Äntligen, nu e det allt på väg att hända saker och ting. En längtan, en dröm och ett mål. Jag har allt kommit fram till målet efter längtan och där till efter en ny mobil. Snart kan jag åter igen var i kontakt med mina vänner och kära, vara dem nära och åter igen höra deras röster, när jag åter igen kan prata om allt tillsammans med dem, som det känns just nu att man har bleknat ifrån. För det kändes det för mig när jag inte kunde var i kontakt med dem vänner som jag har kär i min omgivning, dem är en del av mig, och jag är nog allt en del av dem. Man ger så mycket till varandra så man inte alltid kan se och förstå det. Man tar det bara för givet. Kärlek och vänskap till någo
n nära, kan vara borta på en , då man tror det är bra och inte ser det som ligger och gror. Man ska inte ta alla vänskap för givet, men dem jag ej såg som vänner när jag var ung, dem har jag funnit åter igen. Som några gamla klasskamrater och mycket där till. Men visserligen har jag dem inte allt nära till mitt hjärta dit kommer bara ett fåtal. Man vill ju känna att man verkligen kan öppna sig och vara den man vill vara, och inte någon man tror dem kan trivas med. Man ger inte sinna vänner rättvisa då, för om man inte är sig själv lever man som sagt i någon slags dvala, som man bara inte vet hur man ska ta sig ur, för den är byggd på en lögn. Man ska vara sig själv helt klart, det kommer man allra längst på. I livet, i vänskap till andra och i Kärlek, med allt man finner i hemmets vrå.//Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar