Nu vet man hur hösten ser ut och jag vill ju bara skrika ut för att det sket sig, men fanken med. Ska söka igen, jag ska gå där en vacker, dag jag ska ha min behörighet. Jag ska lämna detta stället bakom mig, med alla dess minnen och mycket mer. Jag blev helt klart inte antagen till katrineberg, men nu har hela hösten på mig att jobba fast ekonomin så man har råd med det hela, för det är allt inte så billigt. Sen samtidigt höra att man inte ska söka, men det känns inte som det är jag då. Jag vill ha mer valmöjligheter, utvecklas mer, än vad jag gör utan helt klart. Jag vill visa vad jag kan och jag vill studera. Men får nu ta det om ett år, och skam den som ger sig. Det kvittar ju vilka betyg du har innan du söker, du är ju där för att finna dem. Men är jag menad till att finna dem, det verkar inte som det just nu, nästa höst då är det dags att bege sig av till katrineberg, om det går, men annars får man väl ge sig. Man får väl försöka hitta ett jobb i en annan trakt, och sen flytta därefter. För bo kvar här det vill jag inte heller göra som sagt. Jag vill bort från staden och vissa folk som inte förstår!//Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar