Ja, vänner kan vara helt otroliga. Det ska mestadels vara nån man kan prata med allt om. Nån man kan reflektera sin tankar med, nån man kan dela sin innersta tankar med utan att någon annan behöver veta. Men det kan likaväl vara den nästa man ska älska och ha sin närhet, vår, sommar, höst som vinter. Det är en värmande källa att ha vid sin sida, nån man alltid kan stötta sig mot, som alltid finns där vid en sida. Lika mkt som man finns där för den på deras sida, alltid nådd när man verkligen behöver sin vän det tycker jag är viktigt, därför säger jag alltid till mina vänner om dem verkligen behöver prata med någon och dem inte finner någon vid sin sida att reflektera tankarna med, kan dem alltid ringa. Är det fel att säga så, just nu känns det så. För man själv inte kan bli nådd, så visserligen kan dem inte nå mig på mobilen, men man finns alltid i hemmet, men vad gör jag när jag väl inte är i hemmet och det verkligen är kris. Jag vill inte ens tänka tanken faktiskt, vill ju alltid finnas där och det kanske är för mkt ibland, men jag vill aldrig förlora dem jag håller kära på min sida, det är en sann sak jag tar vara på. Men kan nog aldrig finna kärleken på en längre sikt, man stänger sig själv och 
vet ej vad man ska ta sig till. Man typ blir helt darrig och blyg och vet ej vad man ska sig till, visst man kan verka hur söt som helst, som inget hellre finner den där värmande kärleken. Men ska dock finna modet till det. Det är aldrig försent att finna den riktiga kärleken i sitt liv, den man verkligen vill hålla fast till. Det är ju ej som i filmerna och böckernas värld, där allt sluter lyckligt när man bara har möts. Det sker mkt med det inre när man finner den, saknar det där pirret i kroppen, och känslan att bara vara i det blå. Det är nåt alla söker efter mer eller mindre, vissa finner den snabbt, men tycker verkligen synd om dem som lever och slutar sina liv helt i ensamhet. Omsluten av mörker utan värme och kärlek från en som man håller när och kär, för att man aldrig fann den, eller aldrig fann modet till att finna den där ute i vimlet av allt folk som söker kärleken. Man lever bara en gång och det ska man allt ta vara på, vare sig man har hoppet eller ej. Det kan verka dystert, men vem sa att livet var en enkel uppgift och match? //Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar