Ja, nu är snart sista pappret fixad. För att ta mig dit jag vill, känns faktiskt rätt. Men samtidigt lämnar jag en bit av hjärtat mitt kvar i Värnamo, men samtidigt känns det som om vissa kan förgöra den. Vill helt enkelt bort, bort och allt längre bort.
Trodde jag inte skulle få sneda blickar av folk, bara måste se ned på andra för att se sig själv i bättre dager. Herregud, varför ska folk alltid ge sig på mig känns det som, blir bara så förbannad!
Jag vill studera, men verkar bli ogillad för det, jag vill fixa min framtid, medan andra vill förstöra den. Vad fan, ursäkta mitt ordval, vilka problem har folk egentligen?
Jag ska även vara lite pricken över i:et i Svenska A, läste ut boken Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö, som vi ska sitta och diskutera. Men det visar sig att vi ska göra det med en av varje som läst antingen Kalla det vad fan du vill, Ett öga rött och I taket lyser stjärnorna. Då vi ska jämnföra hur dem är lika eller olika i språket, och bilden man får av författaren m.m. Så ska se om jag finner något glans eller klarspråk, rättare sagt genom att läsa alla böckerna.
Ska vi se hur det slutar, bara för jag är studerar för att komma framåt i livet, se inte ner på mig, för det är mest lägsta man kan göra, nedvärderande. Jag ser över min framtid, gör du?
//Maria <3
lördag 22 januari 2011
torsdag 13 januari 2011
Förbannad!
Ännu mer studier, har gått en termin och förstår att jag behöver byta skola för att utvecklas till mitt yttersta, vill söka till den skolan jag sökte till första början. Kan intyga att jag har som motto att inte ge mig, skam den som GER sig på mig, den har satt en sista potatis. Som man kan säga.
Man slåss inte med sina knytnävar, man slåss inte med att kränka någon, man ska slåss med att stå på sig, verbalt. Utan förnedringar, det enda man säger är sanningen. Den som finns inom en. Ingen vet den bättre än en själv, och spela inte över.
Och höra saker om sig själv, och få en känsla som gör en otrygg, jag gillar det verkligen inte. Jag gillar det verkligen inte, vad fan har folk sin heder?
Man läser på en folkhögskola, för att få en andra chans, men vissa verkar verkligen inte gilla att det ska tillfalla alla.
Jag vill inte smutskasta någon, men är flyende förbannad!
//Maria <3
Man slåss inte med sina knytnävar, man slåss inte med att kränka någon, man ska slåss med att stå på sig, verbalt. Utan förnedringar, det enda man säger är sanningen. Den som finns inom en. Ingen vet den bättre än en själv, och spela inte över.
Och höra saker om sig själv, och få en känsla som gör en otrygg, jag gillar det verkligen inte. Jag gillar det verkligen inte, vad fan har folk sin heder?
Man läser på en folkhögskola, för att få en andra chans, men vissa verkar verkligen inte gilla att det ska tillfalla alla.
Jag vill inte smutskasta någon, men är flyende förbannad!
//Maria <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)