Your name or not :S

Visst man får ett namn vid dopet, men vad gör man när en vacker dag inser att man vill ha ett annat namn. Det går ju att fixa, om man har andra namn, man verkligen gillar. Som jag då, jag heter Maria Johanna Viktoria, jag bara älskar namnet Johanna. Där fint, kvinnligt, feminint på nåt sätt. Det värmer på nåt sätt, jag säger ju nu att jag heter Johanna, men enligt dop pappret och dem vänner man har haft sen barnsben, så är och heter jag ännu Maria. Men jag är rätt så uttjatad på att vara just henne. Man känner sig låst vid ett namn, det kan låta konstigt för ovana öron, men så är det. Jag är inte densamma mer, vill inte bli sedd som densamma. Jag vill innerst inne vara en annan, men är inte det ett sätt att dölja den man verkligen är. Jag har sannerligen dolt mitt sanna jag för länge, men jag vill bli sedd som Johanna. Jag känner mig förvirrad, för visst kan jag än säga Maria när man svarar till i telefon, men alla vet ju ej att jag vill byta namn. Det är ju inget vidare att disorientera alla i ens omgivning, det räcker med att sluta med vissa saker så har man sannerligen förändrats sig själv en hel del. Jag är inte någon som är överförtjust i godis, kanske köper det en till två gånger per år, påsk och jul, visst det är visserligen sällan. Men chips, vill jag inte ens tänka på just nu, någon gång tar man sig lite, men det blir allt utan dip till. Så mkt lyx ska vi inte ha det. Det har man haft så det räcker. Dem som varit med mig en längre tid vet, man har haft sina brister det har vi många, men inte alla vill erkänna att dem har dem. För man känner sig inte så fin och förnäm då. Eller tar jag fel. Brister i det mesta är något man får leva med eller göra till det bättre, inget att gå runt att vara dyster över. Men hur ska man orka med allt detta när livet ens inte går som det ska, det går ju som en bergochdalbana i sann bemärkelse.

//Johanna