söndag 15 juni 2008

Tragic ...

Nu sitter man ännu och väntar på det förbannade skrivbordet, vi sa ju att vi kan hämta idag förmiddag och då ringer vi ju såklart. Men då är dem inte hemma. Herregud, jag behöver verkligen det skrivbordet och lite svart färg , så den smälter in i inredningen min. Smaksak, det är gött att man iallfall får inreda sitt sovrum som man själv vill i svart och vitt, och kan intyga att det är min smak som avspeglar sig i mitt rum. Även måste man inhandla sig en ny tv verkar det som när den man har inte vill funka ordentligt som den ska göra. Men hur lätt är det att hitta en billig LCD tv igentligen, man vill ju bara ha en fungerande tv. Men infinner känslan att en begagnad är lika bra som den jag har redan har för då har någon slitit ut den åt mig, skitkul. Eller hur? Jag vet jag kan väl få slita på mina ting själv. Varför ska det verka som om det mesta tar en evighet, men det bara har gått någon dag, det är helt otroligt! Jag vet jag verkar tjatig, men vill bara att det ska ske något positivt, som om kärleken är funnen innan man fyller 22. Det får då allt gå en rask takt, men även det får ta den tid det tar. Vill ju en dag se mig själv i ett hem med min egna familj, och även jag har nog allt drömmarna om att en dag bli gift. Är det inte vanligt att ha dem tankarna har ju haft dem sen jag var liten, det är bara en dröm än så länge. En dröm som man har hållit vid liv. För det är väl det man ska göra med drömmar, man ska inte bara ge upp dem och lägga dem vid sidan om vägen när man går vidare med sitt liv, och bara tänka tillbaka på det sorgliga ögonblick då man övergav sin dröm. Ett sådant ögonblick vill jag inte ha med mig i bagaget och jag orkar inte höra av folk i min närhet att jag inte klara av någonting, ni har då inte sett vad jag kan eller så vill ni inte se det. Jag bara är någon som är lat och sitter vid en vägkrök och väntar på att något ska ske med mitt liv. Nej, det är ju hemskt tragiskt, jag ska slåss med mina näbbar och klor, för dem som tror att dem vill att jag skulle passa med LSS, kan ta ett steg bakåt. Kan inte spela att jag vill ha pengar som en annan människa i världen har mer rätt än vad jag har att ta, om man ska börja med LSS ska man nog ha mer än bara en koncentrationssvårighet? För då hade ju en stor del av svenska folket suttit där, tro mig. Vi har alla problem med koncentrationen ibland. Men som sagt mitt liv är upp till en förändring även om det kanske inte känns så i detta hus och hem just nu. Jag känner mig helt klart liten!

//Johanna

1 kommentar:

Anonym sa...

Det verkar som om du vill att allt ska ske direkt och får inte ta tid. Tar det tid så blir man åååhh va jobbigt eehehe.. Oj, du vill verkligen hitta kärleken så fort som möjligt. Är det verkligen så bråttom? Är det inte bättre ta god tid och hitta den som passar och vill som du. Jag längtar också så mycket efter egen familj och kärlek. Du är stark inombords. /Mika