Supergutten <3

Kan det bli mycket bättre, Skärgårdsdoktorn ska bli film. Det lär bli en fröjd för ögat, även om det har gått nio år sedan sista avsnittet sändes. Och nu ska det hela bli film, ja sanna mina ord, jag längtar redan, dock har ju ej inspelningarna börjat utan det blir först 2010. Men det är nog inte det enda som blivit en fröjd för mitt öga den senaste tiden. Man kan ju inte missa den norska supergutten Alexander Rybak, när han vann eurovision song contest och snacka om rekordseger, utan tvivel. Men man kan även sig att det handlade om utklassning, när det skilde 169 poäng mellan ettan Norge och Island som kom två. Båda låtarna var riktigt bra, men kan ej sluta lyssna på låten fairytale, den var enkel och medryckande. Dock är det beklagligt att världen ej var redo för europapop. Men Malena deppade ej för det, vi tog en rövare med att skicka henne, och det gick ej så väl som vi hade hoppats på. Melana ställer dock aldrig mer upp i melodifestivalen, hon blev först lurad av rysk tv och sedan hånades hon öppet efter det stora nederlaget. Men som sagt, jag gillade Norges bidrag, och hoppas att vi svenskar skickar en låt som går bättre hem nästa gång det e dags för Eurovision Song Contest 2010 i Oslo.

//Maria <3

Movement on Screen <3

Ja, då har våren här, vem har missat det inte jag iallfall. Ja, såg filmen Nell igår efter en lång promenad i vårsolen, kan bara säga att den filmen var något extra. Ja, det var det sannerligen för Liam och Natasha, det var då dem fann varandra på riktigt. Filmen fick mig att inse, vi ser varandra i ögonen, vi ser inte våra nära och kära utan vi tar bara allt för givet. Det tar tid att inse, att det bara kan försvinna ena stunden och vi kanske har missat det för evigt. Vi måste nog inse att vi måste ta oss tid att inse vad som finns omkring oss, istället för vi har i vår ägo. Vi kan ju ta miste om så mycket, men av en del krävs det mycket kraft och tid, för den räcker inte till. Det är den vanligaste orsaken i vår omgivning, vi ska ge dem runt omkring trygghet, och många tror det handlar om pengar, men jag tror även det handlar om att personen i fråga har din kärlek, att du gör vad som helst för att ge den trygghet, som ens barn. Jag inser att man gör vadsom helst för sina barn, dem är alltid ens barn, ens barn med ditt blod i sina ådror, en del av dig, en del av dig rymd av kärlek. Men som sagt hur kan jag veta, jag har inte ens barn, men den kärleken ser man varje dag, i andra föräldrars ögon. Man ser den på film, i böcker, tidningar. Ja väldigt många ställen och omgivningar. Såg filmen Taken med Liam Neeson där ser man Liam som en far som gör allt för sin dotter, så när hon blir kidnappad. Så är det bara för honom att hitta henne, det kvittar vad eller vem han möter, han har kunskapen. Det var en bra film, jag gillade den skarpt. Liam Neeson är ju suverän, det var även hans fru. I Nell, blev hon delvis min favorit, hon fick ju spegla av sig lite med Liam. En stjärna i sig.

//Maria <3

Why, friends or disabilty issues?

Vill bara ha det inre sagt, för man inte låta det stanna inombords. Ja, handikapp, det är en del av ens individ, varför ska man frysa ut folk bara för att de inte är som en själv kanske? Vi har alla mer eller mindre svårigheter i livet, med medgångar som snabbt kan bli en tuff motgång. Men tänk om var dag kan vara en kamp, jag ... ja nu är detta min åsikt, att ett handikapp får en person att söka efter andra möjligheter, bortom det som vi ser som det vardagliga livet, för dem handlar det om något helt annat. Tack vare en gammal tjej kompis som gav mig ett helt nytt perspektiv på det där med att leva med ett handikapp, tycker många borde finna någon som verkligen talar om för en hur det är, men även tar emot en hjälpande hand, men även visar att jag kan. Även vi själva behöver hjälp, därför kan jag inte låta bli om mina vänner har ett handikapp eller ej, för hur kan du veta? Det är personen i sig du blir vän med, inte handikappet?

// Maria <3