Dem sa en sak men den verkar inte stämma, orden ringer ännu klara! Träning är det enda för ditt knä och det är det ska göra för att det ska bli bättre och då försvinner smärtan! Sure! Varför sitter man här efter en tids tränande, med ett knä som värker, en lätt feber som inte verkar ge med sig? Jag vet ej just nu, jag vet varken ut eller in, men det verkar vara så ibland. När mycket sker omkring än, som något man ej kan sätta på bar mark, varför det sker. Men allt kan man ju dock inte veta i förhand, men någon koll för man vill inte komma fram ur mörkret och fråga om allt man bara har råkat missa. Det kan kännas som om man gömmer sig för ett krig och helt ovetandes kommer fram och frågar är kriget slut? Men det är nog en återkommande fråga, för många och vardag för desto fler. Vi ser allt mer krig på TV, men det är ju en bit framåt att veta att stora delar av vårat folk är ute efter fred, men varför är det så svårt att nå det målet? Varför har vi så svårt att vara eniga, även om vad vi är ute efter i kärlekslivet, när vi har en vid våran sida, verkar det som om många ändå har den där drömmen sen ungdomen vid liv. Visst kan man det, men vissa tror dem kan ta den till liv, är det inte bättre lönt att bara låta det vila och bestå. Man ska inte testa gränser man vet kan förstöra så mkt, vi har det sannerligen för bra för att tänka på ett sådant problem!//Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar