Time moves on!

Oj, tiden har allt bara försvunnit, har undvikit bloggen, eftersom jag inte vetat om jag ska ha den kvar eller ej. Jag vet ej vilket beslut jag kommit fram till, igentligen inget alls om jag ska vara ärlig. Livet leker just nu, för mig visserligen. Finns en som gillar mig lite mer än andra, det är gulligt. Sen försöker jag dock lägga all energi på mina studier just nu, ska studera på värnamo folkhögskola. Ska alltså studera upp den högskolebehörighet som jag saknar, vill verkligen studera till förskolefröken. Brinner för barns utveckling, och att vara dem nära och se dem utvecklas, och var en del av barnens utveckling är något extra. Trivs man inte med det, så kan man inte förstå min känsla, men dem som vet förstår! För bättre än så kan jag inte förklara eller sammanfatta. Kanske ska använda bloggen som en sida där man kan följa min resa mot högskolan, och min träning som ibland går åt skogen och som ibland går som en räls. Det blir oftast en lång runda varje vecka på sju km, sen blir resten kortare fast jag igentligen inte vill. Men i början var det ju inte ens en km man klarade av, så det går allt framåt. Har fastnat i löpträsket, och trivs där!
Sannerligen, har testat simning, men det var sannerligen inte något för mig, har testat promenader, det kan vara trevligt, men är för mig inte en sann träningsform. Är ju fixerad vid min vikt och hur jag ser ut, och kan helt enkelt inte hjälpa det, ibland trivs jag med det. Det har fått mig att gå ned 15 kg, ingen ska hindra mig vid min fixering, Men det finns ju killar som backar, men då är dem inte dem rätta för mig,. Och det gör mig ännu mer irriterad när killar säger att alla tjejer är kroppsfixerade, vilket är långt från sant. Det finns dem som är mer än nöjda över hur dem ser ut, men jag hade då bara blivit avundsjuk över dem, så var det med den saken. Kommer väl aldrig bli nöjd, är det nackdelen att vara fixerad?
Det kanske det, eller inte? Jag bär inte svaret med mig, men det är väl en lång vandring för att finna den. Om man ens är redo att finna den, tar ju inte åt mig att folk säger att jag borde vara nöjd, när jag inte kan det.
Men finns ju en massa andra saker att jubla över, min älskade kusin Jessika, fyllde precis 20 år och kort efter det kom hon in på högskolan! <3

//Maria <3

Sweet!

Idag blev det en långpromenad, i all hast. Men bra var det. För hitta min nya löparrunda, nu kommer jag längre från hemmet, är inte lika lätt att vända, är en runda man måste göra klart. Det är något jag verkligen behöver. Men sen blev det ett kort besök till dagiset, dem gamla kollegorna, dock var inte alla där men en del, sen fick man glada nyheter där ifrån. Dem tar vi inte här ännu, måste höra det från annat håll, för att få det bekräftat. Men en sak måste jag förmedla till omvärlden, att jag är så glad för min kusin Jessika, idag fick hon en lägenhet! En bra etta i skene! Grattis darling <3>

//Maria <3

Millenium!

Ikväll får man inte missa att se början på den kompletta millenium historien. Jag läste böckerna, såg filmerna, men saknade ändå så mycket. Men hade förståelsen att mycket skulle vara borta, men inte att det just skulle bli min absolut bästa sidor i boken, där jag läste mer ingående av spänning och intrig. Så man får sannerligen inte missa det. Men som sagt har en enormt seg dag, känns som jag redan nu vill bädda ned mig i sängen och sova, vakna utvilad och pigg nästa dag, ta mig en springarunda, så man får in tempot. Kommer ju ingen vart genom att bara säga att jag ska göra det? Nej, det här går alls inget vidare. Jag kommer sannerligen ingen vart, det är en sak som går mig på nerverna, en gammal bekant som ignorera en, fast hon gav mig glädje, och även att hon var min lärare, men verkar som det bara var det hon var. Att man sade saker i förtroende är bara en något hon inte bryr sig om? Nej, nu får denna dagen rulla på lite, så millenium börjar, är ju allt något att se. Har även sätt Alice i Underlandet idag, en bra film! Helt klart sevärd!

//Maria <3

Life And Training!

Nu börjar motivationen komma åter till mitt sinne, den har varit halvt där. Den har inte velat visa den sida jag så länge eftersträvat, vill att den ska finns där till fullo. Alltid bra att ha en motivation, man har ett mål, man har en strävan. Men man deppar ihop en aning som en gammal potatissäck, när det bara inte går på rälsen, utan bara spårar ur. Fast är väl ganska van, vid att vara besviken, med att det bara spårar ur. Livet och dem vägar man tar efter sina val, dem har ibland väldigt skarpa svängar, då menar jag ibland lite väl skarpa för att inte köra ur. Där kan inte ens ett körkort hjälpa, för det handlar om inre styrka. När det handlar om min styrka inför träning, är jag inte särkilt stark när det går åt skogen, det gick så bra tills, ja. Det som inte skulle få ske, skedde. Min älskade farmor tid var kommen, min tid med henne vid min sida tog ett abrupt slut. Det är känslor man aldrig trodde man hade inombords som kommer fram, som man aldrig trodde man hade inom sig. Då måste man vara stark, och bara gå vidare, så nu ska jag gå vidare med min träning, ska nu sakta men säkert börja bygga upp mitt tempo, och sen löser det sig, inte sant Johan?

//Maria

Motivation :/

Måste hitta motivationen som jag behöver att ge mig ut och springa, den finns där inte just nu. Den är bortsprungen, vilsen, förlorad, jag vet ej. Känner mig bara disorienterad, känner inte det där suget, jag vill verkligen springa. Men hittar inte det där lilla extra som ska göra så jag orkar med rundan, det där egna peppandet, andra peppar en såklart. Men den egna kryddan till att orka ha viljan med sig i bagaget saknas.

Jag har alla löpartillbehör, har haft gnistan, men hur ska jag finna den åter, hur ska jag finna viljan, att ge mig ut i alla väder, bra som dåliga?

//Maria

Reading, Read!

Min läsarperiod håller i sig, och det är bäst att den gör det ett tag till. Har ett antal böcker jag vill och ska läsa, det bara är så. Först ut var Barack Obamas omtalade bok, min far hade en dröm, och den var slut på två veckor eller något sånär. Den var verkligen bra, kan bara säga att om den mannen inte vore president, kan han vara författare! Nu är jag inne i Stephen E. Ambrose, eller mer i boken han skrev som blev en grym miniserie. Band Of Brothers, den är riktigt bra, men hoppas det blir steget bättre på engelska, efter ska man läsa Winds Of War och även War Of Remembrance, grymma serier för övrigt. Men har även frankenstein, Faust, som väntar på att bli lästa. Jag har fullt upp, jag vet, men inte varje kväll man orkar öppna böckerna och läsa. Vill även påpeka, eftersom jag inte är så förtjust i vinter OS, så är jag glad över att det går så bra för just sverige i skidor, jag är nog inte ensam! Men vill att allt ska vara som vanligt igen, inget andra avenyn ju! ^^

//Maria <3

Mummo, Missed and Loved forever!

Idag var det Mummos begravning, smärtsamt men en del av livets gång. I mitt hjärta är du odödlig, där har du alltid en plats, oavsatt vilka vägar i livet jag tar, och vilka konsekvenser dem får i mitt liv. Allt du gav till oss finns inom oss, för alltid, utan tvekan.

Eeva Sofia Ohvo, den bästa och enda farmor jag någonsin haft, har aldrig kunnat haft någon bättre, saknar ditt leende, saknar ditt skratt. Jag saknar allt från dig, varje dag blir en ny för ett nytt liv, en nytt liv utan dig, vid en sida. Där man kan se dig, men vi vet nu att du finns vid våran sida varje dag, ovanför oss. En bit av mitt hjärta är i himlen, bland stjärnorna och bortom rymdens mystik. Vi älskade dig när du levde, och vi kommer alltid älska dig i all oändlighet! Även om det tar emot, även om det motvinden piskar oss, så kämpar vi vidare. I med och i motgång. Det är kärlek, och denna finns där, det är nu vi som är kvar har varandra, vi vet att vi är en del av mummo och hon är en del av oss!

//Maria (L)