Friends what they mean <3

Varför ska vänner man håller så nära, alltid sluta med att vara så långt borta från en. Aldrig riktigt nära för att man ska kunna se dem i ögonen var dag och verkligen också kunna säga hur mkt dem betyder för en. Det är inte alltid så lätt, man har visserligen tappat många vänner, men det kommer alltid nya på vägen. Men vissa vill man aldrig tappa mer än man kan tro, det betyder så mkt för mig att jag ej kan försöka beskriva det för alla, inte ens mig själv på rak hand. Men så sant som en lärare en gång till mig sa, att när du väl studerar du finner du dem vännerna du alltid ska försöka hålla fast vid, det stämmer in på mig, dem jag har funnit när jag studerat och dem vill jag aldrig förlora. Men visserligen är nätet en plats att finna vänner för livet på. Det har jag också gjort, men även finner man alltid fiender, som man inget annat har avskytt när det var som mest hatfyllt. Men som sagt är nårra av dem idag dock vänner och inget mer för mig. Dem som är mina sanna vänne, dem minns man både med glädje över allt man har gjort tillsammans, men även med en viss tung saknad inombords över att dem inte finns där vid en sida, och att dem just nu ej kan bli nådda genom att bara slå en signal med min nu alltmer slitna mobilen. Vill ju hålla mitt löfte till mina vänner genom att alltid vara där och att dem alltid kan slå mig en signal, när dem vill prata med någon. Men som jag nu har påpekat ett tag nu funkar det sistnämnda inte ett dyft. Men det känns då dock som man glider undan, som jag också redan har sagt är ett visst löfte brutits för att min ekonomi ännu inte är stark nog för att klara det. Vill inget mer än att gymma, bara så att du vet det gumman, jag vill inget hellre just nu, jag har ju inte riktigt fått träna på ett år. Nåt jag verkligen inte vill göra om.

//Johanna

disgust of myself, and the insight with LOVE.

Kan man känna sig ensam, missförstådd, orkeslös, Ful, Dum. Sanna mina ord, det kan man utan att riktigt igentligen göra det. Visst jag vet innerst inne att jag ser söt ut och ger en viss utstrålning, men det är inte något jag verkligen kan ta till mig att jag gör och ger. Men kan nån som jag verkligen finna kärleken, visst, men känns det rätt, det är nog allt ett annat kapitel. För jag vet om jag är fin, smart och allt annat där till för att finna den. Det är sant så. Men saker går emot en, det vet jag. För alla har ju rätt att finna den där värmen som kärlek avger, men det är inte alltid jag finner den. Känns ibland som om det är den känslan jag saknar, helt enkelt för dumt för att förstå. Men det är det som kommer ifrån min innersta känsla, men såklart söker jag den där geniuna värmen, men vet ej vart jag ska finns den. För jag vet ej hur den känns, jag minns den bara med avstånd. Det var allt ett tag sen nu, man fann den där kärleken med en annan part, men kärlek finns i alla slags bemärkelser och kan allt vara svår att få grepp på. Det vill jag allt inte ge mig an på rakt utan papper. Men det finns inga papper om hur kärlek ska te sig, där är mer en praktiskt sak, som man själv vet mer om när den väl träffar en. När man väl finner dem e man nog allt fast, och vill inte släppa taget om det som kan vara till en glädje, men även till besvikelse som kan vara det som sårar djupast. För hjärtat är allt djupare än nåt annat vi har, för djupet på det finner nog allt ingen ände. Är det inte sant, som man säger det till omgivningen. Att hjärtat är vägen till en person men är det nåt helt annat, det är med hjärtat vi finner kärleken. Men det kan allt ta tid och kraft från var och en, för kärleken är också en del av en djup kompromiss, om hur man ska ta vara på det som finns sinsemellan. Det kan var så stark, att man inte kan leva utan den andra vid en sida, det finns kärlek som även kan vara betygande men även den betydelsefull. Ja, kärlek finns för alla, sin nästa, barn, djur, nåt som även ligger en nära till hjärtat. Jag som fann en del av min kärlek för damfotboll. Men även har jag kärlek för mina vänner, vet ej vad jag hade varit utan dem, här i mitt liv.

//Johanna

Damfotboll <3

Nu ska jag ta mig an att skriva lite oftare i min blogg, det blir ju alltid roligare. När mer folk läser det man skriver helt klart.
Man kanske ska försöka få sagt vad damfotboll är så betydelsefullt för mig, just mig. Och varför jag ser Victoria Svensson som min stora förebild inom sporten. Det kan ju inte alltid var en lätt att förstå, när man själv finner intresset så djupt för nåt, som en särkild sport, ett särkilt lag, en särkild person, det kan ju forsätta ett tag det där. Men som sagt ser jag damfotboll som nåt man kan utveckla, för det behövs och det gör det mer än vi allt nog kan se vid första anblicken. Sen ser jag ju då herrfotbollen som något där utvecklingstadiet länge är förbi, för det är det bara enligt mig dock bara att försöka förbättra det som redan finns, och försöka få så många spelare som möjligt till dem rikigt stora lagen där ute. Men känslan att se på damfotboll är även den genuin och den sammansvetsade känslan från spelarna, när man inom herrarnas fotboll bara spelar för att vinna. Det handla ju inte om att vinner eller försvinna, det finns alltid en väg tillbaka att ta. Det ska ju vara kul, för den känsla vill man inte tappa, jag säger med då att det ska vara kul att vara ett viss lags supporter. Glädjen över en vinst är fin att känna inombords, men en förlust svider alltid. Men innerst inne vet man att spelarna inte viker ned sig, att glöden för fotboll även finns för dem. Jag fann den glöden med Victoria Svensson allt som allt, lagkaptenen i både stolta Djurgården och damlandslaget. Henne har man skrivit till en antal gånger och hon svarar alltid lika trevligt, tack för boktipset till Stieg Larssons böcker Vickan, kan man ju allt säga. Men man har ju även fler förebilder som kommer sätta stor prägel våran damfotboll, Nilla Fischer, lagkaptenen och mittfältare i LdB tillsammmans med en annan som också sätter stor prägel på det hela, Therese Sjögran, som nyligen fyllde 31 år. Sen har vi ju anfallaren Lotta Schelin som stärker Kopparbergs FC Göteborg, allt som allt. Dem ser fotboll som nåt kul, som nåt dem verkligen vill göra. För dem kan inte göra det som herrarna på heltid, för dem finner inte sin ekonomi i det. För visserligen dem har jobb bakom sig också, så jag tycker helt klart dem kämpar mer tappert än våra herrar, som finner stabilitet med sin ekonomi i och med sin fotboll. För som sagt det finns mkt kvar att få till i damernas fotboll, men just nu tar dem en sak i taget. Det är nåt som ger det lilla extra.

//Johanna

Slutspel eller Mästerskapserie or what?

Nu har man allt åter igen fått nog över att alltid se samma resultat i damallsvenskan, kan dock också säga att jag ej är helt ensam. För nu har landslagsstjärnorna våra tröttnat på alla dessa ojämna matcher, det är nu dem vill se en förändring. Antingen genom att tillföra ett slutspel eller en mästerskapserie, men på rak hand vet vi nu att förbundet säger nej. För Umeå har nu slagit AIK, borta i premiären, och inledde matchen mot sitt fjärde raka mästerskapsguld. Bakom Umeå IK, gör som sagt fyra lag upp om platserna 2-5, Ldb, Djurgården, Linköping och Göteborg. Så tror de flesta om årets säsong och så har det i princip sett ut de senaste tre åren. Damallsvenskan är allt mer förutsägbar och ojämn menar landslagsstjärnorna som nu vill införa slutspel eller mästerskapserie, eller i varje fall ha färre lag i damallsvenskan. Det säger ju desto mer när man inser att 15 av 21 vill ha en förändring av något av dem ovanstående, och 13 av dem vill säger ja till slutspel (företrädsvis med fyra lag). Victoria Svensson: Ja, eller en mästerskapsserie eller minska antalet lag.
– Det blir fler attraktiva matcher och lagen bakom serieledarna skulle ha mer att spela för. Som det är nu så är det i princip kört om du förlorar en match, säger Linköpings Caroline Seger. Victoria Svensson var med när slutspel testades 1998 och 1999. – Jag vill ha en jämnare serie. Kanske en mästerskapsserie där de bästa får mötas fler gånger, säger djurgårdaren. Bara fyra spelare tycker att det är bra som det är. Och det tycker förbundet också. Det tycker jag med. Det kan man alltid diskutera. Men så är det i nästan varje liga – tre, fyra lag som är bättre än de andra. Och dessutom blir det tajtare för varje år. Det är nog sant, men det går nog inte att göra denna förändring nu, för det är ett Olympiskt år, det är nog inte så lägligt då med ett slutspel, när vi har våra spelare att se och heja fram borta i Kina. För man kan nog allt inte lägga mkt tid till förändring till årets säsong, den är visserligen redan förutsägbar. Med att det kommer ett bli ännu en vinst för Umeå IK. Men sen vill jag allt troligtvis med andra se en förändring. Men det är bara att vänta och se om förbundet går med på det hela, för man verkligen testa och se om det ska bli ett fast beslut att åter föra in det igen, elle ska man göra det till fler matcher, som det faktiskt är en stor skillnad mellan herr & damallsvenskan?

//Johanna

I Felt Love Within Music :D

Vissa artister, sångare, sångerskor, musikanter kan fånga in i ens utstrålning som bara dem kan ge, en av dem för mig har alltid varit Celine Dion, men nu har hon allt konkurrens. Tro mig, men Taylor Swift, blott 18 år gammal, fångat mig i sin utstrålning. Hon har allt, utstrålning, känsla, och dessutom har hon ju rösten. Det kan man inte förneka, det samma sa man ju om Celine Dion då hon blott 12 år gammal sjöng sig in i folks hjärtan. Men när hon som 28 år, 1997 sjöng sig in all världens folks hjärtan, med låten My Heart Will go on. Så räckte det från Taylor Swift med låten, Stay Beautiful. Helt magnifikt, det är mitt enda ord. Ja, det kan nog också påpekas att dem båda ej sjunger inom samma schanger, Celine sjunger ju då allt mesta dels ballader, men har nu kommit in på rockfronten, medans Taylor Swift som allt sjunger Country. Jag kan bara inte sluta lyssna på ingendera av dem två, dem helt magnifika, utstrålning i form av musiken når mig allt i hjärtat, det känns som en massa lovord, men jag har allt funnit min musik, det perfekta är allt att Taylor Swift ska släppa ännu ett album till hösten, så det kommer ju allt bara rulla på, denna gången får hon allt backup av John Rich och Colbie Caillat. Men även finns det musik, som inte alltid faller en i smaken, men sångaren ser helt otrolig ut, inte många kan ju ha missat Brendon Urie, han e ju en manlig gud, för dem kvinnliga finner jag alltid. Men även jag tog miste att han idag fyllde 21 år, Happy Birthday to You. Så nu får man allt längta efter nåt igen, det sker inte så ofta. Jag är glad att musik inte är som kläder, för det hatar jag, finns ju inget i min storlek, herregud, man känner sig bara större och dummare, för att man inte följer idealet, men vem fan orkar göra det. Jag gör det inte, för jag kan inte träna, även om jag vill. Jag e fan less, men inte på musiken ta gud för det. Även om jag innerst inne inte tror att han finns, utan att han ska vara nåt annat än det som vi ser som folk kan få tro på, jag innerst inne kan bara tro på det om jag får se det. Med mina egna blida ögon, det är så sant så. Kan ju inte tro på nåt utan att själva ana att det är sanningsenligt, det är så sant så. Men visst det finns mkt att tro på och att inte tro på, och det är allt upp till var och en. Men som sagt det finns mkt att säga om dessa ting, men inte finner man alltid ord på det.

//Johanna

Come On Girls!

Nu har ju damfotbollen tagit fart åter igen, först så har ju supercup finalen varit. Inget vidare igentligen tro mig, Umeå tog en seger med hela 3 - 0 mot djurgården. Men djurgården verkade inte helt ta sig till vickans rop, på att få hela laget att vakna. Det gjorde dem kanske visserligen, men det var redan försent. Så nu tror man ej att djurgården kommer att vara tvåan i damallsvenskan som förra året, men vem vet. Lite krafttag från laget som har en hel del nya spelare, och några skador som visserligen nu e på väg tillbaka. Men även har dem ju dock den bästa värvningen, men det kanske inte är allt, det kanske krävs nåt mer, för att man vet aldrig. Men att Umeå vinner mesta dels dem har ett bra starkt lag, men dem har ju även Marta, jag som allt tror Marta kommer vara med i proffsligan som troligtvis tar fart, i USA. Det är nog inte överraskning att det kan vara fallet, för det tror jag allt att det blir. Men jag hoppas allt på ett bättre spel från djurgårdens damer, Vakna Tjejer!

Alltså ni vinner inte bara för att ni har djurgårdströjan på er, Kom igen!

Sen blir det ingen DIF tröja för min del, lägger hellre pengarna på en ny mobil. För den man har, den är allt utsliten. Helt klart verkar det tufft att vara i min närkontakt var dag, när jag haft den i drygt tre år tror jag om jag minns rätt, men så sant dags för en Sony Ericsson k850i, det är något jag verkligen ser framemot, när det nu sker. För det är allt på tiden.

//Johanna

Support The Team

Man har bara förträngt att skriva några rader här igen, men nu är jag här igen som sagt.
Innerst inne har jag en känsla att damfotboll, är underkastat, ja det tycker jag att det är en aning faktiskt. Det ser ni ju, allsvenskan är till för herrarna, medans det bara ska vara damallsvenskan. För damerna helt enkelt så varför inte döpa om det båda till herrallsvenskan & damallsvenskan? Man har nu sett damfotboll live, det är verkligen en annan känsla bakom det hela, än att se det från soffkanten. Ja, men så liten kanske jag inte är, men man kan ju inte sitta still om det nu med allt blir ett mål. Vem kan det i fotboll igentligen, men männens fotboll har mkt central verkan. Om man nu snackar bara fotboll, då är det männens fotboll det talas om. Damerna nämns bara under rubriken damfotboll, är det verkligen det ska vara så segrareat inom fotboll. Vi har ju helt olika bås, att invänta match och träning. Djurgårdens damer har ju inte ens sina lokaler i ett riktigt hus, det är i barracker, finns det fler lag som har det så, varför måste man inte ha bättre standard. Men som sagt så dåligt har ju djurgårdens damer det inte,dem är ju rätt så tätt bakom Umeå för det mesta, det e inte många lag som är det helt enkelt. Men det sker mkt inom damfotbollen nu, när det är försäsong. Lite nya spelare och nårra som inte ska vara med alls.Elaine drog på sig en allvarlig knäskada när jag såg henne i LdB cup. Och sen har vi Christiane som allt nog visar sig vara klar för Linköping FC. Det är inte illa för djurgården har ju Nadine Angerer, hon som höll nollan för Tyskland under hela VM i Kina, som var ett mindre lyckat vm för damerna. Men som sagt nu tar vi nya tag, för den nya kommande säsongen. Även för mig som en trogen supporter. Men även har skadade spelare kommit tillbax, Caroline Jönsson måste allt vara på gång snart, men Josefin Öqvist är allt tillbaka efter sin kamp med sin knäskada. Det är ju allt bra det ju, för då får vi allt se nya tag i damallsvenskan, för vi glömmer aldrig hennes mål i VM i USA 2003, där Sveriges damlandslag tog sitt silver, mkt bättre än detta VM kan man lugnt säga. För nu kommer det helt nya friska tag för oss alla att se i damallsvenskan.

//Johanna