Kan man känna sig ensam, missförstådd, orkeslös, Ful, Dum. Sanna mina ord, det kan man utan att riktigt igentligen göra det. Visst jag vet innerst inne att jag ser söt ut och ger en viss utstrålning, men det är inte något jag verkligen kan ta till mig att jag gör och ger. Men kan nån som jag verkligen finna kärleken, visst, men känns det rätt, det är nog allt ett annat kapitel. För jag vet om jag är fin, smart och allt annat där till för att finna den. Det är sant så. Men saker går emot en, det vet jag. För alla har ju rätt att finna den där värmen som kärlek avger, men det är inte alltid jag finner den. Känns ibland som om det är den känslan jag saknar, helt enkelt för dumt för att förstå. Men det är det som kommer ifrån min innersta känsla, men såklart söker jag den där geniuna värmen, men vet ej vart jag ska finns den. För jag vet ej hur den känns, jag minns den bara med avstånd. Det var allt ett tag sen nu, man fann den där kärleken med en annan part, men kärlek finns i alla slags bemärkelser och kan allt vara svår att få grepp på. Det vill jag allt inte ge mig an på rakt utan papper. Men det finns inga papper om hur kärlek ska te sig, där är mer en praktiskt sak, som man själv vet mer om när den väl träffar en. När man väl finner dem e man nog allt fast, och vill inte släppa taget om det som kan vara till en glädje, men även till besvikelse som kan vara det som sårar djupast. För hjärtat är allt djupare än nåt annat vi har, för djupet på det finner nog allt ingen ände. Är det inte sant, som man säger det till omgivningen. Att hjärtat är vägen till en person men är det nåt helt annat, det är med hjärtat vi finner kärleken. Men det kan allt ta tid och kraft från var och en, för kärleken är också en del av en djup kompromiss, om hur man ska ta vara på det som finns sinsemellan. Det kan var så stark, att man inte kan leva utan den andra vid en sida, det finns kärlek som även kan vara betygande men även den betydelsefull. Ja, kärlek finns för alla, sin nästa, barn, djur, nåt som även ligger en nära till hjärtat. Jag som fann en del av min kärlek för damfotboll. Men även har jag kärlek för mina vänner, vet ej vad jag hade varit utan dem, här i mitt liv.
//Johanna
söndag 13 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar