Varför ska vänner man håller så nära, alltid sluta med att vara så långt borta från en. Aldrig riktigt nära för att man ska kunna se dem i ögonen var dag och verkligen också kunna säga hur mkt dem betyder för en. Det är inte alltid så lätt, man har visserligen tappat många vänner, men det kommer alltid nya på vägen. Men vissa vill man aldrig tappa mer än man kan tro, det betyder så mkt för mig att jag ej kan försöka beskriva det för alla, inte ens mig själv på rak hand. Men så sant som en lärare en gång till mig sa, att när du väl studerar du finner du dem vännerna du alltid ska försöka hålla fast vid, det stämmer in på mig, dem jag har funnit när jag studerat och dem vill jag aldrig förlora. Men visserligen är nätet en plats att finna vänner för livet på. Det har jag också gjort, men även finner man alltid fiender, som man inget annat har avskytt när det var som mest hatfyllt. Men som sagt är nårra av dem idag dock vänner och inget mer för mig. Dem som är mina sanna vänne, dem minns man både med glädje över allt man har gjort tillsammans, men även med en viss tung saknad inombords över att dem inte finns där vid en sida, och att dem just nu ej kan bli nådda genom att bara slå en signal med min nu alltmer slitna mobilen. Vill ju hålla mitt löfte till mina vänner genom att alltid vara där och att dem alltid kan slå mig en signal, när dem vill prata med någon. Men som jag nu har påpekat ett tag nu funkar det sistnämnda inte ett dyft. Men det känns då dock som man glider undan, som jag också redan har sagt är ett visst löfte brutits för att min ekonomi ännu inte är stark nog för att klara det. Vill inget mer än att gymma, bara så att du vet det gumman, jag vill inget hellre just nu, jag har ju inte riktigt fått träna på ett år. Nåt jag verkligen inte vill göra om. //Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar