Dagarna bara flyter samman i en flod, man drunkar i en enda röra, av att inte bli sedd. När jag har något jag saknar i mitt liv, där är mycket. Kärlek, som kanske finns på den andra sidan. Men hur man än gör för att finna den rätta vägen, så då tar man ett steg tillbaks och funderar på vad man verkligen ska ta sig till. Man tar sig an en riktigt funderare, vad gör jag med mitt liv, vad gör jag med mitt liv här och nu, kommer jag verkligen finna den kärlek och värme som finns där ute med många glädjen tårar som kanske kommer åter. För all den kärlek och värme behöver inte bara komma från den som står vid ens sida, dag som natt i ens liv. Man gör det bästa man mår och kan med det liv man lever, men kan inte göra mycket mer. Man har sin aura som man bär omkring sig vart man än går, man har sin personlighet som matchar någon annan. Men kan man sannerligen veta till vem, och hur det kan vara så. Dem säger att det finns någon där ute till alla, men varför ska det vara så svårt att finna. Man har tusen intressen och innebörder över hur ens liv ser ut och hur det blev som det blev. Med den andre, en som verkligen kan förstå varför man har gjort sina val, kan man verkligen finna sin jämlika kärlek. Ärligt talat, kan man verkligen det, för det är en enda stor tanke och röra som cirkulerar i mina tankar och funderingar var dag, som går mig förbi. Var dag som en inre klockar tickar.//Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar