Ther River is mixed!

Dagarna bara flyter samman i en flod, man drunkar i en enda röra, av att inte bli sedd. När jag har något jag saknar i mitt liv, där är mycket. Kärlek, som kanske finns på den andra sidan. Men hur man än gör för att finna den rätta vägen, så då tar man ett steg tillbaks och funderar på vad man verkligen ska ta sig till. Man tar sig an en riktigt funderare, vad gör jag med mitt liv, vad gör jag med mitt liv här och nu, kommer jag verkligen finna den kärlek och värme som finns där ute med många glädjen tårar som kanske kommer åter. För all den kärlek och värme behöver inte bara komma från den som står vid ens sida, dag som natt i ens liv. Man gör det bästa man mår och kan med det liv man lever, men kan inte göra mycket mer. Man har sin aura som man bär omkring sig vart man än går, man har sin personlighet som matchar någon annan. Men kan man sannerligen veta till vem, och hur det kan vara så. Dem säger att det finns någon där ute till alla, men varför ska det vara så svårt att finna. Man har tusen intressen och innebörder över hur ens liv ser ut och hur det blev som det blev. Med den andre, en som verkligen kan förstå varför man har gjort sina val, kan man verkligen finna sin jämlika kärlek. Ärligt talat, kan man verkligen det, för det är en enda stor tanke och röra som cirkulerar i mina tankar och funderingar var dag, som går mig förbi. Var dag som en inre klockar tickar.

//Johanna

Training!

Åter igen nu är dags att ta sig kragen, nu ska man åter igen börja träna. Ett halvår här i barndomsstaden, och sen yttligare tre i Falkenberg. Om man nu kommer in på katrineberg i varje fall, men det hoppas jag verkligen, för det något gott jag verkligen vill i mitt liv just nu. Det finns mycket jag vill, men är allt så glasklart, det verkar vara ingrott i en dimma. För man vet ej vad som ska ske härnäst, men kan bara dock försöka skaffa sig en självbild hur man vill ha det. I bästa fall, kan det bli väldigt likt sina planer, men det kan inte ens bli likt det man tänkt sig. Men man får ta det som det kommer, men det är med att inte ha fått träna, det är något jag inte vill acceptera mer, men det verkar ljusna när man nu ska skaffa sig ett gymkort. Verkligen skönt, verkligen skönt, att äntligen få komma i form igen. Åter igen bli den jag var förut. Åter väg tillbaka. Men som sagt finns mycket kvar att fixa till, kom igen nu. Mobilen är inte ens beställld än, det tryter på mig alltså. Att inte ens det har blivit fixat, något måste ju ske snart, och det enda jag kan göra är att säga att så är fallet. Men det är nog inte allt, lite nya kläder är ju inte alltid fel det heller, för det behöver jag just nu. Men inga pengar har jag och jag vet ej hur man ska fixa sig med dem kläder man har nu. Herregud, har inte mkt som passar mig. Antingen är det för litet eller för litet. Fan, jag orkar inte mer!

//Johanna

Dam & Herr?

Varför se ned och se så många olikheter inom herrfotboll & damfotboll, när man markant inte gör det inom sporten handboll. Varför ska det vara så olika inom sporterna, varför ska vi vara på damfotbollen, när dem inte har samma fysik och allt inte samma teknik. Men varför inte ge dem mindre mål och mindre boll inom damfotbollen, dem har ju det redan inom handbollen. Men hockeyn nämns det inte mycket kritik till damerna, dem syns ju knappt. Kan ju även ha med att göra hur stor grenen är, för fotbollen är ju stor i alla världens hörn. Kritikerna går rakt mot damernas idrott, och många andra tankar med för den delen. Damallsvenskan tar den kritiken störst allt som allt, men när dem nämner damlandslaget, är det helt andra ord som yttrar sig. Vårat damlandslag är bra, nja, den har sina brister även den som även herrarnas fotboll har. Man kritiserar dem inte för all del det är ju männens idrott det handlar om och dem har utövat sin idrott mycket längre tid än damerna. Såklart de har, för man förnedrade visserligen damerna när dem startade sin bana för att få fram sin idrott nationellt, och även inom sverige och få folket att se att dem också kan. Pionjärerna glömmer man aldrig, men en sak vet jag att det är mycket kvar. Det är mycket som jag tror kommer förbli som det är. Men kristisera då inte bara damfotbollen, det är inte den enda sport vi tjejer tar del av. Som sagt, kritiken kanske man får leva med, men varför ska dock herrarna komma undan den eller känna av den med en mindre kritik över det hela. Dem spelar ju i sina proffsligor, och enligt stora delar av världen har vi världsklass på våran damallsvenska, varför inte hålla fast vi det! Vi kan inte bara se ner på dem tappra tjejerna som verkligen gillar och stortrivs med det dem gör helt klart, för dem vill kunna leva på det som herrarna. Men just i nuläget ser då fallet inte ut som det kommer att bli så, inom den närmsta framtiden iallfall. Men, det kanske klarnar för jag tror dem kan och jag vet att dem kan.

//Johanna

I can´t take it!

Jag har fått nog, är det rätt att säga till en var dag hur tjock och fet man är, och låta den person tillslut ha det som sin självbild? Och sen rakt säga att den inte är det, det låter galet. Jag har hört att jag är tjock och det ena och det andra. Jag orkar inte mer. Jag vill känna mig fin när jag tar ett steg utanför dörren, men det verkar som om dom andra ska finna sig i det istället. Jag ska vara den där utbölingen, valrossen eller hur man ser på saken. Jag är den som inte ska vara nöjd med sig själv, att byta namn är ju ett sätt att finna den glädjen åter. Men den gav ingen vidare respons, jag är inte den jag var, jag är inte densamma. Jag vill känna mig någorlunda smal och fin, men inte ska man få det. För dem säger nog det för att dem ska känna sig fina själva. Jag gör det dock mycket mindre själv, jag är inte värd att visas ute, jag är inte värd att finna kärleken. Vad är jag dömd för ett liv i ensamhet, hur trög kan man vara igentligen. Hur långt får man gå igen, jag är inte mig själv just nu. Trodde att även jag skulle få känslan att var det, men icke. Jag är den enda i huset som inte ska vara nöjd med det. Så säg inget, för jag hör det jag hör, och det är ord som slår mot den vikten jag har, men herregud jag har slutat med det ena och det andra, men det hjälper inte, jag har slutat med chips & lösgodis, men det hjälper ju inte. För mina kläder har antingen krympt eller så är jag för tjock. Dum på köpet för att jag inte verkar förstå, att ni verkligen älskar mig, men jag hör inte det på dem orden. För det får mig inte att visa vem jag verkligen är, utan får mig att ta fram tårarna och den sårbara sidan av mig själv. Måste man säga till andra hur fin man är, när man själv får höra orden hur ful man kan verka, varför har hon smalare ansikte än jag, men som sagt jag ser bättre ut på dem andra ställena än hon. Det är detta jag hört, och för tusan låt mig träna, för annars vet jag inte vad som händer med mig.

//Johanna

Faith & Trust!

Ärlighet, varar allt längst. Hjälpsamhet får man tillbaka på och ärlighet likaväl. Men det är inte alltid man finner den gengälden, visst man kan säga emot, när man skriver. Men inte alltid värmande och betryggande att veta att man dock ofta kan få några gliringar, men men. Jag måste även klippa mig snart, luggen eller det som ska vara en lugg, verkar allt lite distraherande för mig nu, och det enda som kan ta bort distrationen från mitt sinne, är ett besök hos frissan. Sen vill man åter igen ta en tur till JC, där man fann den Tshirt/klänning man verkligen bara måste ha. Den bara älskar jag, skitsnyggt med ett par shorts till, vad annars nu har sommaren snart kommit, men åter igen har man hört att regnet kommer. Jag som vill ha solen, för det ger så mkt leende, på folk i ens omgivnings ansikten. Många känslor, och lyckokänslor, men även tankar om vart kärleken är sprudlar förbi en. Vart finns den, finns den där ute för mig att finna, kan helt enkelt säga att vissa har mitt intresse. Men vem tar den djupaste delen av mig, vems motsvarande del kan jag finna och dela med mig av med kärlek och värmande och en betryggande känsla. Ett hem att gå till, där man kan finna värme, och en varm och mysig famn att komma hem till. Något man verkligen saknar, och verkligen vill finna, men ses man som desperat bara för att man verkligen letar och söker efter något, som det finns för alla där ute, i den stora vida världen, eller räcker det inte med Sverige. Alla saknar vi något, även om vi redan har allt, men som sagt jag behöver den där nya mobilen snart, kan ju inte ringa någon med den jag har, det är ju ingen telefon, men vill även ha en verkligt bra kamera, då kan ta sig an att fotografera det som sker runt omkring mer. Än vad man har gjort tidigare, för kamera det har man nu dock bara i hemmet, som dock är lånad. Varför köpa när man kan låna? Men mycket bättre med en egen mobil med kamera med, då har man med sig båda dem viktiga saker vart man än strövar.

//Johanna

Another Injury!

Damlandslaget har ordentliga anfallsproblem inför EM-kvalet mot Ungern och Italien i början av maj. Hanna Ljungberg och Lotta Schelin har lämnat återbud sedan tidigare - och nu har även Victoria Svensson tvingats tacka nej. Djurgårdsanfallaren har fått en kraftig bristning i framsidan av högra låret och blir borta från spel i minst fyra veckor. Det blir även ett avbräck för djurgården minst sagt det med, men man gör det bästa man kan av det hela. Inom sinom tid har vi alla dessa åter igen, på planen där dem hör hemma, dit bollen allt ska dribblas med tekniskt teknik mot det väntade målet. Det är det hela fotboll handlar om, men även känslan, den värme man finner med spelarna i ens lag, den glädjen över att få göra något man verkligen gillar att göra och är bra på. För dessa tjejer är verkligen "bra" på det hela dem gör, dem är ju några av dem bästa i världen helt klart, utan tvekan. - Det är en helt osannolik otur. Vi blir av med tre av de högst rankade anfallarna och i samtliga fall är de borta fyra veckor, säger förbundskapten Thomas Dennerby till fotbollsförbundets hemsida.En ersättare för Svensson kommer att tas ut inom kort.Sverige möter Ungern på bortaplan den 3 maj och Italien i Örebro den 7 maj. Men som sagt, man hoppas på ett landslag utan skador, till dem Olympiska spelen, då ska dem allt vara på topp. Då ska dem allt ta sig an lagen dem möter i sin grupp, och vi ska allt få dem att darra som Vickan sa om matcherna mot danmark, som var ödesdigra för framtiden i damfotboll. Men det fixade dem galant, och det ska dem allt göra nu, även om dem har fått några allt viktiga återbud. Det har dem fixat förr. Och det ska dem göra igen och åter igen. För dem gamla är allt inte kvar i damlandslaget så länge till, så det blir allt för dem unga att ta vid, där det hela slutade. Visa att svenska tjejerna är ett landslag att hoppas på.

//Johanna

devoted & faithful

Jag vet ej riktigt vad jag ska skriva i min blogg för tillfället, visserligen händer det mycket runt omkring en. Men jag vet ej hur jag ska formulera mig. Visst jag är snart helt okontaktbar när man har en mobil som från början funkade hyvsat bra, och nu kan man ju knappt göra något av det som en mobil ska klara av. Jag blir trött innerst inne. Men jag är trött på det mesta känns det som nu, för nu får man verkligen ingen ny mobil. Dem som finns på marknaden är ju inte billiga, men det kan ju inte jag hjälpa, utan det är mesta dels tekniken man ska grunda det på. Nu har man funnit dem svenska ord man ska beskriva på svenskan, jag hoppas man allt kan klara sig med supporter och hängiven. Jag är ju en supporter allt och är även då hängiven mitt lag. Det är ju en bra förklaring av samma innebörd. Det var inte svårare än, så dock tack för hjälpen Jonas den var guld värd! Men som sagt tryter krafterna när saker man väntar in, inte sker. Mycket ska ha fixats, men dem gör en massa andra ting istället och när det gått flera månader med att det inte har fixats, och man verkligen behöver det. Så tryter det lite, men försöker nu bara få dem att vakna till lite, hockeysäsongen har ju allt slutat med HV som svenska mästare, men men. Nästa år kommer allt FBK ta den platsen och visa att dem alltid är det bästa laget med flest SM-segrar. Jag ska dock med inte glömma att fotbollen allt är i farten igen, men nu är det lite lugnt för damerna för det ska vara EM-kval matcher, hoppas man kan följa dem på något mer sätt än bara resultat i en tidning. Där till dem är man allt en hängiven supporter alltid, trogen och fast. Men som sagt nu får man allt ta sig kragen och vakna, man kommer nog allt snart på vad man ska fatta för rader åter igen, tempot åter och inspiration återkommer som sagt.

//Johanna