Yes?

Ja,du vilket namn ska du bära fram tills dina sista dagar? Den tanken finns där för mig, djupt inne. Jag vet att Maria är det namnet jag först tänker på när jag ser mig själv, men vill nog allt se om jag kunde var en annan person med ett annat namn. Det blev inte mycket skillnad, jag är densamma. Jag är Maria och ingen aning, Johanna, det namnet kommer därefter, det kommer ju alltid att vara med mig med. Men kanske inte som mitt tilltalsnamn, men tror nog att det är ett av namnen jag har i förval om jag får barn i framtiden, sen är Moa ett fint namn med. Men ibland tar man ett galet steg för att göra livet lite roligare än vad det verkligen yttrar sig till att vara. För visst det är inte enkelt, men inte ska man ligga på golvet och kräva omvårdnad, jag vill nog på något vis utbilda mig och jobba med dem som har ett funktionshinder, så att dem finna tryggheten med ett jobb, ett eget boende, och en bra fritid. Men jag vet ej riktigt just nu för att jag har fastnat och vet ej om jag kommer ur denna gropen, men på något vänster vet jag att jag inte ska ge mig, bara för att jag har den dröm ska inte andra rasera den för mig!

//Johanna eller Maria

Scream!

Nu vet man hur hösten ser ut och jag vill ju bara skrika ut för att det sket sig, men fanken med. Ska söka igen, jag ska gå där en vacker, dag jag ska ha min behörighet. Jag ska lämna detta stället bakom mig, med alla dess minnen och mycket mer. Jag blev helt klart inte antagen till katrineberg, men nu har hela hösten på mig att jobba fast ekonomin så man har råd med det hela, för det är allt inte så billigt. Sen samtidigt höra att man inte ska söka, men det känns inte som det är jag då. Jag vill ha mer valmöjligheter, utvecklas mer, än vad jag gör utan helt klart. Jag vill visa vad jag kan och jag vill studera. Men får nu ta det om ett år, och skam den som ger sig. Det kvittar ju vilka betyg du har innan du söker, du är ju där för att finna dem. Men är jag menad till att finna dem, det verkar inte som det just nu, nästa höst då är det dags att bege sig av till katrineberg, om det går, men annars får man väl ge sig. Man får väl försöka hitta ett jobb i en annan trakt, och sen flytta därefter. För bo kvar här det vill jag inte heller göra som sagt. Jag vill bort från staden och vissa folk som inte förstår!

//Johanna

Tensed!

Jag är spänd ända ut i fingerspetsarna, och nervositet över vad som ska ske är stor. Vad sker till hösten, blir det en tid åter igen för mig på katrineberg? Man känner sig ju lite misslyckade inombords när man har en dröm men inte blir utvald och får stå vid sidan och se den passera en. Det är en känsla jag inte vill ta vid, jag vet att den är hemsk och just nu är den väldigt nära. Jag vet vad jag vill, en liten sak ska inte hindra mig, men folkhögskola passar mig, högskola gör det inte. Jag vill ju inte stressa fram det hela, vill ta en dag i taget. Men kan inte göra det förrän jag vet vad som ska ske när sommaren avtar. När värmen närmar sig hösten kyla, visserligen ska man inte tänka på det nu, men jag måste. Det är något som kommer finnas där tills jag finner mitt svar, jag vill läsa allmän, jag vill verkligen. Och jag behöver det, för jag vet det och ja så enkelt är det. Det är det jag vill av egen vilja, jag vill möta folket som finns där, jag vill finna mina betyg, jag vill möta nya vänner, jag vill möta en ny värld. Miljön är ju välbekant, men inte dem nya ansiktena samlat med dem gamla, som ger en trygghet, vill ju inte att allt ska vara nytt i en rasande takt. Jag vill ju möta miljön åter och åter igen, jag är helt enkelt kär i den. Vem kan inte älska Halland, en av dem finaste vyerna vi har att se i Sverige, där havet möts i halmstad och Falkenberg, dem städerna som fångade mig i sin charm. Men alla tycker inte dem hade det, men jag instisterar dem har det. En glöd av sommargäster helt klart, men halmstad är fint på sommaren och likaväl Falkenberg, men allra bäst är det när sommargästarna lämnat trakterna och begett sig hemåt.

//Maria

No Aptit!

Ja, jag vill veta hur min höst ska se ut, vad den ska ge till mig och vad jag ska ge tillbaka. Men just nu vet jag fanken ingenting. Jag sitter nålad och aptiten är som bortblåst, låt mig få känna lycka. Som sagt jag är på helspänn. Men den har inte funnit mig än, vill ju bara får studera, låt mig få komma in på Katrineberg. Det är där mina tankar cirkulerar, runt, runt i mina tankar, som aldrig tar slut. Man har en plan, men ska den gå i stöpet nu. Det känns som om man inte ska få ha en plan, där man ska leva utan. Men man kommer ingenvart varken med eller utan, man måste ha en grund att gå på. Det känns som om det mesta just nu är lagt på is, då menar jag hal is. Vad ska jag göra med livsplanen om det nu går av stöpet, ska jag stoppa ned huvudet under sanden. Eller ska man vinka med den vita flaggan sin och utropa med hes röst - I Surrender! Nej, nu får jag sluta tänka så här. Men intyga kan jag att aptiten mitt i all ångest över vad som kommer är någon annanstans. Jag vet vad jag vill, men vad gör jag om det inte blir så. Vill ju få kunna studera mig till dem betygen jag inte har.

//Johanna

Alone!

Just nu får jag inte in ordet Kärlek, jag vet inte hur jag ska få bukt med det stora i livet. Just nu känns det hopplöst, ska jag vara ensam och barnlös! Eller är jag för ung för att ens tänka tanken. Nämen att jag har dem tankarna jag är ju bara 21, iallafall 22 om en vecka. Men jag kan inte undgå dem dem finns där så fort man hör talas om det stora fenomenet. Jag vill ju även jag finna den och ta del av den, men kan jag det? Man hör hela tiden att det finns någon för oss alla där ute, gör det verkligen det. Finns det en svensk man där ute för mig, som tar mig för den jag är och jag gör detsamma. Just nu känns det hopplöst. Jag pratar med killar, men det verkar som om sex är ett stort tankecentrum för en del, men jag är inte ute efter bara det. Det kommer, men jag vill finna kärlek. Nu verkar man allt djup, men det är nog den man är menad med att finna och sig själv. Kärlek finns där ute, men är otroligt svår att finna. Jag har drömmar med mitt liv, båda vad jag vill göra med och hur jag vill dela det. Jag ser mig själv vänta på kärleken vid den vita stenkyrkan i en vit skimrande klänning, och en vit slöja som smeker min nacke, men kan det verkligen bli verklighet. Att få se mig själv där, med en tår av lycka i ögonvrån. Av att även jag har tagit del av kärleken. Mina vänner sitter ju redan med sina respektive, men vad gör jag, som vimlar runt ensam i mörkret. Ska inte jag på tur finna någon att dela min sida med, att finna och ge tröst och omtanke med. Det är ju både att ge och ta, men jag är inte en som vill sitta där på ålderdomshemmet och tänka på mitt liv som singel, det borde ju verka dumt. Jag sitter här med mina skrimrande blåa ögon och ser ut i ensamheten. Är det ingen där ute som vill finnas där för mig och som låter mig finnas där för honom. Någon som vill dela med sig av sin dyrbara tid i livet?

//Maria

Out of the game ....

Ja, det blev inget guld för vårat herrlandslag i EM i Alperna. Det blev inte ens en kvartsfinal, det blev abrupt slut matchen mot Ryssland, som dem var tvungna att vinna. Och där vi hade kunnat gå vidare med lika. Men dem körde över oss med hela 2-0, man ville tillslut inte se matchen mer, det blev på något vis pinsamt. Dem hade spelat ett hyvsat bra EM fram tillls nu, då dem ej tog till vara på någonting verkar det som. Det blev ingen fotboll av det, vad var Zlatan, Svensson och ljungberg och alla dem andra. Nu är dem visserligen besvikna på förbundskaptenen Lagerbäck, men han gjorde ju bara sitt bästa. Det är alltid dem man klandrar allt på, visserligen kan även jag utpekad, klandra mig på Dennerby när det går lite bakåt i utvecklingen för damerna. Men som sagt alla har vi inte bra dagar, dem dåliga måste ta sin plats dem med. Annars hade det nog varit tok på för lätt för oss alla att ta oss fram i livet. Som sagt det är kul när det går bra i fotboll, men det är inget vidare när dem förlorar. Det är inte ens kul att förlora själv, jag vet hur det känns och det svider. Men en vinst är aldrig fel. Minns när vi vann hela tröstcupen på katrineberg, vilken glädje. Men som sagt man ska sprida glädjen med laget, och även där har lagkaptenen en viktigt roll, Victoria Svensson gör det galant, Fredrik Ljungberg lika så även om det blev några hårda ord under matchens gång. Men som även jag har fått förmedla den rollen, det var mäktigt att vara lagkapten, men som sagt det är bara ännu en viktig roll på den du redan har med positionen. Alla positioner är viktiga i ett lag, det är ju det som bygger samman allt till ett lag, det handlar ju om världens största lagsport.

//Johanna

Worldplayer?

Hur utser man en världsspelare? Är det bara genom att se vad spelaren kan utföra på planen, i hettans timma. Ja, i så fall kanske Marta har det där extra men även ska man ju kunna locka ungdomar och unga tjejer till damfotboll, men när man ser Marta få ett rött kort i den senaste matchen för Umeå IK så började jag tänka till. Är hon kanske rent ut sagt, tekniskt bra fotbollspelare på damsidan. Men ger hon en bra bild, jag tycker den framsidan kommer ifrån andra hörn. För pratar vi damfotboll idag är det Hanna och Marta det handlar om , men dem är inte allt. Jag vill ju ha fram fler som är viktiga för dessa två spelare. Vad hade vi varit utan våran defensiva mittfältare Victoria Svensson, eller ska jag se mittfältarna Nilla Fischer och Therese Sjögran. Ja, det finns även bra namn att lyfta fram även inom anfallet. Lotta Schelin är allt ett stort namn att lyfta fram, men även har vi backarna. Men tyvärr står damlandslaget utan den bästa, det är ju helt klart Hanna Marklund. Men även där har vi en hel andra namn att ta fasta på. Vi har såklart Anna Paulsson som under OS-kvalet blev trackad för att hon spelade med mössa. Men det är la inte hela världen, vi tog oss till dem Olympiska spelen, vi slapp se ett storslaget fiasko. Men jag känner att det kommer saknas något i laget när dem där tjejerna från 2003 slutar och låter dem nya ta vid. USA:s damlag har ju redan tappat ett stort namn, det är ju Kristine Lilly, men som sagt dem är ju starka, men även dem får nu ta kritik. Ja du dem har ju Pia Sundhage, som även är ett stort namn för damfotbollen som Marika Domanski Lyfors, dem är våra veteraner. Men kan man verkligen se hela sammanhanget så, dem har varit med och skapat och byggt på damfotboll, men även Vickan och Hanna har varit med på den fronten. Men än så länge finns det mycket kvar att göra för damfotbollen. Dem hade inte samma rättigheter som herrarna och det är från det hörnet det största motstånds punkten finns, dem gamla herrarna som bara vill se elit fotboll för herrarna för det är inte där våra kvinnor hör hemma.

//Johanna

Fotball thougts ...

Är Marta Vieira da Silva verkligen världens bästa fotbolls spelare, kanske i världen, men jag vet ej om jag själv kan se henne som den bästa i mina ögon. Det är någon som ger en bra bild till våra unga tjejer vad damfotbollen handlar om, och ger dem gnistan till att verkligen våga satsa. Men samtidigt veta att det kan bli tufft. Det är mycket som kan cirkulera i ens tankar, men som sagt varför inte ta fram våra svenska spelare som en bra förebild för våra tjejer. Vi har ju landslagets defensiva mittfältare Victoria Svensson, och Hanna Ljungberg som är bra grund. Vi har dem starka gamla namnen som sagt. Men dem riktigt starka är dem som var med och nu tränar våra nya, Marika Domanski Lyfors som är förbundskapten för svensk damfotboll, efter sin tur till kina. Även har vi Pia Sundhage, en bra forward, men hon är nu tränare för det hotade laget i väster, USA! Men som sagt, dem flesta tränarna för våra damlag är nu herrar är det inte någon som har tänkt på det. Men en dag tar en del kvinnor vid det rodret med, Vi hade ju Pia och Marika för damlandslaget förr, och alla vet hur det gick. Bättre har dem aldrig varit. Dem har en bit kvar, som sagt har många tankar om hur damfotbollen ser ut idag och varför, och även undrar man över vad man ändra. Men som sagt, jag kan nog inte ta vid men kan ändå för fram ett budskap, att även damfotbollen spelar roll! För att våra tjejer ska våga satsa och känna att dem har tid och kraft, även stödet ska finnas där. Men som sagt är det många där ute som ser det som herrarna sport. Det är fel, fotbollen är till för alla, då menar jag alla!

//Johanna

Anger!

Ja, vem fan är det dd? Det var inte min vän, för henne har prata med i förtroende. Den som bär en lögn, bör släppa den nu innan den blir för stor att bära. Man ska inte bära lögner inombords, det tynger ned en likaväl som ilskan, över att det är en sådan sits. Där vi är tre som är sårade, gud detta kommer helt klart gå runt, och någonstans kommer den sluta. Det kommer nog svida en aning, och helt bra är det inte. För jag vet att fler rykten lär komma och dem kommer handla om oss. Men som är ju många tankar mitt i em-vimlet kanske inte guld värda. Men känner att jag måste slutförhandla allt detta och hitta lönngropen. För det är någon som har ljugit, jag är drabbad, likaväl petra, och sofia vet jag innerst inne. Men det finns ju folk där ute man inte har på rätsidan, och kan såra en. Man vill ju ha uppmärksamt, det vill vi ju alla ha på något vis. Men ibland kan det bli helt galet fel i jakten på den och den tröttar ut en och tillslut finner man den där lögnen. Det kanske inte är så i alla fall men ändå. Det är det som cirkulerar i mina tankar just nu, det är fullt av dem, för någon kan det vara som jag litar på, kan jag säga allt till mina vänner, eller ska dem vända på sanningen och se den sidan dem vill se? Jag vet att jag lider, men vill se ett slut i tunneln av allt detta, just nu är jag en aning desperat att finna den skyldiga. Men har lovat Petra att inte göra det, det blir bara strul då.

//Johanna

Anger within me!

Nu vill jag bort till en värld där problem inte finns, Petra, vi måste prata en gång till. För att få det är världen, för just nu vet jag att du tänker prata med fel person. Det är inte från det hållet vi först trodde det skulle komma från, men även hon har även gjort fel. Men det är även fel att sprida ett rykte och sen när den drabbade får höra nys om det. Ja, då drabbar det det ju alla om den som släppte bomben får den tillbaka. Men det finns ingen sådan värld, vi stöter alla på hinder med problem vi ska lösa för att ta oss vidare till nästa steg. Visst får man själv bearbeta att man är en av dem oskyldigt drabbade i hela denna smeten, det är jag som fått tro en sak om en annan, som bara vill mig väl! Jag kan inte säga något om denna saken, men vet ej vad jag ska ta mig vid av ilskan som finns inom. Ska inte ta den mot den som startat det hela, men innerst har min vän haft fel ända från början. Jag är även ingen som gillar att ta bort vänner, men känner jag att det är nog och dem ger mig en konstigt känsla så har jag gjort det, men det är även bara med en tjej tyvärr bara. Men jag vet att vi alla har våra brister och vi är alla inte perfekta. Vi har saker vi behöver träna på, saker vi få kämpa för att få fram till rampljusen av våra liv, som vi skapar med vad vi gör, hör och vad vi säger. Vi skapar våran egna historia. Något viktigt för andra att vid med och av. Jag tror vi kan ta och ge av varandra, men vet nu att alla inte kan det. Dem ska vända på sanningen och göra livet lite hårdare för andra och med mer tårar, även en hel del ilska. Som sagt jag är helt slut på detta, helt less. Trodde att vännen min var mer mogen än vad hon nu har bevisat!

//Maria

Tragic ...

Nu sitter man ännu och väntar på det förbannade skrivbordet, vi sa ju att vi kan hämta idag förmiddag och då ringer vi ju såklart. Men då är dem inte hemma. Herregud, jag behöver verkligen det skrivbordet och lite svart färg , så den smälter in i inredningen min. Smaksak, det är gött att man iallfall får inreda sitt sovrum som man själv vill i svart och vitt, och kan intyga att det är min smak som avspeglar sig i mitt rum. Även måste man inhandla sig en ny tv verkar det som när den man har inte vill funka ordentligt som den ska göra. Men hur lätt är det att hitta en billig LCD tv igentligen, man vill ju bara ha en fungerande tv. Men infinner känslan att en begagnad är lika bra som den jag har redan har för då har någon slitit ut den åt mig, skitkul. Eller hur? Jag vet jag kan väl få slita på mina ting själv. Varför ska det verka som om det mesta tar en evighet, men det bara har gått någon dag, det är helt otroligt! Jag vet jag verkar tjatig, men vill bara att det ska ske något positivt, som om kärleken är funnen innan man fyller 22. Det får då allt gå en rask takt, men även det får ta den tid det tar. Vill ju en dag se mig själv i ett hem med min egna familj, och även jag har nog allt drömmarna om att en dag bli gift. Är det inte vanligt att ha dem tankarna har ju haft dem sen jag var liten, det är bara en dröm än så länge. En dröm som man har hållit vid liv. För det är väl det man ska göra med drömmar, man ska inte bara ge upp dem och lägga dem vid sidan om vägen när man går vidare med sitt liv, och bara tänka tillbaka på det sorgliga ögonblick då man övergav sin dröm. Ett sådant ögonblick vill jag inte ha med mig i bagaget och jag orkar inte höra av folk i min närhet att jag inte klara av någonting, ni har då inte sett vad jag kan eller så vill ni inte se det. Jag bara är någon som är lat och sitter vid en vägkrök och väntar på att något ska ske med mitt liv. Nej, det är ju hemskt tragiskt, jag ska slåss med mina näbbar och klor, för dem som tror att dem vill att jag skulle passa med LSS, kan ta ett steg bakåt. Kan inte spela att jag vill ha pengar som en annan människa i världen har mer rätt än vad jag har att ta, om man ska börja med LSS ska man nog ha mer än bara en koncentrationssvårighet? För då hade ju en stor del av svenska folket suttit där, tro mig. Vi har alla problem med koncentrationen ibland. Men som sagt mitt liv är upp till en förändring även om det kanske inte känns så i detta hus och hem just nu. Jag känner mig helt klart liten!

//Johanna

The Lie!

Är det rätt att vilja ge glädje, är det rätt att veta att du kanske inte alltid får tillbaka. Men som sagt kan vi alla glömma bort hos själva ibland, det är något jag enkelt kan göra, mina vänner betyder allt! Det kan jag intyga, man ska vara rädd om dem vänner man har. För du kanske inte finner några fler, som står dig otroligt nära. Det är ju även där som kemin ska funka. Det är ju inte bara i ett förhållande, även om det där spelar mkt stor roll om vad som kommer ske mellan dem olika parterna. Jag känner just nu att mina tankar leder till en person, och det enda jag vill just nu är jag att jag ska få träffa honom öga mot öga. Så det blir mer personligt, som du sa Petra jag kan inte misslyckas det är väl så man ska tänka på när man ska ge sig in i en ny lek, på mkt allvar. Det är inte bara att passa det vidare, för man kan inte komma undan allt. Det komme tillslut bara tillbaka till en. Precis som en lögn, den blir bara större och du känner tyngden av den och ångesten över att du inte ska försäga dig, gör att du glömmer vad du ljög om. På en lögn kommer du helt klart inte långt, det gör man på sanningen. Den funkar alltid bäst i alla lägen, men ibland kan det allt vara svår att greppa och ta emot, det blir då som ett slag mot magen. Ja, det har vi ju nämnt men i detta fallet blir det nog allt inte ett rött kort, det blir bara en ångest grop inombords. Kan helt enkelt säga nu att det finns några personer jag saknar så mkt så det gör ont inombords. Sen har jag smärtan efter sanningen då jag vet vem som bar fram lögnen!

//Johanna

Fotball .. <3

Ja, då var den matchen avklarad. Men det verkade allt inte som om det var vårat herrlandslag som Spanien fruktade. Dem fruktade Zlatan, men efter 45 minuter byts han ut mot Markus Rosenberg. Det var ju inte det enda negativa bytet, utan i den byts Henrik Larsson mot Kim Källström, men det sistnämnda kunde varit det vi hade behövt men vi behövde ingen annan än Zlatan. Och han fick känningar i sitt knä, han verkar ha en inflammation, så det känns som om hans em nu är hotat. Vi märkte det med hans avgång till bänken då vi tappade farten och lät in ett mål i slutminuten, då var det så att vi förlorade denna matchen mot Spanien. Men man ska väl vara glad att det inte var något dåligt lag, för det är ju dem bästa lagen vi spelar mot. Och förlora mot något av dem bästa är väl inget att deppa helt över. Även våra herrar är där för att vinna och ta sig ett steg närmare guldet, det guldet vi ännu inte har. Det är det guldet våra killar vill ha, likväl vet vi att damerna är ute efter ett guld själva iår. Kom igen Lasse, våga chansa, det gör ju Dennerby lite! Det fick man se i VM, då han var tvungen till det med alla skador. Ett OS-guld och dem har gnistan och även har dem den rätta styrkan, med många gamla spelare tillbaka på planen igen. Och då är dem även bättre än någonsin. Men det som gör mig förbannad just nu är Marta, det är ju fotboll dem spelar. Men borde inte hon tänka lite på fairplay, istället för att fastna i en situation med Emma Wilhelmsson då marta inte kom loss, när marta inte kom loss så fort som hon ville så tappade hon besinningen och gav Emma en touch med foten mot magen. Men i mångas ögon visade det rött, och domaren drog fram det röda kortet. Och det var det enda rätt och även tyckte marta det. Så hon stod ju inte där utan ånger, utan hon och Emma förstod att det rann över i stridens hetta. Som sagt då kan allt ske, men det kan helt klart inte var det enklaste att vara den bästa i världen inom sin sport och då känna pressen från motspelare som vill ta henne om man kan säga så. Men det finns knep för allt. Jag vet det, och har sett henne spela med egna ögon och vet att hon har det där extra. Men som sagt någon där ute kommer ju vid där hon sen slutar.

//Johanna

Thoughts

Jaha, det närmar sig dagen då jag får använda den svarta tekniksaken jag har på golvet. Har hittat ett databord, det blir till att hämta det i helgen. Gud så gött, äntligen ska man få gå på upptäcksfärd i mitt rum i teknikens värld. Tro mig jag gillar den, likväl som jag gillar att upptäcka nya människor. För att är vi olika annars hade det inte var vidare kul, sanna mina ord. Men vart ska man kunna bli datatekniker, säg att det är högskola för det. Då går mina planer i stöpet. Men att jobba med människor det finns i alla sveriges hörn, det räcker ju med att göra något på coop eller många andra ställen. Jag känner kvalet i valet av min framtid. Det handlar ju om vad jag vill göra med vardagarna resten av mitt liv. Det ska vara något jag kan finna mitt levebröd med! Som du sa Petra jag kan aldrig misslyckas!

//Johanna

It was out of order ....

Nu har det blivit till det bättre, har pratat med min lärare nu. Hon har aldrig talat bakom min rygg, det är det sista hon skulle göra. Innerst inne vet jag det, men kände bara att det man hörde igår inte var vidare värmande att höra. Men som sagt nu är det ur världen för en viss del, jag ska ringa så fort det är något jag undrar över. Jag kan lova att ha någon som hon vid sin sida är guld värd, hennes familj kan vara lyckliga! För jag vet att om jag berättar något för henne stannar det hos henne, hon är ingen som sprider ordet vidare. Hon vet vad förtroende är, som om den som startade allt det inte visste. Jag vet vem det är och jag är inte stolt över att ha en sådan vän kan jag intyga. Dem vill ha uppmärksamhet, men kan nog inte riktigt sätta fingret på hur dem ska te sig för att finna den. Kunde säga igår att jag tyar inte mer lögner och missförstånd. Men ordspråket bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna dess båge är verkligen ett sanningens ord. Man ska försöka och inte ge sig även om det ser som att man kan misslyckas, man ska tänka på att det kan inte gå fel, det kan bara gå galet. Men vad gör det när man har försökt. Jag hoppas även på andra positiva svar nu under dagarna innan man fyller år, men verkar det som om man ska klara det så ska jag det. Jag vill se ett Ja, du är antagen på pappret, annars vill jag jobba på Ikea, det är ju nära till inredning något jag gillar. Men kanske Gekås när man gillar kläder, jag vill helt klart jobba med folk i allmänhet. Men nu flyter dagen vidare, det ska ske utan bekymmer tro mig, det har jag fått nog av!

//Johanna

Summer and Anger within revenge ....

Ja, då har man sommarlov, eller kan man även kalla det sommarledighet. Det är då man har så mycket tid att man inte riktigt vet vad man ska göra med den. Man bara sitter där och ödslar tiden till ingenting, enligt vissa är det min framtid. För är enligt utsago förbannad på en viss person, som inte visade sig vara den person jag lärt känna verkar det som om just nu iallfall. Herregud, snacka bakom ens rygg är det sista man kan göra, det är det sista jag kommer göra. Men vad ger man för att höra att man är lat och inte kommer få något jobb. Hon vet att jag vill ha en utbildning. Men tror inte det slank in när jag sa det. Men känner även att jag inte riktigt kan mig förstå mig på det hela jag vet hurdan personen ifråga är, och absolut fast för sanningen och rak på sak. Även tyckte hon att jag fick för mycket uppmärksamhet, och när jag fick blindtarmsinfektion var det bara magknip. Men som sagt har vill jag ju bara inte ha det i tankarna, men kan enkelt säga att jag är rasande innerst inne. Varför ska folk ha åsikter om dem inte kan föra fram dem till personen i fråga? Men ännu fler tankar, har äntligen fått min data. Men den stora svarta teknik saken som jag bara längtar efter att få upptäcka, står bara på mitt golv och väntar på mig. Har inget databord än, men det är på framfart. Blocket.se har mycket att tillföra, hittde just det skrivbord jag hade gett upp kampen om att få. Nu så hittade jag det och det fanns kvar, det roliga är ju att han som ska sälja det ska åka vätternrundan i helgen. Och det är just i helgen jag vill få tag på skrivbordet. Men som sagt har även märkt och känt av på egen räkning att det är det är fredagen den 13:e. Man ska som sagt inte ha en dvd inbyggd i sin tv, som jag nu ett tag har haft, tyckte det var smidigt. Hela dvd är nu sönder, och måste då köpa en ny! Nu behöver jag verkligen prata med någon jag har kär, Sandra, Jonas, Kristoffer & Cicci, Sofia många fler . <3

//Johanna

What ever do they say?

Dem sa en sak men den verkar inte stämma, orden ringer ännu klara! Träning är det enda för ditt knä och det är det ska göra för att det ska bli bättre och då försvinner smärtan! Sure! Varför sitter man här efter en tids tränande, med ett knä som värker, en lätt feber som inte verkar ge med sig? Jag vet ej just nu, jag vet varken ut eller in, men det verkar vara så ibland. När mycket sker omkring än, som något man ej kan sätta på bar mark, varför det sker. Men allt kan man ju dock inte veta i förhand, men någon koll för man vill inte komma fram ur mörkret och fråga om allt man bara har råkat missa. Det kan kännas som om man gömmer sig för ett krig och helt ovetandes kommer fram och frågar är kriget slut? Men det är nog en återkommande fråga, för många och vardag för desto fler. Vi ser allt mer krig på TV, men det är ju en bit framåt att veta att stora delar av vårat folk är ute efter fred, men varför är det så svårt att nå det målet? Varför har vi så svårt att vara eniga, även om vad vi är ute efter i kärlekslivet, när vi har en vid våran sida, verkar det som om många ändå har den där drömmen sen ungdomen vid liv. Visst kan man det, men vissa tror dem kan ta den till liv, är det inte bättre lönt att bara låta det vila och bestå. Man ska inte testa gränser man vet kan förstöra så mkt, vi har det sannerligen för bra för att tänka på ett sådant problem!

//Johanna

Congratulations

Ja, då har man nåtts av nyheten i tidningarna med. Ja i Expressen & Aftonbladet, är det allt en stor artikel på sportsidorna om Victorias Babylycka! Jag vill även jag ha en liten, man känner att allt man gör & som blir bra är för ens barn. Den värmen vill jag finna en vacker dag, och jag ska det. Ja, lilla Moa, stort grattis till dig Vickan & din sambo, vem det är i allt hemlighetsmakeri kan vara. Jag vet att hon kanske inte läser detta, men var tvungen att fatta av sig orden, när man sitter här och tror Vickan bor ensam med sin katt Kajsa i sitt radhus i Farsta, men nu vet jag och vi att det sannerligen inte var så. Man tror alltid en sak och det slutar med att det är en annan. Man vet i vilken infallsvinkel man ska falla in, men tur att hon fick dubbel lycka med dottern den 30 maj & att bli tvåmålsskytt mot matchen mot mästerlaget Umeå IK i norr. Det slutade lika, tur det ju. Så vilken lycka!

Grattis till dundersuccen mot Umeå & Den nyfödda dottern Moa!

//Johanna

And little more ...

Som man enkelt kan förstå kommer det perioder då man inte får en lugn stund. När man väl som sagt känner att det är det enda man är ute efter. Kände glädjen välla i mig när man hörde talas om Victoria Svensson spänstighet och fart i dagens match mot Umeå IK. Dem har även visat att Linköping som slog Umeå med 3-2 inte kan ta ner DIF, som där allt höll nollan. Den matchen var Vickans första match efter hennes skada i knäet. Men så kom dagens drabbning dem två topplagen emellan, den lutade allt mycket åt en vinst för DIF, när reslutat blev med två mål från ingen annan än Vickan, stolt & lycklig var hon ju över att fått en dotter som man nämnt. Men fick även nys om att hon ändå inte var nöjd, för det som sagt var att dem ännu en gång blivit bortdömda med en straff till motståndarlaget när det inte var snack om en straff. Vad är det för domare igentligen, men man kan ju inte kräva att dem ska se allt, men dem kan se skillnade på vad som inte är straff och vad som är det. Det är ju på det resultat hänger ibland.

//Johanna

What is going on?

Mycket har man hunnit med när man tar sig an tid som inte innefattar bloggen, tyvärr. Mycket relevant, har varit en runda i halmstad, skulle inte ha gjort det, var som ett tredje hjul. Och fick inte gjort mycket att det som vart. Men som sagt det får jag ta med en nypa salt. Man säger även att med våren kommer kärleken, i mitt fall kommer det en massa glädjande besked om att barn kommer till världen. Vännerna Jane & Patrik fick sig en liten dotter vid namnet Felicia, och även idolen & förebilden Victoria Svensson har fått sig en liten dotter. Hon har även gift sig, något jag har haft på känn. När man under förberedelserna till kina VM skymtade en ring på Victorias ena ringfinger, anade jag onåd med funderingar som jag hade. Nu verkar dem vara besvarade. Så att det varit något sådant i görningen kunde jag förstå, men helt nytt litet liv fick mig att bli pass. Men mycket mer om allt detta hetset vet jag ej just nu. Vill gärna kunna sätta mina fötter och stadga mig, men finner inte mycket stadga. Det bara snurrar, med nyheter och nyheter kring mig. Känner mig slut i kroppen. När man har slutat med mjölkprodukter, så mår man helt klart mycket bättre än förut, men orken försvinner helt klart. Men desto mer försvinner den med en när man äter sådant ens magen inte längre pallar med. Laktos är nog riktigt vanligt mitt ibland oss, men det syns ju inte. Men jag känner mig att jag även jag är drabbad, men vill ha ett slutgiltigt svar att det är något annat som spökar. Även blir man trött på folk som tror dem kan komma och gå. Vart tog du vägen Jonas?

//Maria