Life :/

Ja, nu är snart sista pappret fixad. För att ta mig dit jag vill, känns faktiskt rätt. Men samtidigt lämnar jag en bit av hjärtat mitt kvar i Värnamo, men samtidigt känns det som om vissa kan förgöra den. Vill helt enkelt bort, bort och allt längre bort.
Trodde jag inte skulle få sneda blickar av folk, bara måste se ned på andra för att se sig själv i bättre dager. Herregud, varför ska folk alltid ge sig på mig känns det som, blir bara så förbannad!
Jag vill studera, men verkar bli ogillad för det, jag vill fixa min framtid, medan andra vill förstöra den. Vad fan, ursäkta mitt ordval, vilka problem har folk egentligen?

Jag ska även vara lite pricken över i:et i Svenska A, läste ut boken Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö, som vi ska sitta och diskutera. Men det visar sig att vi ska göra det med en av varje som läst antingen Kalla det vad fan du vill, Ett öga rött och I taket lyser stjärnorna. Då vi ska jämnföra hur dem är lika eller olika i språket, och bilden man får av författaren m.m. Så ska se om jag finner något glans eller klarspråk, rättare sagt genom att läsa alla böckerna.

Ska vi se hur det slutar, bara för jag är studerar för att komma framåt i livet, se inte ner på mig, för det är mest lägsta man kan göra, nedvärderande. Jag ser över min framtid, gör du?

//Maria <3

Förbannad!

Ännu mer studier, har gått en termin och förstår att jag behöver byta skola för att utvecklas till mitt yttersta, vill söka till den skolan jag sökte till första början. Kan intyga att jag har som motto att inte ge mig, skam den som GER sig på mig, den har satt en sista potatis. Som man kan säga.

Man slåss inte med sina knytnävar, man slåss inte med att kränka någon, man ska slåss med att stå på sig, verbalt. Utan förnedringar, det enda man säger är sanningen. Den som finns inom en. Ingen vet den bättre än en själv, och spela inte över.

Och höra saker om sig själv, och få en känsla som gör en otrygg, jag gillar det verkligen inte. Jag gillar det verkligen inte, vad fan har folk sin heder?

Man läser på en folkhögskola, för att få en andra chans, men vissa verkar verkligen inte gilla att det ska tillfalla alla.
Jag vill inte smutskasta någon, men är flyende förbannad!

//Maria <3

School :P

Då har man inte fattat pennan här på ett bra tag, tiden har inte funnit till för det, och modet om detta har inte funnit mig till hands. Men nu ska man göra ett sista tappert försök. Man har ju börjat studera på en folkhögskola, då är det givetvis värnamo Folkhögskola, där m,an studerar upp sina betyg för att senare kunna studera vidare på den högskola man blir antagen till.
Vi får se hur det hela slutar, men hoppas allt det slutar väl! :-)

//Maria <3

Time moves on!

Oj, tiden har allt bara försvunnit, har undvikit bloggen, eftersom jag inte vetat om jag ska ha den kvar eller ej. Jag vet ej vilket beslut jag kommit fram till, igentligen inget alls om jag ska vara ärlig. Livet leker just nu, för mig visserligen. Finns en som gillar mig lite mer än andra, det är gulligt. Sen försöker jag dock lägga all energi på mina studier just nu, ska studera på värnamo folkhögskola. Ska alltså studera upp den högskolebehörighet som jag saknar, vill verkligen studera till förskolefröken. Brinner för barns utveckling, och att vara dem nära och se dem utvecklas, och var en del av barnens utveckling är något extra. Trivs man inte med det, så kan man inte förstå min känsla, men dem som vet förstår! För bättre än så kan jag inte förklara eller sammanfatta. Kanske ska använda bloggen som en sida där man kan följa min resa mot högskolan, och min träning som ibland går åt skogen och som ibland går som en räls. Det blir oftast en lång runda varje vecka på sju km, sen blir resten kortare fast jag igentligen inte vill. Men i början var det ju inte ens en km man klarade av, så det går allt framåt. Har fastnat i löpträsket, och trivs där!
Sannerligen, har testat simning, men det var sannerligen inte något för mig, har testat promenader, det kan vara trevligt, men är för mig inte en sann träningsform. Är ju fixerad vid min vikt och hur jag ser ut, och kan helt enkelt inte hjälpa det, ibland trivs jag med det. Det har fått mig att gå ned 15 kg, ingen ska hindra mig vid min fixering, Men det finns ju killar som backar, men då är dem inte dem rätta för mig,. Och det gör mig ännu mer irriterad när killar säger att alla tjejer är kroppsfixerade, vilket är långt från sant. Det finns dem som är mer än nöjda över hur dem ser ut, men jag hade då bara blivit avundsjuk över dem, så var det med den saken. Kommer väl aldrig bli nöjd, är det nackdelen att vara fixerad?
Det kanske det, eller inte? Jag bär inte svaret med mig, men det är väl en lång vandring för att finna den. Om man ens är redo att finna den, tar ju inte åt mig att folk säger att jag borde vara nöjd, när jag inte kan det.
Men finns ju en massa andra saker att jubla över, min älskade kusin Jessika, fyllde precis 20 år och kort efter det kom hon in på högskolan! <3

//Maria <3

Sweet!

Idag blev det en långpromenad, i all hast. Men bra var det. För hitta min nya löparrunda, nu kommer jag längre från hemmet, är inte lika lätt att vända, är en runda man måste göra klart. Det är något jag verkligen behöver. Men sen blev det ett kort besök till dagiset, dem gamla kollegorna, dock var inte alla där men en del, sen fick man glada nyheter där ifrån. Dem tar vi inte här ännu, måste höra det från annat håll, för att få det bekräftat. Men en sak måste jag förmedla till omvärlden, att jag är så glad för min kusin Jessika, idag fick hon en lägenhet! En bra etta i skene! Grattis darling <3>

//Maria <3

Millenium!

Ikväll får man inte missa att se början på den kompletta millenium historien. Jag läste böckerna, såg filmerna, men saknade ändå så mycket. Men hade förståelsen att mycket skulle vara borta, men inte att det just skulle bli min absolut bästa sidor i boken, där jag läste mer ingående av spänning och intrig. Så man får sannerligen inte missa det. Men som sagt har en enormt seg dag, känns som jag redan nu vill bädda ned mig i sängen och sova, vakna utvilad och pigg nästa dag, ta mig en springarunda, så man får in tempot. Kommer ju ingen vart genom att bara säga att jag ska göra det? Nej, det här går alls inget vidare. Jag kommer sannerligen ingen vart, det är en sak som går mig på nerverna, en gammal bekant som ignorera en, fast hon gav mig glädje, och även att hon var min lärare, men verkar som det bara var det hon var. Att man sade saker i förtroende är bara en något hon inte bryr sig om? Nej, nu får denna dagen rulla på lite, så millenium börjar, är ju allt något att se. Har även sätt Alice i Underlandet idag, en bra film! Helt klart sevärd!

//Maria <3

Life And Training!

Nu börjar motivationen komma åter till mitt sinne, den har varit halvt där. Den har inte velat visa den sida jag så länge eftersträvat, vill att den ska finns där till fullo. Alltid bra att ha en motivation, man har ett mål, man har en strävan. Men man deppar ihop en aning som en gammal potatissäck, när det bara inte går på rälsen, utan bara spårar ur. Fast är väl ganska van, vid att vara besviken, med att det bara spårar ur. Livet och dem vägar man tar efter sina val, dem har ibland väldigt skarpa svängar, då menar jag ibland lite väl skarpa för att inte köra ur. Där kan inte ens ett körkort hjälpa, för det handlar om inre styrka. När det handlar om min styrka inför träning, är jag inte särkilt stark när det går åt skogen, det gick så bra tills, ja. Det som inte skulle få ske, skedde. Min älskade farmor tid var kommen, min tid med henne vid min sida tog ett abrupt slut. Det är känslor man aldrig trodde man hade inombords som kommer fram, som man aldrig trodde man hade inom sig. Då måste man vara stark, och bara gå vidare, så nu ska jag gå vidare med min träning, ska nu sakta men säkert börja bygga upp mitt tempo, och sen löser det sig, inte sant Johan?

//Maria