måndag 21 april 2008

positive perspective

Äntligen, nu visar dem vad dem verkligen går för. Man har vridit sig och våndats över varför topplaget djurgården har tappat så mycket spel och taktik som dem hade. Men nu har dem allt visat att dem kan, om dem bara får till spelet på plan. Där man tar vara på chanserna. Men även andra ting går ju bra, damlandslaget fick allt en bra OS-lottning, allt mycket bättre än VM. Det är verkligen bra, för dem slipper dem regerande mästarna Tyskland, visserligen har djurgården då Ariane Hingst och Nadine Angerer från just det stora mästarlaget. Men som sagt är det dags för nya tagen för både djurgården i damallsvenskan och vårat damlandslag. Vi vill allt igen inte se tårarna som vi fick ta del av i Kina förra gången det begav sig, och ett starkt lag det sägs det att vi har nu, men man vet aldrig. Men vi får allt hoppas på det bästa helt klart. Det är först när det är dags vi vet hur starka och tålmodiga vårat damlandslag är. Men som sagt finns det mycket att lägga sitt hopp, mycket mer än vi kan ana. Men orkar man det igentligen, det vet jag ej, men det får vi allt svar på augusti. Och det man nu får veta att det öppningsmatchen kommer bli mycket värre än vi anat. Ja,De skriker rätt ut. Spelarna kommer inte att kunna kommunicera och vi från sidan kommer inte kunna ha en dialog med spelarna. Det är allt så den kinesiska publiken utmärker sig, men om damerna våra går in med ett gott självförtroende och insikten att dem allt är bättre. Det är bara att hoppas på att det går vägen helt klart. Det kommer ju vara fullsatt och ett otroligt tryck på hela publiken runt omkring, det handlar ju om öppningsmatchen och att det är mot värdsnationen Kina så är saken nog klar över varför. Men ska nog inte lägga all energi på fotbollen, ena stunden går det bra, och den andra så svider det en aning. Men som man har andra drömmar och framtidsplaner att ta vara. Intresset för damfotboll är något jag hoppas troligtvis föra vidare, vem vet om det följer med i blodet. Vem vet vilket hopp man inger för alla tjejer som spelar där ute idag. Jag tror damlandslagets vinster och allt annat därtill framger ett stort hopp, och att det blir bättre med damfotbollens standard. Dem ska ju kunna leva på det dem verkligen brinner för, det är något vi alla vill. Men tyvärr är det inte så att vi alltid kan det. Vi får allt göra det bästa vi kan av det hela, och våra damer inom fotboll dem kämpar och visserligen kan man se att det ser mycket bättre ut för dem än förr. Men kan inte skarpt peka ut allt som blivit bättre just nu.


//Johanna

Inga kommentarer: