Ja, då har våren här, vem har missat det inte jag iallfall. Ja, såg filmen Nell igår efter en lång promenad i vårsolen, kan bara säga att den filmen var något extra. Ja, det var det sannerligen för Liam och Natasha, det var då dem fann varandra på riktigt. Filmen fick mig att inse, vi ser varandra i ögonen, vi ser inte våra nära och kära utan vi tar bara allt för givet. Det tar tid att inse, att det bara kan försvinna ena stunden och vi kanske har missat det för evigt. Vi måste nog inse att vi måste ta oss tid att inse vad som finns omkring oss, istället för vi har i vår ägo. Vi kan ju ta miste om så mycket, men av en del krävs det mycket kraft och tid, för den räcker inte till. Det är den vanligaste orsaken i vår omgivning, vi ska ge dem runt omkring trygghet, och många tror det handlar om pengar, men jag tror även det handlar om att personen i fråga har din kärlek, att du gör vad som helst för att ge den trygghet, som ens barn. Jag inser att man gör vadsom helst för sina barn, dem är alltid ens barn, ens barn med ditt blod i sina ådror, en del av dig, en del av dig rymd av kärlek. Men som sagt hur kan jag veta, jag har inte ens barn, men den kärleken ser man varje dag, i andra föräldrars ögon. Man ser den på film, i böcker, tidningar. Ja väldigt många ställen och omgivningar. Såg filmen Taken med Liam Neeson där ser man Liam som en far som gör allt för sin dotter, så när hon blir kidnappad. Så är det bara för honom att hitta henne, det kvittar vad eller vem han möter, han har kunskapen. Det var en bra film, jag gillade den skarpt. Liam Neeson är ju suverän, det var även hans fru. I Nell, blev hon delvis min favorit, hon fick ju spegla av sig lite med Liam. En stjärna i sig.//Maria <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar