Titanic, never forget, I Wont :(

Vissa dagar är bara till för att minnas helt enkelt, det kan vara svårt att förstå. Hur man verkligen vill minnas nåt man ej vart med om själv. Men kan helt enkelt säga att mitt innersta hjärta gjorde det, den gjorde det för Titanic, men likaväl för damfotboll. Det är sak jag vet säkert, inom den rätta bemärkelsen. Det är så sant att detta skedde för hela 96 år sedan. Jag var ju inte med om händelsen, men hur ska man då annars kunna förklara, glädjen för vissa att bara få reda vad som skedde, vad som hände med dem överlevande, vad som skedde ombord på så pass stort fartyg påväg mot sin undergång, där man inser att alla inte ska överleva kvällen. Hur ska man se på en sån sak. Jag vet ej faktiskt. Men filmen fångade en helt enkelt i all sin enkelhet, men dem omgav ju inte allt. Jag som ville veta mer, det gjorde jag med för all del. Dem som levt i min omgivning ett tag, vet att jag är den man ska fråga nåt om det är något man inte vet om självaste Titanic. För jag vet det mesta, visst samlade man på sig det mesta när det var så intressant att se vad som skedde och verkligen förstå händelseförloppet. Men allt är inte ens till för att förstå, hur kunde man bara göra det man gjorde det man gjorde. För filmen visar allt en handling, men glömmer och vanär minnet av många ombord. Det gjorde dem helt klart, för Murdoch sköt sig aldrig, han drunknade när stora vattenmassor kom till livbåtarna, där han i full färd höll på att rädda dem som fanns där runt omkring honom. Eller när Kapten Smith ber livbåtarna vända tillbaka för att han förstod att dem inte var välfyllda, men det visar dem allt inte i filmen. Man vanärar minnet, men det är så sant så. Men vi är till för att komma ihåg, men visst det finns mkt annat att minnas, men jag tycker visserligen också detta är en stor del att minnas. Men nog om vad man ska komma ihåg. Det finns inte en enda överlevande kvar i livet, den sista var Lilian Asplund och hon är inte heller vid livet längre, men vi för vidare dem ord dem har givit oss, för detta är något vi aldrig ska glömma. Alla män, kvinnor och barn som förlorade sina nära och kära, och sina egna värdefulla liv denna fasanfulla natt, som är att komma.

//Johanna