I can´t take it!

Jag har fått nog, är det rätt att säga till en var dag hur tjock och fet man är, och låta den person tillslut ha det som sin självbild? Och sen rakt säga att den inte är det, det låter galet. Jag har hört att jag är tjock och det ena och det andra. Jag orkar inte mer. Jag vill känna mig fin när jag tar ett steg utanför dörren, men det verkar som om dom andra ska finna sig i det istället. Jag ska vara den där utbölingen, valrossen eller hur man ser på saken. Jag är den som inte ska vara nöjd med sig själv, att byta namn är ju ett sätt att finna den glädjen åter. Men den gav ingen vidare respons, jag är inte den jag var, jag är inte densamma. Jag vill känna mig någorlunda smal och fin, men inte ska man få det. För dem säger nog det för att dem ska känna sig fina själva. Jag gör det dock mycket mindre själv, jag är inte värd att visas ute, jag är inte värd att finna kärleken. Vad är jag dömd för ett liv i ensamhet, hur trög kan man vara igentligen. Hur långt får man gå igen, jag är inte mig själv just nu. Trodde att även jag skulle få känslan att var det, men icke. Jag är den enda i huset som inte ska vara nöjd med det. Så säg inget, för jag hör det jag hör, och det är ord som slår mot den vikten jag har, men herregud jag har slutat med det ena och det andra, men det hjälper inte, jag har slutat med chips & lösgodis, men det hjälper ju inte. För mina kläder har antingen krympt eller så är jag för tjock. Dum på köpet för att jag inte verkar förstå, att ni verkligen älskar mig, men jag hör inte det på dem orden. För det får mig inte att visa vem jag verkligen är, utan får mig att ta fram tårarna och den sårbara sidan av mig själv. Måste man säga till andra hur fin man är, när man själv får höra orden hur ful man kan verka, varför har hon smalare ansikte än jag, men som sagt jag ser bättre ut på dem andra ställena än hon. Det är detta jag hört, och för tusan låt mig träna, för annars vet jag inte vad som händer med mig.

//Johanna