Life :/

Ja, nu är snart sista pappret fixad. För att ta mig dit jag vill, känns faktiskt rätt. Men samtidigt lämnar jag en bit av hjärtat mitt kvar i Värnamo, men samtidigt känns det som om vissa kan förgöra den. Vill helt enkelt bort, bort och allt längre bort.
Trodde jag inte skulle få sneda blickar av folk, bara måste se ned på andra för att se sig själv i bättre dager. Herregud, varför ska folk alltid ge sig på mig känns det som, blir bara så förbannad!
Jag vill studera, men verkar bli ogillad för det, jag vill fixa min framtid, medan andra vill förstöra den. Vad fan, ursäkta mitt ordval, vilka problem har folk egentligen?

Jag ska även vara lite pricken över i:et i Svenska A, läste ut boken Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö, som vi ska sitta och diskutera. Men det visar sig att vi ska göra det med en av varje som läst antingen Kalla det vad fan du vill, Ett öga rött och I taket lyser stjärnorna. Då vi ska jämnföra hur dem är lika eller olika i språket, och bilden man får av författaren m.m. Så ska se om jag finner något glans eller klarspråk, rättare sagt genom att läsa alla böckerna.

Ska vi se hur det slutar, bara för jag är studerar för att komma framåt i livet, se inte ner på mig, för det är mest lägsta man kan göra, nedvärderande. Jag ser över min framtid, gör du?

//Maria <3