Sweet!

Idag blev det en långpromenad, i all hast. Men bra var det. För hitta min nya löparrunda, nu kommer jag längre från hemmet, är inte lika lätt att vända, är en runda man måste göra klart. Det är något jag verkligen behöver. Men sen blev det ett kort besök till dagiset, dem gamla kollegorna, dock var inte alla där men en del, sen fick man glada nyheter där ifrån. Dem tar vi inte här ännu, måste höra det från annat håll, för att få det bekräftat. Men en sak måste jag förmedla till omvärlden, att jag är så glad för min kusin Jessika, idag fick hon en lägenhet! En bra etta i skene! Grattis darling <3>

//Maria <3

Millenium!

Ikväll får man inte missa att se början på den kompletta millenium historien. Jag läste böckerna, såg filmerna, men saknade ändå så mycket. Men hade förståelsen att mycket skulle vara borta, men inte att det just skulle bli min absolut bästa sidor i boken, där jag läste mer ingående av spänning och intrig. Så man får sannerligen inte missa det. Men som sagt har en enormt seg dag, känns som jag redan nu vill bädda ned mig i sängen och sova, vakna utvilad och pigg nästa dag, ta mig en springarunda, så man får in tempot. Kommer ju ingen vart genom att bara säga att jag ska göra det? Nej, det här går alls inget vidare. Jag kommer sannerligen ingen vart, det är en sak som går mig på nerverna, en gammal bekant som ignorera en, fast hon gav mig glädje, och även att hon var min lärare, men verkar som det bara var det hon var. Att man sade saker i förtroende är bara en något hon inte bryr sig om? Nej, nu får denna dagen rulla på lite, så millenium börjar, är ju allt något att se. Har även sätt Alice i Underlandet idag, en bra film! Helt klart sevärd!

//Maria <3

Life And Training!

Nu börjar motivationen komma åter till mitt sinne, den har varit halvt där. Den har inte velat visa den sida jag så länge eftersträvat, vill att den ska finns där till fullo. Alltid bra att ha en motivation, man har ett mål, man har en strävan. Men man deppar ihop en aning som en gammal potatissäck, när det bara inte går på rälsen, utan bara spårar ur. Fast är väl ganska van, vid att vara besviken, med att det bara spårar ur. Livet och dem vägar man tar efter sina val, dem har ibland väldigt skarpa svängar, då menar jag ibland lite väl skarpa för att inte köra ur. Där kan inte ens ett körkort hjälpa, för det handlar om inre styrka. När det handlar om min styrka inför träning, är jag inte särkilt stark när det går åt skogen, det gick så bra tills, ja. Det som inte skulle få ske, skedde. Min älskade farmor tid var kommen, min tid med henne vid min sida tog ett abrupt slut. Det är känslor man aldrig trodde man hade inombords som kommer fram, som man aldrig trodde man hade inom sig. Då måste man vara stark, och bara gå vidare, så nu ska jag gå vidare med min träning, ska nu sakta men säkert börja bygga upp mitt tempo, och sen löser det sig, inte sant Johan?

//Maria

Motivation :/

Måste hitta motivationen som jag behöver att ge mig ut och springa, den finns där inte just nu. Den är bortsprungen, vilsen, förlorad, jag vet ej. Känner mig bara disorienterad, känner inte det där suget, jag vill verkligen springa. Men hittar inte det där lilla extra som ska göra så jag orkar med rundan, det där egna peppandet, andra peppar en såklart. Men den egna kryddan till att orka ha viljan med sig i bagaget saknas.

Jag har alla löpartillbehör, har haft gnistan, men hur ska jag finna den åter, hur ska jag finna viljan, att ge mig ut i alla väder, bra som dåliga?

//Maria