Heartbroken?

Ja, jag sitter ensam och tänker när jag inte kan sova, så tänker på jag på mig själv markant. Ja, lite egoistiskt kan det allt verka. Men alla vi alla väl och det vill jag med, se vad andra behöver hjälp med, och tro det eller ej, jag kan lätt glömma bort mig mitt i hettans dimma. Ja, som sagt har jag enligt mina egna känslor förspillt tre år av mina studier på Individuella linjen, ja när jag väl tagit studenten. Så kunde jag inte ta språnget ut i livet som alla andra, jag lämnade skolan tomhänt. Ja, det var så det kändes att lämna skolan bakom sig och försöka ta sig vidare, hoppet var som uppslukat ur mitt innanmäte. Jag kände mig tom och gör det än idag, men när jag slutade gymnasiet var det bara en varm lycka inom mig, orden att jag överlevde ser jag virvla förbi i min näthinna. Ja, det var inte den bästa tiden i mitt liv, en mening var dag som sårade och dem glömmer man aldrig. Känns som om man blev förrådd, av min det som skulle vara min egen klass och hela skolan. Ja det var min känsla, vem kan hjälpa att man då hade problem med vikten, det var det som var mest pinsamt med att ha epilepsi. Att man var fet och blev kallad det var dag man satte sin fot i skolans kala korridor. Ja, fasan stärkte mig, men det var ofta jag fick sitta ensam i timmar och bara stirra in en väg och vänta på att lektion som skänkte en liten trygghet skulle ta sin början. Det var en trygghet, men det var ofta man kände sig dum där med. Det var tysta och mörka blickar riktade mot mig. Jag var som en svart skamfläck i varje klassrum vi var i. Jag passade inte in tillsammans med dem. Jag har återfunnit en del, men nu ser jag dem bara som levande varelser, människor och egna individer. Med egna liv, men jag vet vad dem har gjort mot mig, dem lät mig bära en tyngd dem inte kan förstå. Dem fick mig av avsky att prata med folk för jag fick känsla att bli sedd som dum. Men nu vet jag att jag är en egen individ även jag som är här och ska skapa mitt egna liv, och visst vi kan ha fördomar, åsikter om allt häromkring och även om olika personers handlande. Dem var ju bara ungdomar, men kan även idag bli sky förbannad över vuxnas beteende och en viss person har en hel del att förklara för mig och några till, från sitt eget samvete. Då menar jag helt klart en hel del!

//Maria