två övriga platserna av Johanna Almgren, Göteborg, och Lisa Dahlkvist, Umeå.Sverige inleder mot värdlandet Kina den 6 augusti, följt av Argentina den 9:e och Kanada den 12:e.

Truppen i sin helhet:

Målvakter: Hedvig Lindahl, Linköping, Kristin Hammarström, Örebro/Caroline Jönsson, Malmö.

Försvarare: Karolina Westberg Umeå IK, Stina Segerström, Örebro, Anna Paulson, Umeå IK, Sara Thunebro, Djurgården, Sara Larsson, Linköping, och Charlotte Rohlin, Linköping.

Mittfältare: Caroline Seger, Linköping, Frida Östberg, Umeå IK, Josefine Öqvist, Linköping, Therese Sjögran, Malmö, Linda Forsberg, Djurgården, och Nilla Fischer, Malmö.

Anfallare: Lotta Schelin, Göteborg, Jessica Landström, Linköping, Hanna Ljungberg, Umeå IK, och Victoria Svensson, Djurgården.Reserver: Johanna Almgren, Göteborg, Lisa Dahlkvist, Umeå IK, Madelaine Edlund, Umeå IK, och Hammarström/Jönsson.

Edlund är reserv på hemmaplan.

Vem av Hammarström och Jönsson som får vara reserv bestäms den 23 juli.

//Maria

Memories? God or Bad?

Ja, när man snackar minnen, skrattar man glatt inombords men även fälls den en och annan tår. Över det som varit och gjort så att allt blivit som det blivit, man kan ju inte lämna något ogjort. Man får gå vidare med allt i bagaget, det samma gäller studier, familj. Ja, då menar jag även sakerna vi vill ha ogjorda. Som det där med att förstöra för en annan individ, var dag man möter någon skolan ska det ju var till en inspiration för att lära sig saker och få utvecklas som person, gentemot andra och för dem kommande studierna. Men nu tar man en sak i taget, alla är ju inte redo för att lära sig plugga. Ja, ni säger det samma så fort ni har gått något år på denna skolan, ja min högstadie tid, det var inte en tid för mig att minnas. Ja, det är ju inte mer än rätt att för vidare ändringar på schemat, men dem fick jag försöka luska ur alla på egen hand. Ingen sa det självtamt, utan med tvång. Jag var den ingen verkade dra sig till, för när man väl gjorde det var det gliringar, onda ord som sved i själen, jag såg mig själv i dem orden. Som en bitch, en pantad person som inte passade in, men hela klassen såg ju galen ut så fort man bara la en anblick på den. Men som sagt tänker man tillbaka dit så fort jag hört ett namn från den tiden svepa förbi, hittar någon som man verkligen mött i korridorerna, och på dem alltför stirriga lektionerna. Ja, man minns väl högstadiet, men lågstadiet, var ju inte så bra den heller igentligen om man tänker efter men man minns den. Jag var allt den där blyga tjejen, men det fanns orsaker bakom det med. Det finns en förklaring till allt runt omkring oss, nästan iallfall. Vissa undantag, iallfal när en klass som missar alla ord och hån jag fick ta emot, och sa att jag inte skulle skolka så mycket men jag var ju rädd för skolan. Sen mobbade dem en annan vid ett tilfällle och hela klassen blev kallad, och jag sket i det. Jag kände mig kränkt som en egen individ, jag minns ju att man vart hemma den 11 September, men fanken glömmer det om inte dem som är födda än, men även dem får ju ta del av det, genom text och bilder, och andras minnen. Ja, det finns mycket att minnas vid, men alla utvecklas vi ju olika, alla är ju inte mogna för att veta vad dem vill med sina liv, när dem börjar gymnasiet och lämnar högstadiet bakom sig. Ja, vissa behöver ju ber ut sina vingar och se sig om och tar reda på saker man vill och lära känna sig själv. Och finna dem där sanna vännerna, jag inte hade mött på högstadiet, men det finns undantag. Men alla är ju dem på olika håll dem med. Nu går vi framåt och inte bakåt, låt oss göra livet till ett äventyr värt att levas, du får bara en chans. <3

//Maria

Still awake :/

Ja, du ännu är jag vaken och ögonen är fullt halvvakna, medans kroppen min går på sparlåga. Att få tíll min sömn på den senaste tiden har inte varit den enklaste saken, men man har kommit underfund med en hel del saker man ska klippa vissa band i sitt liv med. Och kan helt enkelt såra med att vissa är mänskliga, och jag har gjort mitt val. Men inte säger jag det högt genom dessa rader vems band jag vill bryta, men hon ska ta mig fanken inte vet vart jag ska söka med mit liv och vad jag vill göra, för det blir bara då att jag ger upp min dröm och sticker ut med svansen mellan benen. Ja det är sant och hemskt att någon kan inbringa den känslan till någon, så den inte vågar visa sin sanna sida, utan den personen bara ska se den sidan den har sett för många år sedan och inte har sett utvecklingen, utan den sitter fast i det förflutna. Ja, det irriterar mig en aning, det kan jag helt avreagera mig med ord, man ska ju ha en vass tunga för att klara sig livet, inte kraft i sitt slag. Utan man vinner slaget, men kanske inte kriget. Ja, därför ska man nu anförtro sig allt mer åt den vännen som är söt och den som är som en klippa, ja det är allt dem som speglar av sig i sina namn, men hon som är söt är även hon en klippa i stormen att luta sig mot. Men det finns visserligen flera vänner, men dessa bär på erfarnheter av livet som vi unga kan ta lärdom av, ja helt klart. Dem äldre ger sina erfarenheter till dem yngre och vi för dem vidare, men vi inkluderar våra tankar. Men just nu orkar jag inte tänka så värst mycket, jag vill bara sova men känns som om jag inte riktigt finner mig själv komma till den där rofyllda känslan. Då jag bara kan borra ned mig bland alla kuddar i sängen och tumlar runt i täcket och känna att jag nu kan sova tryggt, varmt och gott. Det är ju det vi vill ge våra barn, som jag som gjorde ett vuxentest och för att på skoj se hur gammal jag är inombords, på mitt sätt att vara, tackar som bockar, jag är då redan 31. Det är ju ett antal år kvar dit, som sagt, victoria svensson är redan där men inte jag. Och mitt yttre ser dock mycket yngre ut, och det vill jag vårda, så jag vill nog även bara en hastig tanke nu, läsa något med friskvård och hälsa. Det är viktigt del av våra liv. Hälsan, träning och kost. Ja, se alla som idrottar, dem tänker ju på det dagligen, då ska vi alla försöka göra det med. Bara för att kunna prestera bätttre, medans vi andra gör det för ett välmående liv.

//Maria

Counting down .... <3

I morgon lördag får Sverige bekänna färg inför den hägrande OS-turneringen när världsettan USA står för motståndet på Norrvalla IP i Skellefteå. Pia Sundhages lag visade god form mot Norge i onsdags då de vann med övertygande 4-0, mensvenske förbundskaptenen Thomas Dennerby hoppas och tror att hans lag ska kunna tillfoga amerikanskorna ett sällsynt nederlag.Thomas Dennerby satsar på linköpingsduon Sara Larsson och Charlotte Rohlin som innerbackspar mot amerikanskorna. Sara och Lotta har hållit mycket hög nivå i Damallsvenskan och som samspelt par har de bidragit starkt till Linköpings förlustfria rad.Caroline Seger var avstängd i EM-kvalet mot Irland, men finns nu med på innermittfältet där hon har sällskap av balansspelaren Nilla Fischer. Therese Sjögran och Jessica Landström tar hand om yttermittfälts-positionerna och på topp startar Lotta Schelin och Victoria Svensson. Josefine Öqvist (ljumskskada) kommer inte att spela och Linda Forsbergs (sjukdom) medverkan är också osäker.Pia Sundhage mönstrar samma startelva som besegrade Norge senast. Två av de fyra målen då kom i slutminuterna efter ett imponerande inhopp Angela Hucles. Hon gjorde själv ett mål och var också den som jobbade fram det fjärde målet som gjordes av Abby Wambach.Sundhage har av naturliga skäl gott självförtroende inför mötet med Sverige och hennes förhoppningar inför OS handlar om att komma högst upp på prispallen.- Vi vill ha guldmedaljen, men vi måste vara koncentrerade och ge allt i varenda ögonblick för att lyckas, säger hon. I morgon, med avspark klockan 18, får vi en fingervisning om styrkeförhållandet lagen emellan. Och sen jag som troligtvis missar hela matchen för man ska bege sig till göteborg under dagen, man ska ju på bröllop i rådhuset. Ja, det är jag som ska skina i rosa .. <3

//Maria

Rami <3

Japps, då har det skett. Man trodde det skulle vara lindrigt, men icke. Rami Shaaban är borta ett halvår från fotbollen på grund av skadan han ådrog sig i matchen i Onsdags, då han skulle sparka ut bollen efter cirka halvtimmes spel på Örjans vall i Halmstad. Så fastnade han med foten i gräset och knäet vreds till. Rami fick ombedelbart ont och hammarbys ledarstab beslutade att han skulle röntgas och undersökas på sjukhus istället för på plats på arenan. Efter den undersökningen kunde man konstatera att det inte rörde sig om nårgra skelettskador och det var först efter magnetröntgen i Stockholm den misstänkta korsbandsskadan bekräftades. Dem misstänkte en korsbandskada, och rami själv trodde på det. Men själv är han lugn efter beskedet om skadan, och har väntat sig att det var korsbandet som var sönder. Han säger att det kändes när det hände, men han har inte varit med om en sådan skada innan. Men efter beskrivingar som han hört så var det han misstänkte, så han hade förberett sig för beskedet. Nu gäller det för honom att tänka positivt och se framåt för att bli starkare inför nästa säsong. Men som sagt det blir nu färre hotellnätter och han får mer tid för familjen. Med sin flickvän Frida och deras lilla son Noah som i dagsläget är 3 månader, men även får han mer tid med sonen Gabriel. det är ju tid man ska sätta guldkant på. <3

//Maria

Fotball and tears :(

Visst, det yttre speglar insidan, min måtte då inte vara den vackraste just nu. När man vill något hoppas man att det ska gå vägen, och när det brakar samman, kommer vissa i ens omgivning med ord man aldrig trodde man skulle höra. Ärligt talat, jag vill bara bort bort, långt bort, länge, förträffligt länge, det känns ju som om jag är avstängd för att studera. Som om man är portad till att få göra det man det som allra mest i hjärtat just nu gror, bara inte får tas fram i lycka utan i sorg. Jag vill inte visa tårar, utan dem strömmar inom mig, som ett långt vattenfallt utan botten dess avgrund är allt för brant för djup för ens blickfång. Att folk inte kan se vad jag vill och sen bara säga vad dem tror är bäst för mig, herregud, det gör mig som en instängd ja du kalla det vad du vill. Här i detta samhället låt alla ta sin egen väg, alla vill vi olika saker, alla tar olika vägar. Vi går aldrig en rak väg i livet, med studier, kärlek, troligtvis giftermål, barn, barnbarn, och det som vi aldrig kan undvika hur vi än försöker döden. Men alla har vi olika saker runt omkring oss som skänker oss glädje, ja du mitt är alla damfotbollen, musik, mina vänner, studier, att få utveckla mitt egna intellektuella sinne, för text och fakta som virvlar runt omkring som bara skriker om att bli sedd och förstådda. Men orkar vi ta oss till allt. Ja, det vi känner intresse för det är nog allt därför vi har så många olika yrken för att det ska finnas något för oss alla där ute. Att vi alla inte ska vara allt för utsatta, men ändå finns det bägge folk och lag som gör det helt klart. Jag tror just nu att inom damerna är Umeå IK ett utsatt lag, när dem har tappat mer poäng än fjolsäsongen, och inom herrarna är det allt Hammarby, när Rami Shaaban vred sitt knä, men ingen större fara där inte, då det bara verkar som om han är lindrigt skadad, det hoppas jag iallfall. >

//Maria

Thoughts!

Ja, tankarna sitter djupt, men på något sätt kommer jag ta mig förbi dem. Jag viker inte ned mig har ju saker att se framemot som sagt, bröllop på lördag då det även är landskamp mellan Sverige och fruktade USA, ja du, Pia sundhages landslag. Det kommer allt bli en rafflande och en spännande match. Men även ska man snart 1½ vecka till finland, då man nu i veckan fann en syssling på facebook, ja det var verkligen kul. Men det var inte mycket ord vi kunde förmedla till varandra men ändå man har utökta släkten inom ens egna vetskap. Men som sagt det ska bli kul att åka bort, lämna sverige bakom sig ett litet tag, bara samla krafter, för det finns mycket jag ska göra. Men en utbildning ska jag ha, sanna orden och minns dem med behag. För mig är det sanning, jag ska inte bara tack och ta emot för det jag har idag, jag ska finna mer och jag ska utveckla mig själv. Men nu har jag ett bakslag, det får vi ju allt ta ibland, det går inte alltid som en räls. Men idag har jag även badat, det var lite kallt, se var jag inte helt hundra på att bada men men, det var i en sjö, det var kallt i början men sen var det ok, då man tog flera ihändiga simtag. Jag älskar vatten.

//Maria

Why?

Varför känns det som om jag har misslyckats i mina framtidsplaner just nu, varför tar jag detta nederlag så hårt. För jag hade inte hade något annat i tankarna, och helt plöstligt ska jag fokusera på något annat. Radikalt sagt så kan orkar jag inte det just nu, blir sedd som en liten misslyckad person, tack så mycket. Av en viss person, och rent ut sagt, så sätter det känslomässiga spår. Jag vet ej hur man ska ta kritiken hon ger mig, som jag nu vill säga så gör jag som jag själv vill. Jag ska söka tills jag kommer in, för det är ju i dem trakterna jag vill bo, då är skolan det ultimata alternativet. Jag älskar skolan, miljön, lärarna, naturen och omgivningen. Ja som sagt finns det inte en annan skola jag vill gå på just nu, jag har kollat runt, men kom på returen tillbaka hit. Men säg vad du vill,alla får ju säga vad dem, men man får väl inte säg det i vilket känslo tillstånd den drabbade befinner sig i. När man känner sig nere vill man ha ett stöd, men ens vänner bor långt bor, här har jag dig Ingela, men jag vill ha dem andra vid min sida med . <3>

//Maria