Tensed!

Jag är spänd ända ut i fingerspetsarna, och nervositet över vad som ska ske är stor. Vad sker till hösten, blir det en tid åter igen för mig på katrineberg? Man känner sig ju lite misslyckade inombords när man har en dröm men inte blir utvald och får stå vid sidan och se den passera en. Det är en känsla jag inte vill ta vid, jag vet att den är hemsk och just nu är den väldigt nära. Jag vet vad jag vill, en liten sak ska inte hindra mig, men folkhögskola passar mig, högskola gör det inte. Jag vill ju inte stressa fram det hela, vill ta en dag i taget. Men kan inte göra det förrän jag vet vad som ska ske när sommaren avtar. När värmen närmar sig hösten kyla, visserligen ska man inte tänka på det nu, men jag måste. Det är något som kommer finnas där tills jag finner mitt svar, jag vill läsa allmän, jag vill verkligen. Och jag behöver det, för jag vet det och ja så enkelt är det. Det är det jag vill av egen vilja, jag vill möta folket som finns där, jag vill finna mina betyg, jag vill möta nya vänner, jag vill möta en ny värld. Miljön är ju välbekant, men inte dem nya ansiktena samlat med dem gamla, som ger en trygghet, vill ju inte att allt ska vara nytt i en rasande takt. Jag vill ju möta miljön åter och åter igen, jag är helt enkelt kär i den. Vem kan inte älska Halland, en av dem finaste vyerna vi har att se i Sverige, där havet möts i halmstad och Falkenberg, dem städerna som fångade mig i sin charm. Men alla tycker inte dem hade det, men jag instisterar dem har det. En glöd av sommargäster helt klart, men halmstad är fint på sommaren och likaväl Falkenberg, men allra bäst är det när sommargästarna lämnat trakterna och begett sig hemåt.

//Maria