Oj, tiden har allt bara försvunnit, har undvikit bloggen, eftersom jag inte vetat om jag ska ha den kvar eller ej. Jag vet ej vilket beslut jag kommit fram till, igentligen inget alls om jag ska vara ärlig. Livet leker just nu, för mig visserligen. Finns en som gillar mig lite mer än andra, det är gulligt. Sen försöker jag dock lägga all energi på mina studier just nu, ska studera på värnamo folkhögskola. Ska alltså studera upp den högskolebehörighet som jag saknar, vill verkligen studera till förskolefröken. Brinner för barns utveckling, och att vara dem nära och se dem utvecklas, och var en del av barnens utveckling är något extra. Trivs man inte med det, så kan man inte förstå min känsla, men dem som vet förstår! För bättre än så kan jag inte förklara eller sammanfatta. Kanske ska använda bloggen som en sida där man kan följa min resa mot högskolan, och min träning som ibland går åt skogen och som ibland går som en räls. Det blir oftast en lång runda varje vecka på sju km, sen blir resten kortare fast jag igentligen inte vill. Men i början var det ju inte ens en km man klarade av, så det går allt framåt. Har fastnat i löpträsket, och trivs där!
Sannerligen, har testat simning, men det var sannerligen inte något för mig, har testat promenader, det kan vara trevligt, men är för mig inte en sann träningsform. Är ju fixerad vid min vikt och hur jag ser ut, och kan helt enkelt inte hjälpa det, ibland trivs jag med det. Det har fått mig att gå ned 15 kg, ingen ska hindra mig vid min fixering, Men det finns ju killar som backar, men då är dem inte dem rätta för mig,. Och det gör mig ännu mer irriterad när killar säger att alla tjejer är kroppsfixerade, vilket är långt från sant. Det finns dem som är mer än nöjda över hur dem ser ut, men jag hade då bara blivit avundsjuk över dem, så var det med den saken. Kommer väl aldrig bli nöjd, är det nackdelen att vara fixerad?
Det kanske det, eller inte? Jag bär inte svaret med mig, men det är väl en lång vandring för att finna den. Om man ens är redo att finna den, tar ju inte åt mig att folk säger att jag borde vara nöjd, när jag inte kan det.
Men finns ju en massa andra saker att jubla över, min älskade kusin Jessika, fyllde precis 20 år och kort efter det kom hon in på högskolan! <3
//Maria <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar