Uppsala/Stockholm!

Då är man hemma igen efter en helg i uppsala, vägen dit var allt seg. Då blev tåget dit hela 30 minuter försenat, ingen höjdare. Men ska inte klaga, kom fram iallfall. Dock blev det sent. Lördagen tillbringades i Uppsala, tyckte inte det var mycket att se där. Sen på söndagen var det dags för Titanic Museet, vilket jag tyckte var en mycket bra utställning, blev mycket betagen, och det var en gripande dokumentation. Sen efter det blev det grönan, men mycket mindre än vad som var tänkt, men tycker inte det var värt mina pengar. Liseberg är mycket bättre, mycket mer yta och mycket mer nöjen, och så är det ju goa göteborg med. Ja, trivs bättre i den staden. Men som sagt missade man även en match inom damfotbollen då, det var ju matchen mellan Sverige och Italien, vilket sverige vann med 2-0 tack vare, Schelin och Asllani. Nu ska vi bara vinna dagens match mot England, som dock spelar ett ganska fult spel. Men tror i övrigt det kan bli en riktigt bra match. Om vi vinner den så möter vi Norge eller danmark, och efter något av dem lagen kan det bli fruktade tyskland. Men man vet aldrig hur det hela slutar, man vill inte att resan för sveriges damer ska ta slut alltför fort, man har ju resan i OS, i bakminnet. Då det inte gick något vidare för vårat damlag, men då var det för många skador, som gjorde så mycket gick i baklås. Nu hoppas vi på det bättre. Hoppet är det sista som lämnar en. Precis detsamma är det sista handlar även om hoppet för mycket mer. Hoppet om att finna någon, man har lite extra kär, en egen liten familjehörna, eller hur man ska säga. Någon annan än familjen man har haft brevid sig sen barn, någon man delar det där hårda vuxenlivet med, i dem tuffa nedgångar och ljuvliga uppgångar, livet är nog som en hemsk bergodalbana, iallfall inte en av dem snälla. För ibland kan det allt bli tufft, det är nog tuffare idag än var det var förr i och med att vara ung i världen.

//Maria <3