Ja, jag vill veta hur min höst ska se ut, vad den ska ge till mig och vad jag ska ge tillbaka. Men just nu vet jag fanken ingenting. Jag sitter nålad och aptiten är som bortblåst, låt mig få känna lycka. Som sagt jag är på helspänn. Men den har inte funnit mig än, vill ju bara får studera, låt mig få komma in på Katrineberg. Det är där mina tankar cirkulerar, runt, runt i mina tankar, som aldrig tar slut. Man har en plan, men ska den gå i stöpet nu. Det känns som om man inte ska få ha en plan, där man ska leva utan. Men man kommer ingenvart varken med eller utan, man måste ha en grund att gå på. Det känns som om det mesta just nu är lagt på is, då menar jag hal is. Vad ska jag göra med livsplanen om det nu går av stöpet, ska jag stoppa ned huvudet under sanden. Eller ska man vinka med den vita flaggan sin och utropa med hes röst - I Surrender! Nej, nu får jag sluta tänka så här. Men intyga kan jag att aptiten mitt i all ångest över vad som kommer är någon annanstans. Jag vet vad jag vill, men vad gör jag om det inte blir så. Vill ju få kunna studera mig till dem betygen jag inte har.//Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar