måndag 28 juli 2008

proud <3

Jag kan inte vara mer stolt över mina förebilder än vad jag redan är, jag har valt dem med eftertanke. Dem ska visa dem sidor man själv vill söka efter, dem ska visa modet man söker efter, dem ska visa vem man kan bli om man kämpar och slår sig fram i livet. Ja, Vickan visade mig att man kan bli sedd för personen man är, även om man har dolt något, som ändå alla visste om. Även om jag inte riktigt döljer något helt enkelt. Utan blev stolt när Victoria Svensson berätta öppet om sin sexuella läggning, om kärleken till sin fru, vars namn jag vet, men inte skriver här, med respekt och aktning för hennes privatliv. Ja, även om kärleken att vara mamma till lilla Moa, även om det var hennes fru som födde barnet, det var ett givet val sa hon i intervjun som visade hur fin Victoria är och vem hon är innerst inne. Hon kände sig redo att komma ur det skalet, inte blir hon sämre inom fotboll efter det här. Nej, enligt mig här nu mycket bättre, hon tar ju med sig glädjen hon finner med sin familj till fotbollsplanen sen sprudlar det till i Vickan och mål blir det. Självklart, har ju Vickans fru även sysslat med fotboll ska bli spännande att se vad lilla Moa vill göra, men enligt Vickan vill hon inte se henne sitta allt för ofta framför datorn. Även om det är ett stort problem bland våra ungdomar, dem rör sig för lite, jag själv längtar tills jag ska till gymmet igen! Jag är även stolt att jag har en viss Petra som en förebild, för hon är ärlig ut till fingerspetsarna, om du frågar henne något och vill ha ett svar, räkna med att hon utrycker sanningens ord. Och det är dem som kan svida, men det är dem som man verkligen vill höra. Och hon har givit mycket av dem sanningsenliga orden, och dem bär jag med mig än idag. Sen har jag Mona, att finna en lärare så lik en själv är svårt. Ja, finns det mycket man kan beskriva där med ord. Nu ska man finna kraften åter efter den långa semester resan till Finland, och vem var det som sa att en semester alltid är en semester, man är ju allt sliten när man väl kommer hem. Jag ska ha mig en vila hemma, bara ha det gött och åka korta rundor, en lång resa nu tackar jag helst nej till. Ja, det gör jag sannerligen faktiskt. Men det finns saker jag även saknar och det var mötet med vänner, bekanta, släktingar. Ja, mötet med en viss Felicia, och ha henne i min famn. En liten hjälplös varelse med en tuff start i livet blott två månader gammal, bara några dagar äldre än lilla Moa. Jag längtar tills jag får träffa henne igen, eller så är det att jag känner saknaden efter ett eget litet barn, för det kändes tomt när den lilla familjen hade åkt hem. En vacker dag vill jag allt bli en mamma och två barn är alldeles lagom. <3

//Maria

2 kommentarer:

Anonym sa...

Mycket fint skrivet <3

Anonym sa...

Jaa, jag tycker också det var jättefint skrivet. Och jag tycker även jättemycket om bilden som du har på sidan där bollen har fastnat uppe i ett träd :-)