Damfotboll <3

Nu ska jag ta mig an att skriva lite oftare i min blogg, det blir ju alltid roligare. När mer folk läser det man skriver helt klart.
Man kanske ska försöka få sagt vad damfotboll är så betydelsefullt för mig, just mig. Och varför jag ser Victoria Svensson som min stora förebild inom sporten. Det kan ju inte alltid var en lätt att förstå, när man själv finner intresset så djupt för nåt, som en särkild sport, ett särkilt lag, en särkild person, det kan ju forsätta ett tag det där. Men som sagt ser jag damfotboll som nåt man kan utveckla, för det behövs och det gör det mer än vi allt nog kan se vid första anblicken. Sen ser jag ju då herrfotbollen som något där utvecklingstadiet länge är förbi, för det är det bara enligt mig dock bara att försöka förbättra det som redan finns, och försöka få så många spelare som möjligt till dem rikigt stora lagen där ute. Men känslan att se på damfotboll är även den genuin och den sammansvetsade känslan från spelarna, när man inom herrarnas fotboll bara spelar för att vinna. Det handla ju inte om att vinner eller försvinna, det finns alltid en väg tillbaka att ta. Det ska ju vara kul, för den känsla vill man inte tappa, jag säger med då att det ska vara kul att vara ett viss lags supporter. Glädjen över en vinst är fin att känna inombords, men en förlust svider alltid. Men innerst inne vet man att spelarna inte viker ned sig, att glöden för fotboll även finns för dem. Jag fann den glöden med Victoria Svensson allt som allt, lagkaptenen i både stolta Djurgården och damlandslaget. Henne har man skrivit till en antal gånger och hon svarar alltid lika trevligt, tack för boktipset till Stieg Larssons böcker Vickan, kan man ju allt säga. Men man har ju även fler förebilder som kommer sätta stor prägel våran damfotboll, Nilla Fischer, lagkaptenen och mittfältare i LdB tillsammmans med en annan som också sätter stor prägel på det hela, Therese Sjögran, som nyligen fyllde 31 år. Sen har vi ju anfallaren Lotta Schelin som stärker Kopparbergs FC Göteborg, allt som allt. Dem ser fotboll som nåt kul, som nåt dem verkligen vill göra. För dem kan inte göra det som herrarna på heltid, för dem finner inte sin ekonomi i det. För visserligen dem har jobb bakom sig också, så jag tycker helt klart dem kämpar mer tappert än våra herrar, som finner stabilitet med sin ekonomi i och med sin fotboll. För som sagt det finns mkt kvar att få till i damernas fotboll, men just nu tar dem en sak i taget. Det är nåt som ger det lilla extra.

//Johanna