Landslagsspelaren Victoria Svensson satt ofta hemma vid köksbordet i Rånnaväg i Västergötland och skrev tillsammans med sina två äldre systrar, Lotta och Ann-Sofie, när hon var liten. Systrarnas lust att lära när de gjorde läxor fördes över på femåriga Victoria. - Jag blev nyfiken och satt och klurade med bokstäver och de hjälpte mig. Jag lärde mig att skriva mitt namn och sedan mammas och pappas och så där. Jag tyckte att det var kul, säger hon. Victoria, som är född 1977, kunde läsa flera ord när hon började skolan, men inte hela meningar. Känslan av att kunna läsa själv var skön, minns hon.- När vi skulle läsa högt i skolan stakade jag mig först fram, jag var jättenervös. Men högläsning blev sedan ett av mina bästa ämnen.Båda mamma Lena och pappa Jan läste högt för barnen, men det är framför allt stunden med systrarna som Victoria minns bäst. När Lotta, som är sju år äldre, satt i sängen innan de skulle sova och läste högt ur Pippi Långstrump till exempel. - Det var mysigt. Pippi gillade jag mycket. Hon var en så stark, glad och rolig person. Skulle jag få barn någon gång är det Astrid Lindgrens böcker jag skulle ta fram. Det är verkligen ett gulligt minne , det är såna man alltid kommer bära med sig , även om man själv inte minns vad det som blev så
när jag skulle lära mig läsa och allt det där. Men minns såklart vilket ord i engelskan, som lilla jag lärde mig först. Ordet And var man ju redan bekant med, så lättare sagt än gjort var det, när man såg ordet finns i dammen. Men även jag inser att det 1907 föds en av våran tids mest berömda av dem alla barnboksförfattarinnor, för alla har nog allt hört talas om Astrid Lindgren, som omgav sin utrsålning och barnasinne i sina böcker. Man ska vara stolt att man har är från dem småländska trakterna, att man ändå inte har hunnit vara inne på sin blogg en hel del, så ska minnet allt hedras. För man ska själv föra minnen vidare, och hennes ord finns skrivet i tusentals böcker och det ska vi allt ta vara på, och även finns ju filmerna som var en del av ens uppväxt, det är nåt man alltid har nära till hjärtat. Jag som älskade Madicken med sin nyfikenhet, Emil med sina bus, Pippi med sin styrka, det finns så många att ta vara på, så mkt att tiden inte räcker till. Det finns nog inte ord mer att förklara.//Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar