It´s Hurts ...

Fan, nu verkar det som om jag ska bli utan pengar, vad ska jag då ta mig till. Jag vet ej faktiskt, skulderna, dem vill jag ej ens tänka på, dem kommer ju bara att växa. Även jag som bor hemma och studerar har ju saker att betala av, men det skiter dem i. Innerst inne så är det mitt knä som just nu ger mig så mkt problem så jag ej kan veta att det är sant, jag blir pank bara för att jag har ont och problem med det, men ska nog allt bättre mig med allt. Jag orkar inte med att vara pank mer, dem ska allt få sen en ändring nu, även om det kanske inte gör någon markant skillnad, jag vet ej vad jag ska ta mig till. Är jag för dem, men jag innerst inne att komvux inte är det rätta studie stället för mig, varför sökte jag inte till en folkhögskola direkt, det hade varit mycket bättre för mig, det vet jag nu. Men alla tar vi steg i livet, där vi vill testa vår vingar, men dessa vingar verkar nu allt vissna och dystra. För tusan det finns inte mkt jag kan göra, jag kan ju aldrig börja gymma då, jag kommer bara forsätta bli fet och ful som alla redan verkar ha en hel del åsikt om, iallfall dem som vågar och dem som bor med mig var dag. Här duger jag aldrig, men men. Men jag ska bara forsätta med att vara odulig, eller? Men för helvete, vad jag hatar allt nu, dem tar sin tid på sig och det blir allt dystrare som pank. Jag orkar inte mer, jag vill inte var pank, jag ville inte känna mig värdelös eftersom jag inte kan göra något, bara för att jag inte har pengarna. För helskotta. Ska allt nu försöka få ihop ansökningarna för studierna till katrinebergs folkhögskola, hoppas allt jag får pengar dit, för jag vet ej om jag kan går där utan. Det kommer inte funka utan pengar det vet jag innerst inne, det funkar inte ens i detta hemmet. När jag vandrar runt och till och från skolan pank, alla andra kan ta till sig nöjen, och jag kan inte göra ett dyft. Jag känner mig inlåst, jag kan ju inte göra något, verkar inte finnas något jag kan göra. Jag vet ej vad jag ska göra, men jag får ta tag i saken. Men jag orkar inte, kan ni fatta att jag har fått nog, och att jag inte tycker det är kul att vandra runt med klasskamrater och inse att dem kanske pallar detta bättre på komvux än jag. Jag vill finna mer tid till gemenskap, det gör jag inte här. Den saknar jag, och idrott saknar jag desto mer. Jag vet att jag gör det, jag saknar så mkt så att det gör ont inom mig.

//Johanna