Memories? God or Bad?

Ja, när man snackar minnen, skrattar man glatt inombords men även fälls den en och annan tår. Över det som varit och gjort så att allt blivit som det blivit, man kan ju inte lämna något ogjort. Man får gå vidare med allt i bagaget, det samma gäller studier, familj. Ja, då menar jag även sakerna vi vill ha ogjorda. Som det där med att förstöra för en annan individ, var dag man möter någon skolan ska det ju var till en inspiration för att lära sig saker och få utvecklas som person, gentemot andra och för dem kommande studierna. Men nu tar man en sak i taget, alla är ju inte redo för att lära sig plugga. Ja, ni säger det samma så fort ni har gått något år på denna skolan, ja min högstadie tid, det var inte en tid för mig att minnas. Ja, det är ju inte mer än rätt att för vidare ändringar på schemat, men dem fick jag försöka luska ur alla på egen hand. Ingen sa det självtamt, utan med tvång. Jag var den ingen verkade dra sig till, för när man väl gjorde det var det gliringar, onda ord som sved i själen, jag såg mig själv i dem orden. Som en bitch, en pantad person som inte passade in, men hela klassen såg ju galen ut så fort man bara la en anblick på den. Men som sagt tänker man tillbaka dit så fort jag hört ett namn från den tiden svepa förbi, hittar någon som man verkligen mött i korridorerna, och på dem alltför stirriga lektionerna. Ja, man minns väl högstadiet, men lågstadiet, var ju inte så bra den heller igentligen om man tänker efter men man minns den. Jag var allt den där blyga tjejen, men det fanns orsaker bakom det med. Det finns en förklaring till allt runt omkring oss, nästan iallfall. Vissa undantag, iallfal när en klass som missar alla ord och hån jag fick ta emot, och sa att jag inte skulle skolka så mycket men jag var ju rädd för skolan. Sen mobbade dem en annan vid ett tilfällle och hela klassen blev kallad, och jag sket i det. Jag kände mig kränkt som en egen individ, jag minns ju att man vart hemma den 11 September, men fanken glömmer det om inte dem som är födda än, men även dem får ju ta del av det, genom text och bilder, och andras minnen. Ja, det finns mycket att minnas vid, men alla utvecklas vi ju olika, alla är ju inte mogna för att veta vad dem vill med sina liv, när dem börjar gymnasiet och lämnar högstadiet bakom sig. Ja, vissa behöver ju ber ut sina vingar och se sig om och tar reda på saker man vill och lära känna sig själv. Och finna dem där sanna vännerna, jag inte hade mött på högstadiet, men det finns undantag. Men alla är ju dem på olika håll dem med. Nu går vi framåt och inte bakåt, låt oss göra livet till ett äventyr värt att levas, du får bara en chans. <3

//Maria

Still awake :/

Ja, du ännu är jag vaken och ögonen är fullt halvvakna, medans kroppen min går på sparlåga. Att få tíll min sömn på den senaste tiden har inte varit den enklaste saken, men man har kommit underfund med en hel del saker man ska klippa vissa band i sitt liv med. Och kan helt enkelt såra med att vissa är mänskliga, och jag har gjort mitt val. Men inte säger jag det högt genom dessa rader vems band jag vill bryta, men hon ska ta mig fanken inte vet vart jag ska söka med mit liv och vad jag vill göra, för det blir bara då att jag ger upp min dröm och sticker ut med svansen mellan benen. Ja det är sant och hemskt att någon kan inbringa den känslan till någon, så den inte vågar visa sin sanna sida, utan den personen bara ska se den sidan den har sett för många år sedan och inte har sett utvecklingen, utan den sitter fast i det förflutna. Ja, det irriterar mig en aning, det kan jag helt avreagera mig med ord, man ska ju ha en vass tunga för att klara sig livet, inte kraft i sitt slag. Utan man vinner slaget, men kanske inte kriget. Ja, därför ska man nu anförtro sig allt mer åt den vännen som är söt och den som är som en klippa, ja det är allt dem som speglar av sig i sina namn, men hon som är söt är även hon en klippa i stormen att luta sig mot. Men det finns visserligen flera vänner, men dessa bär på erfarnheter av livet som vi unga kan ta lärdom av, ja helt klart. Dem äldre ger sina erfarenheter till dem yngre och vi för dem vidare, men vi inkluderar våra tankar. Men just nu orkar jag inte tänka så värst mycket, jag vill bara sova men känns som om jag inte riktigt finner mig själv komma till den där rofyllda känslan. Då jag bara kan borra ned mig bland alla kuddar i sängen och tumlar runt i täcket och känna att jag nu kan sova tryggt, varmt och gott. Det är ju det vi vill ge våra barn, som jag som gjorde ett vuxentest och för att på skoj se hur gammal jag är inombords, på mitt sätt att vara, tackar som bockar, jag är då redan 31. Det är ju ett antal år kvar dit, som sagt, victoria svensson är redan där men inte jag. Och mitt yttre ser dock mycket yngre ut, och det vill jag vårda, så jag vill nog även bara en hastig tanke nu, läsa något med friskvård och hälsa. Det är viktigt del av våra liv. Hälsan, träning och kost. Ja, se alla som idrottar, dem tänker ju på det dagligen, då ska vi alla försöka göra det med. Bara för att kunna prestera bätttre, medans vi andra gör det för ett välmående liv.

//Maria

Counting down .... <3

I morgon lördag får Sverige bekänna färg inför den hägrande OS-turneringen när världsettan USA står för motståndet på Norrvalla IP i Skellefteå. Pia Sundhages lag visade god form mot Norge i onsdags då de vann med övertygande 4-0, mensvenske förbundskaptenen Thomas Dennerby hoppas och tror att hans lag ska kunna tillfoga amerikanskorna ett sällsynt nederlag.Thomas Dennerby satsar på linköpingsduon Sara Larsson och Charlotte Rohlin som innerbackspar mot amerikanskorna. Sara och Lotta har hållit mycket hög nivå i Damallsvenskan och som samspelt par har de bidragit starkt till Linköpings förlustfria rad.Caroline Seger var avstängd i EM-kvalet mot Irland, men finns nu med på innermittfältet där hon har sällskap av balansspelaren Nilla Fischer. Therese Sjögran och Jessica Landström tar hand om yttermittfälts-positionerna och på topp startar Lotta Schelin och Victoria Svensson. Josefine Öqvist (ljumskskada) kommer inte att spela och Linda Forsbergs (sjukdom) medverkan är också osäker.Pia Sundhage mönstrar samma startelva som besegrade Norge senast. Två av de fyra målen då kom i slutminuterna efter ett imponerande inhopp Angela Hucles. Hon gjorde själv ett mål och var också den som jobbade fram det fjärde målet som gjordes av Abby Wambach.Sundhage har av naturliga skäl gott självförtroende inför mötet med Sverige och hennes förhoppningar inför OS handlar om att komma högst upp på prispallen.- Vi vill ha guldmedaljen, men vi måste vara koncentrerade och ge allt i varenda ögonblick för att lyckas, säger hon. I morgon, med avspark klockan 18, får vi en fingervisning om styrkeförhållandet lagen emellan. Och sen jag som troligtvis missar hela matchen för man ska bege sig till göteborg under dagen, man ska ju på bröllop i rådhuset. Ja, det är jag som ska skina i rosa .. <3

//Maria

Rami <3

Japps, då har det skett. Man trodde det skulle vara lindrigt, men icke. Rami Shaaban är borta ett halvår från fotbollen på grund av skadan han ådrog sig i matchen i Onsdags, då han skulle sparka ut bollen efter cirka halvtimmes spel på Örjans vall i Halmstad. Så fastnade han med foten i gräset och knäet vreds till. Rami fick ombedelbart ont och hammarbys ledarstab beslutade att han skulle röntgas och undersökas på sjukhus istället för på plats på arenan. Efter den undersökningen kunde man konstatera att det inte rörde sig om nårgra skelettskador och det var först efter magnetröntgen i Stockholm den misstänkta korsbandsskadan bekräftades. Dem misstänkte en korsbandskada, och rami själv trodde på det. Men själv är han lugn efter beskedet om skadan, och har väntat sig att det var korsbandet som var sönder. Han säger att det kändes när det hände, men han har inte varit med om en sådan skada innan. Men efter beskrivingar som han hört så var det han misstänkte, så han hade förberett sig för beskedet. Nu gäller det för honom att tänka positivt och se framåt för att bli starkare inför nästa säsong. Men som sagt det blir nu färre hotellnätter och han får mer tid för familjen. Med sin flickvän Frida och deras lilla son Noah som i dagsläget är 3 månader, men även får han mer tid med sonen Gabriel. det är ju tid man ska sätta guldkant på. <3

//Maria

Fotball and tears :(

Visst, det yttre speglar insidan, min måtte då inte vara den vackraste just nu. När man vill något hoppas man att det ska gå vägen, och när det brakar samman, kommer vissa i ens omgivning med ord man aldrig trodde man skulle höra. Ärligt talat, jag vill bara bort bort, långt bort, länge, förträffligt länge, det känns ju som om jag är avstängd för att studera. Som om man är portad till att få göra det man det som allra mest i hjärtat just nu gror, bara inte får tas fram i lycka utan i sorg. Jag vill inte visa tårar, utan dem strömmar inom mig, som ett långt vattenfallt utan botten dess avgrund är allt för brant för djup för ens blickfång. Att folk inte kan se vad jag vill och sen bara säga vad dem tror är bäst för mig, herregud, det gör mig som en instängd ja du kalla det vad du vill. Här i detta samhället låt alla ta sin egen väg, alla vill vi olika saker, alla tar olika vägar. Vi går aldrig en rak väg i livet, med studier, kärlek, troligtvis giftermål, barn, barnbarn, och det som vi aldrig kan undvika hur vi än försöker döden. Men alla har vi olika saker runt omkring oss som skänker oss glädje, ja du mitt är alla damfotbollen, musik, mina vänner, studier, att få utveckla mitt egna intellektuella sinne, för text och fakta som virvlar runt omkring som bara skriker om att bli sedd och förstådda. Men orkar vi ta oss till allt. Ja, det vi känner intresse för det är nog allt därför vi har så många olika yrken för att det ska finnas något för oss alla där ute. Att vi alla inte ska vara allt för utsatta, men ändå finns det bägge folk och lag som gör det helt klart. Jag tror just nu att inom damerna är Umeå IK ett utsatt lag, när dem har tappat mer poäng än fjolsäsongen, och inom herrarna är det allt Hammarby, när Rami Shaaban vred sitt knä, men ingen större fara där inte, då det bara verkar som om han är lindrigt skadad, det hoppas jag iallfall. >

//Maria

Thoughts!

Ja, tankarna sitter djupt, men på något sätt kommer jag ta mig förbi dem. Jag viker inte ned mig har ju saker att se framemot som sagt, bröllop på lördag då det även är landskamp mellan Sverige och fruktade USA, ja du, Pia sundhages landslag. Det kommer allt bli en rafflande och en spännande match. Men även ska man snart 1½ vecka till finland, då man nu i veckan fann en syssling på facebook, ja det var verkligen kul. Men det var inte mycket ord vi kunde förmedla till varandra men ändå man har utökta släkten inom ens egna vetskap. Men som sagt det ska bli kul att åka bort, lämna sverige bakom sig ett litet tag, bara samla krafter, för det finns mycket jag ska göra. Men en utbildning ska jag ha, sanna orden och minns dem med behag. För mig är det sanning, jag ska inte bara tack och ta emot för det jag har idag, jag ska finna mer och jag ska utveckla mig själv. Men nu har jag ett bakslag, det får vi ju allt ta ibland, det går inte alltid som en räls. Men idag har jag även badat, det var lite kallt, se var jag inte helt hundra på att bada men men, det var i en sjö, det var kallt i början men sen var det ok, då man tog flera ihändiga simtag. Jag älskar vatten.

//Maria

Why?

Varför känns det som om jag har misslyckats i mina framtidsplaner just nu, varför tar jag detta nederlag så hårt. För jag hade inte hade något annat i tankarna, och helt plöstligt ska jag fokusera på något annat. Radikalt sagt så kan orkar jag inte det just nu, blir sedd som en liten misslyckad person, tack så mycket. Av en viss person, och rent ut sagt, så sätter det känslomässiga spår. Jag vet ej hur man ska ta kritiken hon ger mig, som jag nu vill säga så gör jag som jag själv vill. Jag ska söka tills jag kommer in, för det är ju i dem trakterna jag vill bo, då är skolan det ultimata alternativet. Jag älskar skolan, miljön, lärarna, naturen och omgivningen. Ja som sagt finns det inte en annan skola jag vill gå på just nu, jag har kollat runt, men kom på returen tillbaka hit. Men säg vad du vill,alla får ju säga vad dem, men man får väl inte säg det i vilket känslo tillstånd den drabbade befinner sig i. När man känner sig nere vill man ha ett stöd, men ens vänner bor långt bor, här har jag dig Ingela, men jag vill ha dem andra vid min sida med . <3>

//Maria